Man kan förstås inte ha besökt Japan utan att gå på riktig karaoke, så på en av vistelserna i Akihabara gled vi in på en av otaliga karaokebarer. Big Echo är en etablerad kedja och kändes seriös. Man bestämmer hur länge man vill sitta och kan beställa in drinkar i förväg. Sen går det att beställa mer allt eftersom, men annars vet man lätt vad det kommer att kosta. 90 minuter och några ginger ale blev inte alls dyrt men kändes alldeles för kort.

Låtutbudet är förstås viktigt och det imponerade. Det tog ett kort tag att lista ut låtmenyerna men lite vana av oöversatta spel hjälpte. Vi hittade snabbt möjlighet att söka på både artister och låtar, och sen kan man köa upp dem allt eftersom. Själv försökte jag plocka låtar som inte finns i Singstar eller Rock Band och som jag gärna ville sjunga. Resultatet?

Fanns:
Roxette – Dangerous
Sarah Alainn – Always With You
Billy Joel – This Night
Queen – Teo Torriatte (förstås!)
Toto – Pamela
Chicago – You’re the inspiration
Gary Moore – Over the Hills
KISS – Detroit Rock City

Fanns inte:
Sambomaster – Sekai wa sore o ai to yobundaze (trots att jag hörde den på radion för några dagar sedan)
något med Lea Salonga
något med Meat Loaf som inte var ”I would do anything for love”
Cornelis Vreeswijk (till ingens förvåning)

Överhuvudtaget var det utmärkt och hade vi haft tid (och ork i rösten) hade vi kunnat sitta många timmar till och plocka bland de existerande artisterna. Båsen är förstås avskiljda och kändes fräscha förutom lite röklukt. En höjdarupplevelse helt enkelt – och varför finns inte detta i Sverige?