När det ursprungligen begav sig höll jag på med Transformers i ungefär fem år. Det var rätt länge för en leksaksserie, och uppenbarligen satte det sina spår. För nu har jag varit fast i samlandet i tjugo år av mitt vuxna (nåja) liv, och det verkar inte ta slut på länge. För tio år sedan presenterade jag de tjugo bästa Transformers som hade släppts under de första tio åren, men jag tänjde lite på reglerna för att kunna få med båda versionerna av Smokescreen från 2003 och 2013. Så låt mig rätta till ordningen genom att utse de tjugo bästa mellan 2014 och 2022. Det kommer att behövas, för jösses vad Hasbro och Takara har öst ut höjdarfigurer på sistone.

15:
Smokescreen och Prowl (Earthrise, 2020)

Båda de här två tillhör mina favoriter, jag hade båda två i G1 och deras Masterpiece-figurer var några av de bästa de föregående tio åren. Men jag kunde inte separera de här två versionerna, så de får dela en plats. Smokescreen är en smart förenkling av Masterpiece-figuren, med precis rätt färgsättning. Bristerna är att man fick spara in på några av detaljerna eftersom hans racingdekor alltid gör att det går åt massor av målning bara för det, och att hans vapen var fula blå varianter. Jag löste det genom att knycka dem från den förra Smokescreen-figuren från Siege. Prowl hade färre brister och var en strålande figur som nästan når upp till Masterpiece-nivå. Det säger en del om konkurrensen när en så här utmärkt figur hamnar först på plats 15. Tyvärr var han extremt svår att få tag på och såldes bara i ett Amazon-exklusivt paket tillsammans med Ironhide.

14:
Jetfire (Siege, 2019)

Den ursprungliga Jetfire-figuren lånades in från Macross och Jetfire har alltid varit superpopulär trots eller kanske tack vare att originalet var så svårt att få tag på i bra skick. Han fick en utmärkt nyversion under Classics-eran, men i samband med Siege satsade man så stort på honom att Hasbro var tvungna att uppfinna en ny storleksklass. Jetfire är smått perfekt, så detaljerad och med så många funktioner och tillbehör att den kommande Masterpiece-utgåvan för det tredubbla priset för en gångs skull känns överflödig. Som leksak betraktad är han massiv utan att bli lika otymplig som Scorponok eller gestalterna. Hade Jetfire varit en större favorit som karaktär hade den här legat ännu högre på listan.

13:
Blaster (Kingdom/Legacy, 2021-2022)

Den nyaste figuren på listan är en närmast perfekt tolkning av den gamla leksaken, samtidigt som den känns modern. Blaster var länge något av en huvudperson i serietidningen och hade huvudrollen i mitt första nummer, så han är lite extra viktig för mig. Figuren släpptes i slutet av Kingdom-serien men packades om till den nuvarande serien Legacy, så han går fortfarande enkelt att få tag på. Som en bonus har han med sig Eject, som förvandlas till ett kassettband, men den figuren lider av bräcklig genomskinlig plast. Det enda jag saknar är ett huvud som mer liknar serietidningens design, men i övrigt är Blaster fantastisk.

12:
Jazz (Studio Series, 2021)

En av de få äldre karaktärerna som överlevde filmen från 1986 var Jazz, och han förevigades nyligen med en extremt trogen ny figur. Den ursprungliga leksaken var en av de bättre från sin generation, och Jazz fick både en fantastisk Binaltech-version och en modern Universe-figur. Den här är möjligen inte bättre men minst lika bra, och detaljrikedomen är strålande. Han överglänser Smokescreen och Prowl en aning genom att ha målade metalldelar. Det är också imponerande hur dörrvingarna fälls in i ryggsäcken för att göra honom olik de andra bilarna. Tyvärr ska figuren ha en tendens att solblekas, så jag får hålla honom under uppsikt.

11:
Piranacon (Snap Trap, Overbite, Nautilator, Skalor, Seawing och Tentakil) (Generation Selects, 2020)

Piranacon är en gestalt som består av de sex Seacons, och släpptes som separata figurer i samlarserien Generation Selects. Dessutom behövde figurerna förbokas och släpptes sedan precis i början av pandemin vilket gjorde distributionen extra vansklig. Så kanske är det mest så att jag är glad att han dök upp överhuvudtaget. Men Seacons är gamla favoriter som släpptes under åren då jag höll på som mest med Transformers när det begav sig, och vid ett tillfälle hade jag nästan alla. Den här nyversionen lider lite av den gamla Combiner Wars-tekniken, men de olika figurerna är extremt påkostade för att vara så obskyra, och i samlad gestalt är de fantastiska. Och skulle jag behöva betala av lånet på lägenheten lär värdet på Piranacon snart komma ikapp eftersom samlare alltid är lite knäppa.