Ute mot hamnen, strax söder om centrala Tokyo, ligger Odaiba, ett modernt område byggt på utfylld mark. Och även om Tokyo i övrigt känns väldigt modernt (på många vis men inte alla) så är det här gräddan. Via en nybyggd station i Shimbashi som snarare kändes som en flygplats tog vi tåget ut över broarna till ön, högt över gatunivå. Utsikten är strålande och när vi kommer fram till Odaiba och går ner på gatan känns det som att vara i år 2016. Alltså istället för de flesta ställen i de flesta städer som ofta är sisådär 50-100 år gamla. Gatorna är spikraka, byggnaderna är enorma och futuristiskt spejsade (vänta bara till ljusspelet på kvällen!), och det går broar och tågbanor kors och tvärs uppe i luften.

Vi gick ett varv runt de fyra större komplex som utgör de huvudsakliga turist- och shoppingmålen. Närmast fastlandet och stationen Odaiba-kaihinkoen ligger Decks Tokyo Beach och Joypolis, där det förra innehåller bland annat Madame Tussaud’s Tokyo och det senare inte alls är en arkadhall (tyvärr) utan ett inomhusnöjesfält med en massa åkattraktioner att kräkas i. Vi skippade det och gick vidare till Aqua City, som är nästa större byggnad. Ganska ordinarie köpcentrum, men på kvällen gick vi dit till en yakinikurestaurant och grillade sönder lite vällagrat kött.

Via en lång gångbro (med utsikt över lyxhotellen Hilton Tokyo Odaiba och Grand Pacific Le Daiba) kommer man till Diver City, nästa köpcentrum. Och där är det hundra procent omöjligt (och korkat) att missa Gundam-statyn i naturlig storlek som vakar över Tokyo-bukten (och utgör 56% av Japans militära försvar). Det finns också ett ”kafé” men de säljer inte direkt något vettigt fika utan mest en massa Gundam-prylar (och personalen gör honnör). Jag köpte modellpennor i alla fall. Utanför kördes också en liten minikonsert med en lokal artist, med en energisk roadietjej som stoppade all fotografering (nästan!).

Inne i Diver City finns en foodcourt som är lämplig att äta på, och man slipper prata i kassan eftersom det finns automater som skriver ut beställningar att lämna till rätt matställe. I övrigt var det inte så mycket att se (H&M känns sådär hyfsat exotiskt), så vi gick vidare till VenusFort/Mega Web, som är det sista komplexet. Där fanns en gigantisk bilutställning med veteranbilar, både japanskt och lite americana. Toyota har också ett upplevelsecenter med provkörning och lite sånt. Utanför var det någon sorts enmansföreställning. Någon lokal förmåga, trodde jag, men han visade sig snart vara en tvättäkta trollkarl, vars trick eskalerade rätt snabbt. Efter att ha förvandlat en flaska till ett glas vin skulle han avsluta med att äta ett äpple. Det gjorde han genom att jonglera med två jätteknivar och ett äpple, och ta tuggor mellan varven. Väl värt den halvtimme vi stannade där och en liten donation.

Efter att alltså ha ätit lite yakiniku hade det hunnit bli kväll, och vi tog omvägen via Gundam-statyn igen, som var om möjligt ännu mäktigare med belysning. Det råkade vara en brasiliansk marknadskarneval också, men det kändes inte aktuellt att dra på sig eventuella magproblem med marknadsmat. Så vi klev på snabbtåget hem och susade tillbaka genom Tokyo-kvällen. Ännu en dag till ända.