Jag såg om den klassiska Turtles-filmen igår, den första. Jag var lite orolig för att den skulle kännas riktigt fånig, men faktiskt inte. Det känns som en ganska typisk 80-talsfilm (fast den släpptes 1990) och specialeffekterna, gjorda av Jim Hensons rutinerade gäng, fungerar fortfarande rätt bra. Det är väl läpprörelserna på turtlarna som ser lite claymation-aktiga ut, men i övrigt passar de in. Att det var riktigt folk i dräkter gör förstås att det håller tusen gånger bättre än om det hade varit bluescreenade figurer.

Intrigen är väl egentligen ganska fjantig. Shredder känns som en riktig lågnivåskurk när hela hans plan går ut på att rekrytera tonåringar och låta dem spela arkadspel tills de har lärt sig nog med kampsport. Men samtidigt behöver det inte vara världsherravälde varje gång. Jag kan dra lite paralleller med Karate Kid, där var det också småskurkar relativt sett. Och framför allt har även Teenage Mutant Ninja Turtles en rätt mysig stämning i relationen mellan Splinter och paddorna. Visst, lite Miyagi-ripoff men samtidigt genuint. Jag gillar också hur turtlarna hänger ihop personlighetsmässigt. Det är inte lika utstuderat och stereotypt som det ofta var i tv-serien eller senare filmer.

Däremot har jag extremt låga förväntningar på Michael Bays nygjorda version. Shredder är inte längre japan utan heter Eric Sachs. Bara en sån sak…