Om det här inte är det första du läser på internet på flera dagar (i så fall, tack, antar jag) så kan du inte ha missat att vi nu officiellt lever i framtiden, som definierad i den profetiska visionen Tillbaka till Framtiden del 2. Och internet är väl fullt av klagomål över att vi inte har svävande skateboards (vilket vi i och för sig har, men inte riktigt på rätt sätt) eller självknytande sportdojor.

Och det må väl vara hänt. Men å andra sidan är framtiden på många sätt häftigare än vad ens Robert Zemeckis kunde föreställa sig. Vi har inte flygande bilar, men vi har självkörande sådana. Jag såg en Tesla idag och den ska ju enligt uppgift kunna ta dig levande från punkt A till punkt B utan att köra över en massa småbarn på vägen. Även om jag gärna låter andra prova den först.

Vi har inte heller hologrambio, men ärligt talat, rent grafiskt har vi bärbara mobilspel som överträffar den där hajen. Och samma mobil kan dessutom driva en VR-hjälm, för att inte tala om vad en dator kan göra. På samma sätt som med bilarna är tekniken här, den behöver bara slå igenom nu.

Och vi överträffar filmen på många sätt. Vi har inte bara dryga ungar som inte har vett att uppskatta klassiska spel – vi har hela TV-kanaler ägnade åt fenomenet, tillgängliga dygnet runt. Faktum är att med lite arbete, möjligen pengar och/eller vilja att vara olaglig, så kan du få tag på majoriteten av alla böcker som någonsin har skrivits, alla spel som någonsin har programmerats, all musik som någonsin har komponerats och alla filmer som har spelats in, nu direkt, på samma skärm du läser det här på, oavsett om du sitter hemma eller i en timmerstuga halvvägs upp på Kebnekajse.

Och så kan du spela ett spel där du låser upp en spelbar Marty McFly, med Michael J. Fox röst, genom att ställa en Lego-figur på en lysande platta. Den hade de definitivt inte tänkt sig. Välkommen till framtiden. *

* Vi som har spelat Neo-Geo har dock varit i framtiden sedan 1991.