Tillbaka i den bästa Transformers-eran

Även om jag är ett stort fan av Transformers, så är det tydligen inte ”rätt” Transformers för de flesta. Den stora majoriteten fans växte upp med tv-serien, och läste möjligen serietidningen på sidan om. Och tv-serien varade egentligen inte särskilt länge. Det var två säsonger, sedan filmen, sedan ett stort tidshopp för att fortsätta med filmens karaktärer. Sen rann det mesta ut i sanden. I Japan fortsatte tv-serien som en ren anime, i ett par säsonger till. Men de allra flesta fansen har starkast band till originalgänget: Optimus Prime, Bumblebee, Starscream, Megatron, Soundwave, Ironhide, Ratchet, Grimlock, och så vidare.

Serietidningen kom lite senare, särskilt i Sverige. Det första året 1987, med bara sju nummer, hastade igenom korta berättelser kring karaktärerna från de första två åren. När jag började läsa, 1988, började berättelsen ganska snart handla om det tredje årets Transformers. Och förutom filmfigurerna var det ett nytt gäng med nya koncept. Headmasters, Targetmasters, och senare Powermasters. Optimus Prime dog tidigt och kom tillbaka som Powermaster Optimus Prime, och det var sedan hans gestalt i tre år – 28 nummer jämfört med 12 som originalversion. Blaster var länge den stora hjälten, särskilt i Optimus frånvaro – han blev på ett sätt den ersättare som Hot Rod var i tv-serien. Och så hade vi Fortress Maximus, som spelade ungefär samma roll som Ultra Magnus. Stor, mäktig och en motvillig ledare. Men vi som gillade dem har aldrig fått samma fan service som tv-seriefansen. Optimus, Hot Rod och Ultra Magnus har Masterpiece-utgåvor, inte Powermaster Optimus, Blaster eller Fort Max. Den förra har aldrig fått någon nytolkning, Blaster har alltid varit, i bästa fall, en variant av Soundwave i nya färger, och Max tenderar att vara för stor för att släppas i någon vettig utgåva.

Men så kom alltså den senaste serien, Titans Return. Den föregående, Combiner Wars, visade att det fanns poänger med att dyka djupt i arkiven och återuppliva stora team av relativt okända figurer som, tillsammans, utgör mer klassiska gestalter som Devastator, Defensor och Bruticus. Det blev den första återgången till ”säsong tre”. Nu fortsätter vi, med Headmasters. Titans Return bygger ju helt och hållet på det konceptet, och även karaktärerna är hämtade därifrån. Och förutom just Powermaster Optimus Prime, Blaster och Fortress Maximus kommer också Blurr, Triggerhappy och Scourge (tidigare Targetmasters) samt Hardhead, Brainstorm, Highbrow, Chromedome, Mindwipe, Skullcruncher och Weirdwolf. Det är liksom nästan hela serietidningsgänget från 1988.

transformers_titans_return
Takaras ännu lite lyxigare versioner av Titans Return-gänget, från Wonderfest 2016

Och jag har börjat beställa en del. Inte alla. En gång i tiden hade jag köpt dem bara för att ha allihop, men jag har varken tid eller plats för dem. Men i min allmänna Transformers-hylla kommer jag att ersätta en del äldre, sämre figurer med de här nya, bättre motsvarigheterna. Och säga vad man vill om Hasbro och Takara, men de gör generellt bättre figurer hela tiden. Inte Hasbros ohyggliga skräpfigurer för småbarn (se närmaste leksaksbutik i Sverige), men det mesta i Generations och allt i Masterpiece håller otroligt hög kvalitet. Och nu fokuserar de alltså äntligen på de karaktärer som jag gillade mest.

Det enda som behövs nu är väl att de utannonserar en riktig, officiell Predaking, och en ny Scorponok i samma gigantiska storlek som Fortress Maximus. Då kan jag slutligen komplettera min samling.

Det här inlägget postades i Prylar, Transformers. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.