Det var ett tag sedan vi hade Transformers på svenska. Dreamwaves serier översattes under något år medan de publicerade Armada-serier och den första biten av deras egna G1-baserade historia. Sedan 2006 har IDW gett ut sina Transformers-serier och alltså överträffat den ursprungliga utgivningen med sisådär nio år, dessutom med flera parallella utgivningar. Men de har inte varit översatta, förrän nu. Den lilla utgivaren Ades Media har översatt och publicerat en brokig del av Transformers-mytologin: de första delarna av More Than Meets The Eye under namnet Mer Än Ögat Kan Se och nu senast också Jakten på Matrixen, som var en av berättelserna från Marvels 80-talsserie. Deras allra första val var dock den kanske bästa Transformers-berättelsen någonsin: Last Stand of the Wreckers. Även om urvalet är brokigt så är det alltså minst sagt kvalitativt!
Jag nämnde Last Stand of the Wreckers lite kort när jag recenserade del sex av IDW-böckerna för, herregud, åtta år sedan. Men efter att ha återkommit till just den berättelsen gång på gång börjar det stå klart att det är en fenomenal berättelse som förtjänar att omnämnas igen, och, inte minst, att översättas till svenska i en praktisk utgåva som samlar allt extramaterial.
En kort synopsis sammanfattar läget: tack vare ett svek pågår en stor upptrappning runt om i galaxen, även om Megatron snart (i den då pågående serien) skulle besegras. På fängelseplaneten Garrus-9 slåss Fortress Maximus (den största Transformern någonsin, ni vet) mot anfallande styrkor, men slås ner när psykopaten Overlord anländer och tar kontroll över Decepticons där. Tre år senare har Autobots äntligen samlat sig och ska ta itu med Garrus-9 genom att skicka Wreckers, en elitstyrka känd för sina tveksamma metoder. Eftersom de behöver förstärkningar rekryteras fyra nykomlingar, som allihop i Transformers-sammanhang är fullständigt okända: Pyro, Rotorstorm, Ironfist och Guzzle.
Det som följer är ohyggligt vackert, tack vare Nick Roches detaljerade men tydliga teckningar, men samtidigt makabert. Wreckers upptäcker snart att Overlord förvandlat hela planeten till ett bisarrt tortyrexperiment både för de kvarvarande Autobot-vakterna och för de Decepticons som följde honom eller befriades från fängelset. Dessutom har Wreckers fått order att hitta ”Aequitas”, vad det nu är, vilket ska visa sig ha rätt rejäla konsekvenser. Jag behöver inte ens beskriva det själv, för det sköter serien själv så bra (i Johan Boströms för övrigt utmärkta översättning):
”Det här är historien om Wreckers sista strid. Historien om tio soldater och en fripassagerare som äntrade dödens dal. Kanoner till höger, kanoner till vänster, kanoner rakt framifrån, muller och dån. En historia om uppoffring och svek, och om bra folk som dog helt i onödan.” Att den här sekvensen citerar Lord Alfred Tennyson säger väl en del om nivån på författandet i den här Transformers-berättelsen.
Efter själva historien kommer en stor mängd extramaterial. Dels två delar av den separata historien som behandlar Kups återkomst och som förklarar en del av bakgrunden till Last Stand. Det finns extra artwork, skisser och karaktärsprofiler skrivna ungefär som i de gamla Marvel-serierna. Sen tillkommer också en rad miniberättelser, dels i form av enstaka tecknade sidor och också en del långa skrivna berättelser som på ett ovanligt sätt (för Transformers) går in på djupet i karaktärernas tankar. Här presenteras dels förklaringar till en del detaljer i Last Stand, men den geniale (och galne) James Roberts petar också in ledtrådar inför kommande utvecklingar. Den längsta berättelsen, ”Kulor”, introducerar till och med en karaktär som överhuvudtaget inte var med men visar sig ha en viktig roll.
Här finns dock ett rejält korrekturfel i min utgåva. Ett par stycken är inklistrade två gånger, vilket får hela texten att förskjutas och gör så att styckesavdelarna (Autobot-loggor) kommer mitt i texten, vilket gör det svårare att se när berättelsen skiftar till en annan del. Värre är att den sista halvsidan, ungefär, saknas, och vi får inte läsa upplösningen på Ironfists berättelse.
Med undantag för det måste jag ändå applådera Ades Media som gjort en bra utgåva med, som sagt, en mycket bra översättning. Wreckers Sista Strid är ett väldigt bra sätt att kliva in i det moderna Transformers-berättandet eftersom det, till skillnad från More Than Meets The Eye, är en sammanhållen historia som inte kräver så värst mycket förkunskaper plus att man inte behöver köpa tio dyra samlaralbum för att hänga med. Om du någonsin har gillat Transformers eller om du bara undrar varför jag härjar så mycket om berättelser om trettio år gamla plastleksaker, kolla in den här boken. Så kommer du att förstå.
