Transformers War for Cybertron Earthrise: Dirge

En ambitiös psykolog skulle nog kunna få till en ganska intressant studie av hur slumpmässiga händelser i vi hopplösa 80-talsnostalgikers liv påverkar våra köpmönster trettio år senare. För ganska exakt tio år sedan nämnde jag varför jag var så förtjust i den förra utgåvan av Dirge, för att jag nästan hade fått honom av en kompis innan kompisen råkade tappa bort honom. Den Dirge sålde jag sedermera i ett paket tillsammans med sina kompanjoner, men Hasbro kommer aldrig att sluta sälja varianter av de här flygplanspojkarna och efter Classics-versionerna gick det senare att sätta ihop ett komplett set av Masterpiece-utgåvor (för cirka 2000 kronor styck) och nu också nya figurer i Earthrise-serien.

Jag har i alla fall vuxit upp, en smula, så numera köper jag bara den leksaken jag egentligen vill ha och inte alla sex för att det ska vara en samling. Framsteg?

Dirge släpptes i ett Amazon-exklusivt paket tillsammans med Ramjet. Det här paketet försvann snabbt från hyllorna och jag var inte sugen på att betala över tusenlappen för bara Dirge (eftersom Ramjet intresserar mig föga). Men sen dök de oväntat upp på svenska Amazon. Jag utgick från att det var en fellistning, men slängde iväg en beställning på vinst och förlust. Det dröjde visserligen flera månader, men helt plötsligt lämnade ett paket Tyskland, och Dirge (och Ramjet) blev min för fullt resonabla 400 kronor.

Den här uppsättningen Seekers är något av ett mellansteg mellan Classics och Masterpiece, storleksmässigt. Dirge är relativt rejäl, men det mesta av förvandlingen känns igen från Classics-utgåvorna. De tre ”Coneheads” skiljer sig lite från Starscreams klassiska modell, men i grunden är det samma figur men med andra vingar och ett spetsigare huvud.

Dirge är inte särskilt poserbar och har bara måttlig poserbarhet med moderna mått. De otympliga vingarna på benen och hockeymålvaktsbenskydden gör honom lite klumpigare än nödvändigt. Han har också ett permanent upprört ansiktsuttryck. Men det är något visst med hans färgschema, där svart, mörkblått och smutsigt guld blir en skön mix.

Den här modellen är ökänd för att ha tillverkningsmissar. Min har några små blessyrer men inget allvarligt. Han känns dock bräcklig, och som relativt svårtillgänglig figur kommer han nog mest att få stå still på hyllan och representera min nostalgi i största allmänhet. Ramjet blev dock kvar i lådan och kommer att säljas, så jag inte frestas att samla på mig hela gänget igen.

Lämna ett svar