När en film bokstavligen får dig att skratta innan den ens har börjat är det ett gott tecken, och The Lego Batman Movie drar igång utan pardon från första sekunden. Will Arnett stormtrivs som den Batman vi lärde känna i The Lego Movie – en bister tuffing som är bäst på allt. Men här tvingas han konfronteras med det faktum att även om han kan spöa Jokern, Catwoman, Penguin, Riddler, Bane, Two-Face, Poison Ivy, Clayface, Harley Quinn, Mr Freeze, Egghead, Condiment King (och alla andra Batman-skurkar du inte trodde fanns) innan middag så är det ett ensamt liv att vara Batman.
The Lego Movie blandade Lego-referenser med en ständig ström av klockrena skämt och den här filmen drar upp alla rattar till max, och lite till. Det är nästan för mycket – filmen är ohyggligt detaljerad och så packad med visuell information och referenser att det inte går att notera allt utan att köra filmen bildruta för bildruta. Det finns till exempel tydligen en skylt med gamla svenska ”Läderlappen”-loggan nånstans. Efter ett tag får man bara koppla bort allt och njuta av resan. Jag såg den inte ens i 3D – då hade jag nog bränt av synnerven.
Något av de bästa grejerna är också sånt som jag överhuvudtaget inte hade väntat mig, och därför är det här en film du bör se snarast, innan allt spoilas sönder. Jag kan bara säga att det inte bara är den kompletta Batman-historiken som plundras. Själv tänker jag plundra plånboken och bränna en massa pengar. The Lego Batman Movie är förstås också skamlöst packad med figurer och prylar som allihop finns att köpa i en leksaksbutik nära dig (eller inom en snar framtid), och jag måste ha några av dem. Bara några. Inte alla. Hoppas jag.
En andra åsikt:
Jag älskade den första lego-filmen. Efter att aktivt valt att inte se den, fick jag till slut ge vika för grupptrycket. Och oj, det var nog årets överraskning!
Även där så förekom ju Lädertasken, ungefär så arrogant och skitstövlig (nytt adjektiv) som jag valt att tolka denne de senaste åren. Det var klockrent!
Så därför var jag skapligt sugen på att se denna legorulle som dedikerats just Batman.
Och det börjar ju ungefär så krystat som man kan vänta sig. Lustighet efter lustighet om klichéer och alter ego. Men redan där var jag nöjd… Att resten av filmen fylls utav exakt samma tänk gör mig hyfsat mätt. Men är det inte det som jag kommit för att se? Jo, så är det nog. Jag accepterar faktumet och biter ihop.
Genom filmen så sägs en hel del fåniga saker. Somliga får mig att le lite, andra att skratta. Men för det mesta sitter jag nog mest och känner mig obekväm och malplacerad. För trots att framställts genom lego, (vilket givetvis är hur häftigt som helst) så känns det precis som att jag hamnat på en visning utav vilken DC eller Marvel-film som helst.
Dock! Filmen lyckas exceptionellt väl med att parodiera sig själv, och det är verkligen överfullt utav allt. Så det finns väl ingen anledning att misstro att denna blir succé?