Microsoft erkände nyligen att man har stoppat undan 93 miljarder dollar i ett skatteparadis och på så sätt undvikit att betala 30 miljarder i skatt till sin hemstat Washington. Och det mest fascinerande är att inget görs åt det, för det är lagligt. Så erkännandet är snarare ett långfinger åt all vett och sans: ”titta vad vi kommer undan med och ni kan inte göra ett dugg!”. Det här är alltså pengar som skulle räcka till att driva delstatens utgifter i två år. Och det handlar absolut inte bara om Microsoft. Jag tror att det är en ganska rimlig gissning att precis alla större multinationella företag håller på. Det uppskattades för ett tag sedan att åtskilliga biljoner fanns undanstoppade bara från världens rikaste privatpersoner. Tänk då bara vad företagen sitter på.

Det här är en av anledningarna till att jag röstar vänsterut i valet. Inte för att det påverkar särskilt mycket om lilla Sverige gör annorlunda, men för att det är det enda rimliga. Pengar är makt, det står helt uppenbart. Med tillräckligt mycket pengar behöver man inte längre betala skatt utan länder och städer snubblar över varandra för att erbjuda bäst skattelättnader för att få några futtiga arbetstillfällen. Och skulle det mot förmodan vara dags att betala lite skatt, ja då är reglerna så formulerade att man kan placera pengarna någon annanstans och helt plötsligt inte ha nååååågra som helst inkomster att skatta på.

”Men vi kan inte tvinga dem, då flyttar de alltihop någon annanstans!” brukar det låta. Skitsnack, säger jag. Om de flyttar, vilken skada är då skedd eftersom de ändå inte betalar för sig? Och egentligen, vart ska de flytta? Om Microsoft rent konkret skulle flytta till en liten västindisk ö och driva allt därifrån skulle det bli rätt komplicerat och dyrt med tillverkning och transporter, för att inte tala om all personal de skulle behöva flytta eller lära upp på nytt. Det vore ett himla besvär. Och om alla länder skulle göra likadant skulle företagen till slut snällt få betala för sig och så skulle vi ha pengar till infrastruktur, till utbildning, till förnyelsebar energi, till Mars-resor och annat kul. Men så kommer det ju förstås aldrig att bli.

Så storföretagen kan utnyttja värdlandet precis hur mycket som helst och behöver aldrig betala igen. Alla pengar som samhället har bekostat för att dra vägar så företagens lastbilar har någonstans att köra, alla pengar för att utbilda personal som företaget kan plocka in, alla pengar som behövs för att fixa mat, sjukvård, boende och allt annat som företaget behöver för att hålla sin personal vid liv (för allra helst skulle man ju slippa att ha personal överhuvudtaget), alla pengar för ett rättsväsende som håller företagets egendom skyddad. Allt detta har de fått av landet där företaget är etablerat. Det de betalar med är ett långfinger.

Pengar är makt, alltså. Det är därför vi inte kan ha ett styre som står på storföretagens sida, ett styre vars kampanjer bekostas av storföretagen (och här försöker vi åtminstone dölja det), ett styre vars ledning har delat bastu med kompisarna från Lundsberg sedan länge. Folket har inte pengar. Därför måste den politiska makten ligga hos någon som står för folket, för att det ska finnas någon sorts balans. För att möjligen motverka det ohyggliga skattefuskandet och att skattepengar går rakt ner i fickan på investerare. För att på något sätt försöka hejda svineriet.