The Lego Movie 2 är awesome

Efter en välförtjänt succé med The Lego Movie valde Lego och Warner Bros lite oväntat att satsa på två andra varianter istället för en ren uppföljare. The Lego Batman Movie var bra, men jag undrar om inte nostalgitemat flög rakt över huvudet på den faktiska publiken, och miljonerna av set fyllda med figurer från 60-talets tv-serie tenderade att hänga kvar på leksakshyllorna ända tills Toys R Us gick i konkurs. The Ninjago Movie var enligt uppgift helt okej, men var nog ett smalt koncept utanför den publik som redan slaviskt köper Ninjago.

Men nu alltså äntligen den riktiga uppföljaren, och det är minsann en riktig uppföljare som börjar bokstavligen där den förra slutade. Den unga grabben som fantiserade fram hela handlingen i sin pappas påkostade Lego-samling fick se sin lillasyster lägga sig i lekandet och följaktligen invaderades Brickburg av monster från planeten Duplo.

Efter samma fem år som passerat sedan den förra filmen är Brickburg i ruiner och både hjältarna och alla sidofigurerna lever numera i en demolerad öken där det enda som finns kvar är en Mad Max-inspirerad stad runt resterna av Frihetsgudinnan. Emmet och Lucy är fortfarande ett par, typ, men livet ser ganska dystert ut trots Emmets försök att bygga en ny stuga. Plötsligt anländer en nykomling i ett klotrunt och färgglatt rymdskepp och kidnappar helt sonika alla Emmets kompisar och försvinner genom ”Trappgate” (lite slarvigt översatt från den tydligare referensen Stairgate). Emmet tänker förstås inte acceptera det utan bygger om stugan till ett rymdskepp och beger sig ut på jakt.

Precis som att förra filmen var en metafor över unge Finns relation till sin pappa, så handlar The Lego Movie 2 både om att växa upp och att försöka komma överens med ett syskon. Även om metaforerna ibland är lite väl genomskinliga och filmen är nästan sjukligt självmedveten så är det i grunden en bra berättelse som knyter ihop den verkliga världen och Emmets äventyr på ett bra sätt.

Det som jag kan anmärka på är att det, särskilt i början, är lite väl tydlig produktplacering. Bara genom att ha följt de faktiska Lego-seten som släpptes sedan i julas hade jag ett ganska bra hum om vart historien var på väg, och när Finn kretsar kring den extremt dyra Apocalypseburg där nere i källaren (finns att köpa nu för endast 2999 kronor) och gänget sedan attackeras av Sweet Mayhems rymdskepp (799 kronor) som spränger Emmets hus (699 kronor) och de sedan flyr genom att bygga en ökenbuggy (599 kronor) och kombinera den med Unikittys nya (och dundercoola) form Ultrakatty (349 kronor), då känns det nästan som att jag har betalat för att se en reklamfilm från TV3 anno 1989.

Trots det är det alltså en riktigt bra film som sätter både humorn och allvaret i de allra flesta fall. Unikitty är fortfarande fantastisk, den här tolkningen av Batman förblir den bästa någonsin, och även de flesta av nykomlingarna briljerar (med ett uppenbart undantag som jag tror det är meningen att man ska hata). Det är också fullproppat med referenser som 80-talskids garanterat kommer att känna igen och sucka nostalgiskt åt. Se den, är min rekommendation. Försök sedan låta bli att tömma leksaksbutiken.

Det här inlägget postades i Film, Prylar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.