Transformers Legacy fortsätter med den föga originella undertiteln Evolution. Konceptet är dock fortfarande detsamma, med ytterst blandade utgåvor från hela franchisens historia. Två av de senaste var lite extra blandade och jag fick tag på dem på samma gång: Tarn och Metalhawk. Båda är i Voyager-klassen och bör kosta runt 400-500 kronor, men Tarn var lite svår att hitta så jag fick lite panik och köpte honom från Amazon. Annars brukar jag föredra specialiserade butiker som TF-Robots.nl eller Heromic.se.

Tarn är väldigt speciell då han skapades specifikt för IDW:s serier, och han har aldrig haft en officiell leksak förut. En del seriespecifika figurer som Straxus, Scrounge och nu senast Jhiaxus har dykt upp tidigare, men Tarn är helt klart den mest minnesvärda. I de fenomenala More Than Meets The Eye-serierna introduceras Decepticon Justice Division, en grupp extremister vars jobb det var att jaga avhoppare och ta ihjäl dem på så brutala sätt som möjligt, för att avskräcka andra som tvivlar på Decepticons sak. I praktiken var syftet med dem att introducera en ny fiende efter att det egentliga kriget tagit slut, och skapa mer mångfald bland Decepticons eftersom det är svårt att skriva intressanta karaktärer om alla är övertygade fanatiker.

Så Tarn blev en spännande bekantskap på samma sätt som Overlord, och eftersom vi pratar om James Roberts så var han både komplex och välskriven. Och hans design är rätt spektakulär, med själva Decepticon-emblemet som mask. Den här figuren fångar designen utmärkt, och han är extremt strömlinjeformad utan några som helst överflödiga delar som hänger. Jag är också imponerad av produktionen, med massor av målade detaljer och helt utan kompromisser som ihåliga leder. Han påminner om Studio Series Hot Rod, Siege Shockwave och Earthrise Optimus Prime på så sätt att hans budget verkar ha varit mycket högre än andra likvärdiga karaktärer. Skillnaden är de tre såldes som en högre prisklass med lite extra tillbehörskrafs för att motivera en mer påkostad figur, medan Tarn är en Voyager-figur i Leader-kvalitet som fortfarande kostar som en Voyager. Han har till och med poserbara fingrar, något som är extremt ovanligt i den klassen.

Förvandlingen är lagom komplex och aldrig särskilt besvärlig. Han har fördelen att förvandlas till en cybertronsk tank vilket brukar vara en ursäkt för enklast möjliga design, men det finns ändå en del finesser och allt knäpper ihop stadigt i båda formerna. Ja, på det hela taget är Tarn närmast perfekt och redan nu en god kandidat tills jag ska utse nästa tio års bästa figurer.

I jämförelse är Metalhawk nästan en besvikelse, men då är det alltså i jämförelse med en av de bästa. Metalhawk är också i princip en seriefigur. Han fanns som leksak i sluttampen av G1, då som en Pretender. Men eftersom han var gjord av guldplast från tidigt 90-tal existerar i princip inga exemplar idag, då den plasten självimploderade med åren. Han fick en nytolkning i Robots In Disguise, där han hade en väldigt stiliserad design. Som neutral återvändare till Cybertron efter kriget var han en motpart till de andra två ledarna, Starscream och Bumblebee.

Den här figuren liknar inte alls serieversionen utan har en betydligt mer standardiserad heroisk kroppsform. Figuren är baserad på Studio Series Cyclonus och återanvänder vissa delar, men är på det hela taget mer förenklad. Faktum är att hans förvandling och design nu mer liknar Starscream och jag skulle nästan kunna se en ommålad version om det inte redan fanns en miljon exklusiva Starscreams (varav jag numera inte äger en enda).

Metalhawk är ändå en riktigt bra figur, med gedigna proportioner och bra poserbarhet. Jag gillar färgsättningen som är ovanlig bland Transformers. De senare årens Transformers tenderade att bli mer typiskt japanska animemecha, med mycket rött, blått, vitt och guld. Bristen här är väl att han istället för guld fick en aningen metallisk gul plast. Jag hade verkligen velat ha en guldfärgad figur som hade varit ännu mer unik, men då står valet mellan guldfärg som flagnar eller guldplast som spricker.

En annan sak som märks när jag jämför Tarn och Metalhawk är att skalan inte riktigt verkar stämma. Tarn ser ut som en större karaktär i mindre skala, medan Metalhawk känns uppskalad. Om man inte är färgad av serierna och bara ser de här två i hyllan kan jag dock rekommendera båda. Kontrasten mellan Metalhawks extremt heroiska design och Tarns mörka gör dem till lika uppenbara motståndare som Optimus och Megatron.