Slutligen den sista och största av Seacons, ledaren Snaptrap, som i Japan går under det föga imponerande namnet Turtler. Han är en ganska rejält ombyggd version av den tidigare ledarfiguren Hun-Grrr, som åtgärdar flera av bristerna med den figuren. Istället för en tvåhövdad drake förvandlas han till en sköldpadda (generöst tolkat), och för att åstadkomma det behövs en hel del nya finesser och lite fusk. Ryggkanonerna och skölden är helt enkelt löstagbara, men originalet hade också åtminstone skölden lös, så det är inte någon stor försämring. Och det hade nog varit svårt att göra Snaptrap på ett annat sätt utan en helt egen design, som förstås aldrig hade kommit på tal för en så obskyr karaktär.

Resultatet är dock en riktigt cool figur. Tack vare ryggkanonerna och skölden får han en grövre överkropp som gör att armarna inte ser lika grova ut. I gengäld är midjan fortfarande supersmal, och den enda visuella bristen, men ska man vara riktigt rättvis så hade ju också originalet samma proportioner. Snaptrap har sitt klassiska jättegevär och en aningen nerskalad svärdvariant istället för den fullständiga treudden, samt två lösa fotdelar till Piranacon.

Snaptrap var en av de mer påkostade sena Transformers när han släpptes 1988, och både han och hans kompanjoner tenderade att dyka upp bland kompiskretsen eftersom de var rätt billiga. Jag är rätt säker på att jag själv hade honom ett tag, men tyvärr måste jag ha sålt bort honom i ett svagt ögonblick. Det var en figur som jag aldrig trodde skulle få en ny chans. Redan konceptet med combiners var ju svårmotiverat innan Hasbro satte igång med Combiner Wars-serien, och även om favoriter som Devastator och Superion tenderade att få nytolkningar då och då (oftast hemska sådana) var Snaptrap och hans Seacons sanslöst, sanslöst långt ner på Hasbros önskelista. Men nu är vi alltså här, även om det krävdes dyra specialutgåvor.

Så, det var alla Seacons. Men vi är förstås inte klara än. Vi måste kolla in vad det här gänget kombineras till!