I hypen runt film nummer tre passade jag på att plocka upp Transformers: Revenge of the Fallen på Blu-Ray. Efter att ha sett den på bio var jag knappast sugen på att se den igen men nu när den reas ut kändes det ändå vettigt att lägga den till samlingen.

Det faktum att det är en medelmåttig film, i bästa fall, har inte förändrats. På onödigt långdragna två och en halv timme finns förstås några riktigt bra scener. Problemet är att det mesta däremellan är ologiskt, hafsigt och ofta riktigt korkat. Skämten är pinsamma och alla människor utom möjligen Sam hade kunnat förintas utan att handlingen hade påverkats ett dugg. Nog för att det är utfyllnad för att inte behöva rendera en hel film, men det är mestadels det som gett filmen dess välförtjänt dåliga rykte.

Något som också irriterar mig ordentligt är återanvändningen av robotar till höger och vänster. Nog för att Transformers som franchise bygger på återanvändning (i det allra första utbudet var Ironhide och Ratchet samma leksak i olika färger, Prowl och Bluestreak var båda Datsun-bilar, Frenzy och Rumble var tvillingar och Starcream och hans trillingar var allihop samma F15), men här kastas gamla modeller in hejvilt för att fylla ut stridsscenerna. Att Blackout och Bonecrusher dog spektakulärt i film ett hindrar dem inte från att dyka upp här. Alla Constructicons har också tydligen kopior eftersom de slåss i ruinerna samtidigt som de har bildat Devastator.

Hur som helst, trots all kritik finns det tre riktigt bra scener:

När Demolishor röjer sig fram genom Shanghai. Även om det blev lite förvirrat då han delade modell med Scavenger (som senare blir en del av Devastator) är det en spektakulär actionscen som saknar motstycke. Filmen började riktigt bra, synd bara på resten.

Striden i skogen. Återigen lite irriterande att Blackout hoppar in här utan förklaring, men sanslöst snygg action.

Soundwave i rymden. Egentligen återkommande scener, men Soundwave är lika cool varje gång. Jag tycker att rösten funkar bättre än jag minns den från bion och hans manipulerande långt bort från händelsernas centrum är helt rätt. Han är troligen den enda som passade bättre här än i film nummer tre.