Tredimensionellt spelande, en vecka senare

Efter en vecka med den nya TV:n har jag hunnit testa en hel del i 3D, och kunnat samla lite intryck. Till att börja med är det relativt smärtfritt att sätta igång. Det var bara att låta Playstation 3:an söka fram lämpliga upplösningar och då upptäcker den själv att det finns stöd för 3D. När det väl är aktiverat finns det olika sätt att få igång det i själva spelen. En del frågar automatiskt när du startar dem (Super Stardust, Wipeout, Ico), andra måste man själv välja det i en meny (Dynasty Warriors 7). Förutom spelen jag råkade ha finns det också en del demos och trailers att ladda ner, så glasögonen har gått varma.

Min TV är alltså en LG 47LW450, den billigaste klassen av deras senaste upplaga 3D-skärmar. Eftersom glasögonen är passiva är det omedelbart en bildförsämring när man använder dem, eftersom varje öga bara får se motsvarande 1080i. I gengäld har jag alltså sju par glasögon att använda på en gång istället för att behöva köpa till nya för 800 kr paret. Vilken teknik som är bäst i slutändan tänker jag inte uttala mig om. Låt mig istället ta en titt på hur de fungerar i spel.

Super Stardust HD
Ett av de första stora nerladdningsbara spelen till Playstation 3 var först med troféer och flera år senare också först med att lägga in 3D-stöd. Och teknikgudarna på Housemarque har gjort ett strålande jobb. Bara rotationen runt planeterna och alla asteroider ger en läcker effekt, men när det börjar hända mycket är det väldigt pampigt. Splitter och explosioner flyger ut mot skärmen och den lilla loopen när man klarat en sektion är som gjord för 3D. Det här är ett spel som alla bör äga i vilket fall som helst, men som 3D-demo är det ypperligt. 5/5 tredimensionella skägg.

Wipeout HD Fury
Ett av de skarpaste och snabbaste spelen i historien mår förstås bra av 3D. Särskilt själva svävaren framträder tydligt i förgrunden, lite av samma känsla som jag fick med Pilotwings till 3DS. Men ofta märks det uppriktigt sagt inte så mycket när man själv spelar. Däremot tittade jag på när en kompis tog spakarna och då är det en tydlig effekt. Fast frågan är om jag vill offra det här spelets tokhöga upplösning i längden. Det återstår att se. Ett bra demo för TV:n är det i vilket fall som helst. 3/5 tredimensionella skägg.

Dynasty Warriors 7
Mina gamla kineser råkar ha 3D-stöd, lite oväntat. Fast här märks en viktig detalj. Interfacet är rätt stort och plottrigt i vilket fall som helst, men i 2D-läge är det inte alls lika störande. Av någon anledning sitter jag och försöker se ”runt” den blaffiga kartan och alla mätare. Här skulle det verkligen behövas en inställning för att minimera alla fönster och kunna se själva spelet ordentligt. 2/5 tredimensionella skägg.

Flight Control HD
I det här extremt enkla spelet är 3D oväntat men också oväntat bra. Det är en subtil effekt men det tillför faktiskt en del känsla att se alla planen flyga runt en bit ovanför marken, och så åka neråt mot marken när de landar. 4/5 tredimensionella skägg.

Ico & Shadow of the Colossus HD
Den här hett efterlängtade samlingen var en av anledningarna till att jag skaffade en 3DTV just nu, så förväntningarna var förstås enorma. Redan i respektive intro märks det en ganska tydlig skillnad. När jag sedan kommer igång med Ico är det en märklig närvarokänsla. Stället känns mer levande. Men efter att ha spelat ett tag är jag osäker. Problemet med spelet är att kameran är rätt instabil, och det är ingen bra kombination med 3D. Jag tror nog nästan hellre att jag stänger av den. I Shadow of the Colossus är det däremot annorlunda. Där är det sällan snabba kameraåkningar och djupeffekten när man står längst upp på en koloss axlar och ner marken långt nedanför är värd all eventuell yrsel. Där lär jag nog fortsätta. Blandade intryck alltså, och 3/5 tredimensionella skägg.

Utöver de här spelen har jag också kollat på lite videos. Det finns ju en del tredimensionella trailers att hämta. Virtua Tennis 4 såg helt okej ut, Motorstorm: Apocalypse likaså (men däremot inget jag lär köpa). Något som däremot kommer att rocka något kopiöst i 3D är Uncharted 3. Effekten varierar och särskilt i mörka scener är det svårt att se någon skillnad, men i actionscenerna i slutet av trailern ser det strålande ut.

På det hela taget tror jag att jag förstår varningstexterna och den allmänna skepsisen runt den här tekniken. Det känns aningen märkligt efter att ha spelat i 3D en stund och sedan återgå till den vanliga tredimensionella verkligheten. Jag hade inga problem att se Transformers 3 i 3D på bio men å andra sidan har filmer ett lite annat utgångsläge och kan planera för bästa möjliga effekt. Spel där kameran åker runt en massa kan nog tendera att bli rätt jobbiga. Men jag testar vidare. Rätt använt, som i Super Stardust HD, är det däremot en teknik som skapar bokstavligen en ny dimension i spelupplevelsen.

Filmmässigt må det fortfarande vara rätt kasst. Förutom Avatar (som inte går att köpa separat), Tron och kommande Transformers 3 handlar det mest om barnfilmer och blandad skräck. Men på spelfronten finns det en himla massa spel med 3D-stöd, och jag lär kika närmare på fler av dem nu. SOCOM 4, Mortal Kombat, Gran Turismo 5, Hustle Kings, Sly Collection, Prince of Persia Collection, Killzone 3, Crysis 2, Call of Duty: Black Ops, Resistance 3, och sen, en vacker dag, The Last Guardian. Och så behöver jag låna en Xbox 360 med HDMI så jag kan testa Gears of War 3…

Lämna ett svar