The Hobbit: An Unexpected Journey – förlängda versionen

Bioversionen av The Hobbit: An Unexpected Journey släpptes tidigare i år, men vis av de tidigare Sagan om Ringen-filmerna väntade jag tålmodigt. För det här är definitivt den riktiga versionen, komplett med tonvis av extramaterial och en film som känns lite mer färdig.

Jag har pratat om själva filmen tidigare. Jag tycker om den, även om den hade enstaka brister. Efter att ha sett den en tredje gång gillar jag den däremot mer och mer, och de få riktigt dåliga bitarna är inte särskilt störande längre. Till och med Radagast och hans upptåg börjar kännas charmiga i sammanhanget.

Den förlängda versionen tillför i huvudsak mer karaktärsutveckling och mer lugna partier. Först och främst får vi mer av Bilbo i vanlig Fylke-miljö och en kort tillbakablick till hans första möte med Gandalf. I Vattnadal finns mycket mer material och många fler av dvärgarna får komma till tals, och dessutom är Vita Rådets möte förlängt. Och slutligen är det lite mer sång och dans runt vättekungen, vilket är både positivt och negativt. I slutändan handlar det om cirka en kvart till.

Bildkvalitén är, förstås, magnifik. Däremot är 3D-effekterna lite hackiga när det rör sig snabbt, det är liksom ett dis runt alla figurer mot bakgrunden. Jag vet inte om det är min tv eller ett grundläggande problem med passiv 3D eller helt enkelt en brist i 24 fps-versionen. Jag tror nästan att jag kommer att köra 2D-versionen framöver, tills den dag vi faktiskt kan köra 48 fps hemma.

Förutom 3D-filmen (två skivor) och 2D-versionen (en skiva) finns det två skivor med extramaterial, charmigt nog döpta till Appendix 7 och 8 (som direkt fortsättning på den förra trilogins sex skivor). Den första är en rejält tilltagen genomgång av hela filmskapandet, från den första förvirringen kring rättigheter och Guillermo Del Toros inblandning, via rollsättningen och sedan inspelning, samt specialeffekter, scenbyggen och musik.

På sammanlagt nio timmar hinner det bli väldigt mycket intressanta avslöjanden och anekdoter. Något jag uppskattar väldigt mycket är att alla tretton dvärgarna presenteras i detalj och får sina bakgrunder förklarade, utifrån den minst sagt sparsamma officiella Tolkien-texten och det som Jackson har lagt till. Den relativt usla Azog får sin förklaring i att man provade två olika fysiska designer innan man slutligen valde en digital Azog – bara någon månad innan filmen skulle vara klar.

På det hela taget är det här helt klart versionen man ska äga om man gillar Peter Jacksons Midgård. De nya scenerna gör en okej film snäppet bättre, och extramaterialet är precis lika mysigt och inbjudande som i de tidigare förlängda filmerna.

hobbit_trailer

Lämna ett svar