Våra första stapplande steg in i Midgård

Jag plockade bland gamla bilder, ni vet, foton. Sånt där som man gjorde före 2003. I röran hittade jag en skön bild som förmodligen illustrerar den andra gången jag spelade rollspel, någonsin. Gissningsvis 1992. Den första gången var med min syster och med min kusin, som ledde oss ner i ett mystiskt dass där vi hittade en massa monster som raskt tog ihjäl våra första figurer: Torin Naug och Chinta Kari.

Den andra gången var vi betydligt fler, och jag vet dessutom vilka vi spelade som eftersom en av oss bara gjorde en figur någonsin. På bilden ser vi Nils (Elandar Carbon, skogsalv), jag (spelledare), Tommy (Tirgor Yselek, sindaralv), Andreas S (Syntas Storfot, hob), Frank (Torin Naug d.y., dvärg), Andreas M (Santanej Carbon, skogsalv), Madelene (aldrig inblandad i rollspelandet vad jag vet) och Sofie (Chinta Kari d.y., sindaralv).

Vissa av de här figurerna skulle sedermera bli kortlivade. Syntas Storfot överlevde bara något enstaka äventyr och skulle senare ersättas av dvärgen Ninuk Spare. Men Elandar blev en av de mest framgångsrika i vår rollspelshistoria, gifte sig med den perfekta alvprinsessan Solana, besegrade en rad balroger och nazguler (till följd av en väldigt vänligt inställd spelledare) för att till slut skickas till Mordor för att dö (när spelledaren hade tröttnat).

Nämnas kan väl också att de här typerna inte bara hade ihjäl Tolkiens absolut mäktigaste monster på låg nivå, de samlade också på sig enorma rikedomar. Kompletta uppsättningar av supermäktiga örter och gifter (inklusive återupplivande sådana), tusentals guldmynt och åtminstone tre av dem bar mithrilbrynjor. Det var en galopperande inflation, men vadå, vi hade kul.

Rollformulären på bilden har jag fortfarande kvar i en pärm här, lyckligtvis. Genom åren gjordes massvis av figurer i olika spelledares regi och inte alla finns kvar (hos mig i alla fall). Men de flesta från den där glada pionjärtiden mellan 1992 och 1994 finns bevarade…

1 tanke kring ”Våra första stapplande steg in i Midgård

Lämna ett svar