Tokyo 2016: shoppat i Shibuya

Om man ska ha en bild av Tokyo kan den mycket väl vara tagen i Shibuya. Särskilt Shibuya Crossing, som är en Picadilly-liknande korsning mellan en massa vägar, där mobilrollspelsreklamen dundrar mellan väggarna och det finns butiker åt alla håll. Vi hade inga exakta planer utan började med det som fanns rakt fram: Tsutaya. Det är en blandad mediaaffär med fokus på musik, men på de många våningarna ryms också massvis med spel, manga och annat. Det här är betydligt mer rumsrent än något i Akihabara (tänk medieavdelningen på Åhléns, på den tiden det fanns en), men ändå skymtar det förbi enstaka serier som skulle ge moraltanter skrämselhicka.
image

Här är tydligen Nogizaka46 husgudinnor och hade en egen autografvägg och informationsbås. Det här popbandet är officiella rivaler till AKB48 (som ju är baserade i Akihabara) och följer samma koncept: en massa söta tjejer i åldern 16-20 som sjunger koreograferad tuggummipop. Jag ska avgöra vilken av grupperna som är bäst, men det blev inte av att köpa någon skiva där eftersom ny musik är tokdyr i Japan (250 kr är standardpris för en ny skiva).

Istället vandrade vi vidare in i gyttret och det är verkligen inte lätt att hitta något specifikt eftersom gatorna går lite kors och tvärs. Vi snubblade dock över Book-Offs flaggskeppsbutik, som hade enorma mängder musik och spel, bland annat. Här hittade jag billiga skivor med AKB48, det intressanta bandet Ikimonogakari, en Disney-samling på japanska och så originalsoundtracket till Suikoden II (!).

Vi hann också med en arkadhall till. Här fanns inte särskilt många olika spel och det mesta var Gundam i olika former. Jag hittade i alla fall en ny version av Pop’n Music och konstaterade att mina gamla Playstation 2-skills hade rostat bort. Jag testade också Pokken Tournament, som är Tekken-liknande överlag men springer man bort från motståndaren blir det ett bakifrånperspektiv mer likt Dragon Ball-spelen. Hyfsad spelkänsla och hyfsat snyggt. Intressant nog spelas det med en handkontroll kopplad till maskinen. Jag kikade också på Dissidia: Final Fantasy, som är en 3v3-variant av PSP-spelen med snyggare grafik. Sen blev det två omgångar Tekken 7 till, där jag sprang igenom spelet med Katarina (vampig Laura-variant i solbrillor och tajt behå) och Josie (sjåpig färggrann partytjej). Jag lär nog inte spela det något mer, men intressant var det.

En helt oansenlig trappnedgång innehöll också en butik som var en märklig mix av Hot Topic, Buttericks och ÖoB. Förutom en del charmiga spelretroprylar (där alla t-shirtar var löjligt små) hittade jag Gremlins-figurer (inklusive en tokdyr Gizmo i naturlig storlek), Star Wars-t-shirts, den perversa Revoltech-versionen av Woody från Toy Story, och mycket annat. Och på en skramlig tv rullade Spelunker till Famicom. Minst sagt märkligt.

Vi besökte också motsvarigheten till Dollarstore och den sjyssta kaffekedjan Doutor Coffee. Vid det laget började fötterna göra sig påminda, så vi började göra planer för att åka vidare. Men så snubblade vi över en obskyr nergång till ytterligare en Mandarake-butik. Det var bara en våning men väldigt stort, och fullproppat med grejer även här. Jag hade kunnat blåsa tusentals kronor på Transformers-rariteter, i förpackning, som Overlord, Metalhawk och Sixshot, men jag handlar inte för att sälja vidare – utrymmet i mina väskor är alldeles för värdefullt. Jag lät också bli att komplettera mitt icke-inköp av Gizmo med en Gremlin i naturlig storlek.

Istället bar vägen till Ichigaya, ett mindre kommersiellt område där kampsportsbutiken Tozando, egentligen från Kyoto, har ett ”show room”. Och det var verkligen ett show room av klass. En stressad men väldigt hjälpsam kille i kostym bistod med hjälp att plocka fram rätt storlekar medan vi kikade runt. Eftersom jag precis har bytt ut min träningsklädsel var det dålig timing för inköp, men ett nytt bälte blev det i alla fall. Förutom kendoutrustning fanns också en massa läckra iaito (i sextusenkronorsklassen) och några eleganta samurajrustningar som troligen inte var till salu. Anmärkas bör att butiken låg på femte våningen i Sotobori Sky Building, en i övrigt helt oansenlig byggnad utan några som helst skyltar utanför.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Ett svar till Tokyo 2016: shoppat i Shibuya

  1. Erik Malm skriver:

    Ikimono-gakari gjorde den mysiga introlåten ”Blue Bird” till en säsong av Naruto Shippuuden 2008.

    Street Fighter har lånat många Tekkendesigner på senare år – Bob -> Rufus (med marginal båda seriernas mest katastrofala karaktärer), Shaheen -> Rashid (Rashid vinner) och Katarina -> Laura (båda med trist DoA-design och movesets).

    Lauras concept art spänner över en Millia-offshoot som blockerar och greppar med sitt hår, en tjej endast iklädd bandage (”The stronger the moves she uses, the more she exposes”.) och en Sean-artad gatpojke med fotbollsprojektil (skulle passat bättre i en 2D-titel).

    Min favorit är en japansk ambulerande läkare som använder både jujutsu och seitai ( https://en.wikipedia.org/wiki/Seitai) – hennes grepptekniker hör till de snyggaste jag sett! I stället fick vi en elektrisk Kim K med den mest irriterande rösten sedan B. Jenet… gah.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.