Akihabara är … sanslöst. Sanslöst stort, sanslöst fullt med spel, sanslöst fullt med allt. Den kanske främsta iakttagelsen, framåt kvällen, var en västerländsk mamma som stod och höll sin tioåring mot sig, som om hon ville hindra henne från att se. Om man tycker att hela stället är fullt av halvnakna animeflickor så är det INGENTING mot själva butikerna.

Vi gick främst till en rad spelbutiker som jag hade fått tips om (jag ska vidarebefordra dessa i en separat text), men under dagen strosade vi även in i en massa andra blandade butiker för plastfigurer, serier och allt annat. Och nästan alla butiker följer samma mönster. En våning spel. En våning anime. En våning för begagnatinköp (om sådant finns). En våning porr (tecknad och/eller filmad). Ibland görs inte heller den uppdelningen, så bredvid Spider-man på DVD fanns en massa tecknade bröst. Jag hoppas att den där stackars mamman inte hade vägarna förbi.

Här betalas det bra för lite av varje…

Men bortsett från det då? Jo, här finns det mesta. Jag bockade av flera punkter på min shoppinglista redan den här första dagen. Två saker som jag specifikt INTE fick tag på, trots att jag frågade överallt, var Suikoden till Saturn och samlingsutgåvan av Gravity Rush. Den förra är nog bara extremt sällsynt, och den senare är möjligen exklusiv för någon onlinetjänst.

Generellt kan man säga att mycket öppnar 10, men mycket öppnar också först vid 12, inklusive Mandarake Galaxy som var ett av huvudmålen. Vi gled in på en spelbutik där tre spel dominerade ingången: Senran Kagura: Estival Versus, Dead or Alive Xtreme 3, och Blade Arcus. Det senare fångade mitt intresse, men det kändes aningen dyrt. Även Nitro Blasterz, ännu en av dessa animefighters, såg spännande ut. Men så hittade vi en arkadhall alldeles bredvid.

Där tillbringade vi någon timme, och jag hann testa både Blade Arcus och Nitro Blasterz, och konstaterade att de skulle inhandlas senare (Blade Arcus hittade jag rentav begagnat). Jag testade också ett vrålfett Star Wars-arkadspel med vidvinkelskärm, senaste versionen av Guitar Freaks, och självaste Tekken 7! Det sistnämnda kändes… som Tekken. Jag testade Shaheen och sparkade mig fram till slutbossen, som förvandlade sig till ett spökmonster och mosade mig. Eftersom konsolversionen är långt borta var det kul att testa, men det är nog inget för mig.

Vi besökte även ett litet mathak där jag käkade katsudon, och tog senare lite middag på KFC (vars kyckling-”strips” fortfarande är sensationella), och hann också med ugglekaféet Forest of Owl (mer om det sen). Framåt kvällen, när fötterna började värka, gjorde vi några sista ryck, och gick in på Kotobukiya-butiken. Där trodde jag att de bara skulle ha egna grejer, men nej då. Förutom en massa Ghibli-grejer (som jag avvaktar med) hittades både Mega Man E-dryck och … Masterpiece Shockwave! Efter att ha letat Transformers i alla butiker och börjat misströsta fanns han där, så jag passade på direkt.

Det kommer att ta lång tid att sortera alla intryck, så mer blir det …