Transformers Masterpiece Inferno

Det kanske börjar bli lite tröttsamt att läsa om att även den senaste Masterpiece-utgåvan är, så att säga, ett mästerverk. Desto mindre tröttsamt är det att införliva ännu en fantastisk figur i samlingen. Den här gången är det Inferno, som var ett oväntat val av Hasbro/Takara. Visst är han en spännande figur, men serien saknar fortfarande en del riktigt populära tv-seriefavoriter som Jazz, Hound och Mirage. Det hindrar dock inte Takara från att lägga en ohygglig massa möda på att göra även den här mindre berömda karaktären så bra det bara går.

transformers_mp_inferno2

Inferno levereras som vanligt i bilform, närmare bestämt en Fuso T951 i brandbilsutförande. Som bruksfordon är han snäppet mer lekbar än sina sportbilskompisar, med en fungerande utdragbar stege, en utfällbar vattenkanon (med tillhörande vatteneffekt) och till och med stöd för att balansera stegen (även om den inte kan roteras). Några valfria dekaler bidrar med mer detaljer och fronten är snyggt kromad, men han saknar baklysen. Som bilmodell är han inte hundra procent genuin – som på den ursprungliga figuren kan man ana att armarna liksom ligger utanpå.

Men grejen med Masterpiece är ju numera att fokusera på robotformen, hur omöjligt det än borde vara. I Infernos fall innebär det att hela den utfällbara stegen måste bort, och där alla dessa oändliga piratkopior låtsades som ingenting steg Takaras ingenjörer fram, spottade i nävarna och sade ”utmaningen antas”. Och tror ni inte att de har lyckats? Trots att den fälls ut i tre sektioner kan hela stegen vikas ihop till ett kompakt paket som sedan, via lite ytterligare plastvoodoo, fälls in i överkroppen där huvudet tidigare fanns. Efter den bedriften är det svårt att överväldigas av något annat, men resten av förvandlingen bjuder också på eleganta lösningar som att framhjulen låser ihop hela överkroppspaketet och att detaljerna på benen justeras för att sitta helt rätt.

transformers_mp_inferno1

Och det färdiga resultatet är inte mindre sensationellt. Inferno är visserligen väldigt, väldigt röd och är ganska enkelt modellerad längs benen, men han har helt rätt storlek och tyngd, och är väldigt poserbar med stabila leder. Huvudet är alltid viktigt och här har man lyckats fånga originalet, som hade en av de bäst skulpterade huvudena i Transformers historia. Det hade gärna fått vara helt svart istället för mörkgrått, men det är en skillnad jag kan acceptera. Hela figuren är också målad i rött, vilket ger en helt annan glans. Till skillnad från Shockwave har figuren inte offrat leksakskvaliteterna för att bara efterlikna tv-serien. Istället erbjuds extradelar för den som vill fula ner sin figur, med ett fulare huvud och gråmålade detaljer på bilfronten och armkanonen istället för krom. Dumheter, men det drabbar i alla fall inte mig.

transformers_mp_inferno3

Förutom dessa utbytbara kroppsdelar finns sedan en rad tillbehör för att återskapa scener ur tv-serien, vilket tydligen är det absolut viktigaste. Redan nämnda vatteneffekt, som inte alls går att missbruka i andra sammanhang, går att använda både med hans huvudkanon, armkanon eller gevär. Det medföljer armradioapparater som går att gömma undan i ena armen när de inte används. Båda huvudena har två ansikten att välja på. Och så finns ett stycke vattenslang som både kan användas för att släcka, och, för att efterlikna fem sekunder ur serien, förvandlas till en orm. Mest bisarrt är dock en helt ny front till Inferno som låter honom bära sin polare Red Alert i båda armarna med ordentligt genomskinligt stöd. Nu äger jag inte Red Alert, men det här måste vara ett av de mer extrema exemplen på fan service.

transformers_mp_inferno4

Men som vanligt är det extra skrot som får ligga kvar i kartongen. Jag har fått precis det jag ville ha – en fenomenal figur som gör skäl för epitetet Masterpiece och lite till. Även om Inferno inte tillhör toppskiktet av favoritkaraktärer är han definitivt bland de bästa när det gäller figurer. Trots sin stadiga gestalt är han enormt poserbar och helt enkelt jättekul att pyssla med.

Lämna ett svar