Idag hade jag lite oförberett anmält mig som frivillig att representera Östersunds Budokai på stortorget i Östersund. Sagt och gjort, jag och kollegan Tim stegade nerför stadens gator i full stridsmundering för att hålla en liten uppvisning.

Att demonstrera jodo inför en främmande publik kan vara lite läskigt, men jag har lite erfarenhet. Dels gjorde vi samma sak förra sommaren och dels är det egentligen inte någon skillnad från att gradera framför hundra andra deltagare. Faktum är att det snarare är lättare, för det är ingen som står och noterar alla fel man ofrånkomligen gör. Det är också kul att fokusera på den dramatiska aspekten av det hela. Det blir lite teater – med enbart kampscener.

Sen var det lite roligt att lokaltidningen var ute och filmade. Så jag hamnade på förstasidan med ett litet videoklipp. Givetvis lyckades de få mitt namn fel och så var det min överlägset sämsta genomgång av Yokogiridome, men ändå. Kul.

Lite intresserade frågor blev det, en massa ungar som storögt ville se om vi hade riktiga svärd, och nio utvalda publikfriande kata (tre iaido, sex jodo) som faktiskt lockade en rejäl publik. Tråkigare kan man ha det.