Medan Combiner Wars pågick i amerikanska butiker (i svenska butiker blev det däremot bara en liten fjärt tack vare fullständigt sjuka priser) påbörjade Takara sin utgivning av samma figurer. Japan har inte samma stormarknadstradition som USA och det finns inget tryck på att leksaker måste kosta under 15 dollar. Därför säljs Transformers oftast som samlarversioner, till högre priser men i gengäld mer detaljer och bättre målning. De är däremot fortfarande betydligt billigare än svenska motsvarigheter, så därför är det fullt rimligt att importera de dyra japanska figurerna som säljs under namnet Unite Warriors.

Jag var otålig med Defensor och köpte därför de lösa amerikanska figurerna, trots att den japanska hade gett mig bättre detaljer och en äkta Groove istället för nykomlingen Rook. Nu när Computron släpptes både i Combiner Wars och Unite Warriors ungefär samtidigt var valet dock svårare. Båda varianterna släpptes i ett gemensamt paket med alla figurerna, men där upphör likheterna. Japan och USA brukar få olika tolkningar men det här är nästan fånigt.

Som de flesta i den här serien bygger Computron på en rad omdesignade Transformers. Scattershot är samma figur som Silverbolt, men den japanska har betydligt bättre färger och många nya delar (inklusive det viktiga huvudet). Enkelt val. Strafe är i Japan en nästan helt ny modell baserad på Blast-Off, som i sin tur var exklusiv för den japanska Bruticus, medan den amerikanska är en ommålad Aerialbot. Lightspeed är här en variant av en av Stunticons, medan den amerikanska döptes om till Lightsteed och var en ommålad Streetwise. I båda utgåvorna är Afterburner en ommålad Groove, men Groove var alltså exklusiv till Japan till att börja med (tills han släpptes som en extrautgåva i USA). Och så har vi Nosecone, där den japanska är en elegant omdesignad Rook med en jätteborr, medan den amerikanska är Brawl med en fjösig liten borr. Hängde någon med hela vägen?

Det borde vara avgjort redan där, men så enkelt är det inte. Den japanska figuren är nämligen målad för att efterlikna den gamla tv-serien, medan den amerikanska har samma färger som leksakerna. Det syns tydligast på Afterburner, som är en märklig rödorange istället för en leraktig brun. För Scattershot och Strafe föredrar jag dock de skarpa kontrasterna med kritvitt och mörkrött. Den amerikanska har också helt nygjorda händer och fötter som ger Computron lite extra oomph, medan den japanska har samma standardmodeller som går att förvandla mellan båda formerna. Slutligen får amerikanerna en helt ny extrafigur i form av Scrounge, som är den första leksaksversionen av den här figuren från min första Transformers-tidning. Ack.

Computron 2016 och Computron 1987

Det är alltså inte alls något enkelt val, men i gengäld är båda figurerna mycket köpvärda. Computron har en cool, sammanhållen design till skillnad från några av de mer spretiga combinerfigurerna. Scattershot har en genial förvandling och sitter ihop betydligt bättre än Hot Spot, vilket gör deras gemensamma form mer stabil. De övriga fyra är lite simplare, med tanke på att var och en måste kunna åstadkomma fyra olika former (robot, fordon, arm och ben), men fortfarande milvis bättre än åttiotalets original.

Efter ett par år med Combiner Wars finns nu praktiskt taget alla giganterna i nya fräscha versioner, vilket ingen hade kunnat drömma om. Även Menasor, Superion och Bruticus är imponerande figurer, men där står jag nog över. Devastator är i en klass för sig (bokstavligen) och gjorde till och med en (superdyr) visit till svenska butiker, men är också mäktig. Det som återstår nu är de tre combiners med djurfigurer: Abominus, Piranacon och förstås Predaking. Det skulle behövas en himla massa specialbyggen till dem, men å andra sidan skulle åtminstone jag förmodligen köpa allihop. Ingenting är längre omöjligt.