Utmärkt inbördeskrig

Kom just tillbaka från Captain America: Civil War, och jo, det är en bra film. Några tecken på det:

* Den känns väldigt lång men ändå inte seg, och inget känns nerkortat.
* Trots att det kryllar av superhjältar så får allihop någon sorts karaktärsutveckling och, förstås, tillfälle att tillämpa sina specialförmågor.
* Listan på utmärkta skådisar blir bara längre och längre, och trots att Hemsworth, Ruffalo och Jackson stod över den här filmen finns det många höjdpunkter.
* Jag satt kvar för att se båda extrascenerna (en mitt i och en efter medverkandelistan).

Det enda som jag egentligen ogillade var den aningen krystade användningen av just ”Civil War” som fenomen. I serierna (som jag visserligen inte har läst) var det en jättegrej som tog månader att ta sig igenom, och typ halva Marvels universum var med och bråkade. Här är det liksom tolv superhjältar som är oense, och det är väl lite av en egotripp mellan Cap och Stark som utlöser det hela. En principgrej.

Men samtidigt är det logiskt och bygger snyggt på MCU-historien så långt. Stark har gått igenom mycket och orsakat (personligen) en del ordentliga katastrofer. Och Rogers, hur mäktig han än är, drivs väldigt mycket av sina relationer och, förstås, sin heder. Båda drabbas också av personliga problem som sabbar deras humör rätt rejält. Därför är det inte helt osannolikt att de måste ta en konfrontation till slut.

Fast nu tycker jag att det här gänget kan ta en paus ett tag. Och så verkar det ju bli. Black Panther (som var awesome) får sin egna film, och nästa Spider-Man blir också en del av den övergripande berättelsen (även om det är mindre hett). Sen blir det Thor (+Hulk), Doctor Strange, Guardians 2, Captain Marvel (om inte den filmen trollas bort på vägen), Ant-Man and Wasp, och sen förstås två Infinity War-filmer. Ingen risk att man hinner glömma Marvels filmuniversum. Men fortsätter de att vara så här bra så har jag inget emot det.

Lämna ett svar