Hmmm. Jag skrev visst aldrig något om del åtta i den här serien samlade berättelser från IDW:s Transformers-historia. Efter ett långt uppehåll är IDW snart tillbaka med Transformers: The IDW Collection Phase Two #1 (varför ska något någonsin vara enkelt?), så jag läste igenom den senaste boken för att få lite perspektiv på det hela.

Det hela börjar med Heart of Darkness, som står utanför huvudserien men blir väldigt viktig i slutskedet av boken. Vi får följa Galvatron och hans anhängare i en förvirrad historia där en ny, stor fiende introduceras: D-Void. Arcees tröttsamma vendetta mot Jhiaxus fortsätter och det hela är dessutom väldigt amatörmässigt tecknat. Väldigt mycket ”titta, jag har hittat gradient-funktionen i Photoshop” över det. Jag vill minnas att något tidigare avsnitt var rätt hemskt också (Spotlight: Nightbeat framför allt) men det här är en riktig besvikelse.

Resten av boken är däremot betydligt bättre. Först återvänder vi i Chaos Theory till Hot Rod, som senast lyckades återerövra Matrixen från Starscream men som belöning blev lämnad att dö i rymden. Han kraschar på en främmande planet och räddas oväntat. För att sammanfatta det hela samlar han ihop andra lösa trådar (bland annat Ironhide och Sunstreaker vars öden senast berättades i Ironhides miniserie) och återvänder till Jorden, där vi ger oss in de riktiga godbitarna.

Megatron är som bäst skriven i många av IDW:s berättelser. Fångad frivilligt av Optimus Prime diskuterar de två fienderna sin gemensamma historia och bakgrunden till deras ideologi. I en tillbakablick till den strålande historien Megatron Origins får vi se varför Megatron hatar den rådande ordningen så djupt, och hur Optimus Prime en gång höll med honom. Det är en snygg kommentar till det egentligen väldigt orimliga i att två personer har krigat i miljontals år, men vi får ingen mer förklaring än att Megatron lever på hat. Hela den här biten är fantastiskt snyggt tecknad.

I den ursprungliga utgivningen släpptes två serier omlott, men här är Police Action och Chaos uppdelade. Den första utspelas på Jorden när de flesta Autobots har stuckit iväg. Polismannen Prowl försöker utreda vad som egentligen hände med Scrapper. Det här är något som kännetecknar de moderna Transformers-serierna. Förr i tiden, när det bara handlade om att sälja leksaker, var det ingen som blinkade när en Transformer dog. Det var väldigt mycket svart och vitt. Scrapper är en oviktig karaktär och dessutom en Decepticon, men Prowl misstänker att människan Spike inte följer krigets regler och letar därför efter bevis.

Det är en riktigt spännande berättelse med många vändningar och en rätt ovanlig Transformers-historia. Även den är snyggt tecknad och har dessutom snygga porträtteringar av Swindle och Streetwise. Återigen två figurer som var ansiktslösa grunts i Marvels serier men som har betydligt mer att göra nu.

När den lågmälda historien är över blir det däremot dags för storslagen och rörig action. Tecknarstilen är kantig men samtidigt plottrig, neonfärgad och ändå svartmurrig. Här dras allt till sin spets – alla återvänder till Cybertron för att försöka stoppa Galvatron från att släppa loss D-Void, för givetvis har han bara varit en marionett åt den här superkraften. Det påminner lite om Unicrons attack på Cybertron i den gamla serien, men märkligt nog känns det mindre avgörande. Det är ingen som dör förutom tusentals ansiktslösa droner, och det är samma trista gimmick som avslutar striden. Återigen är IDW:s serier betydligt svagare när det ska bli storslaget, samma sak hände med striden mot Thunderwing långt tidigare.

Som en slutkläm får vi en titt långt in i framtiden, när allt som har hänt hittills i serien (från 2005 och 2011) har blivit legender för en ny generation unga Transformers. Det här var IDW:s slut på den vanliga pågående serien. Därefter började två parallella serier: Robots in Disguise och More Than Meets The Eyes, som båda har fått sanslöst bra kritik. Jag har väntat på att kunna få serierna samlade i såna här böcker, och snart är det alltså dags.

Jag skrev tidigare om The IDW Collection 1-4, The IDW Collection 6 och The IDW Collection 7. Hmmm. Tydligen missade jag även att skriva om del fem.