Det finns ett spel som jag inte har spelat själv, men jag har sett det. Det innehåller en hel massa detaljerat byggda pansarvagnar från olika tidsepoker och det är tydligen väldigt framgångsrikt i genren free-to-play. Det heter World of Tanks, men ändå finns inte någon av tanksen på den här listan med. För i spelvärlden är tanks ofta betydligt roligare och flexibla än de onekligen effektiva men sega dödsmaskinerna från verkligheten.
10. Tank (Ikari Warriors)
Ikari Warriors var ett toksvårt spel, trots den där koden för oändliga continues. Ett litet skott bara så somnade Ralf och Clark in. Därför var det en välbehövlig paus i paniken när man fick kliva in i varsin illrosa pansarvagn och röja runt på slagfältet. Fast just det faktum att den var rosa (bara på åttiotalet, bara på åttiotalet) och att den hade en tendens att fastna i trånga utrymmen gör att den inte kommer högre upp än en tiondeplats.
9. Batomys (Valkyria Chronicles)
Alla har inte klarat Valkyria Chronicles, men de flesta har kommit till bana 7. Där tog det stopp för många, då den lilla försvarsskvadronen sprang på imperiets stolthet: Batomys. Batomys var mer eller mindre ett slagskepp på larvfötter, beväpnat med en huvudkanon som kunde utplåna städer, men också ett gäng flexibla kanoner längs sidorna. Striden mot Batomys blev snabbt en studie i perfektion, där varenda drag behövde göras perfekt för att överleva de första minutrarna. Det enda som gjorde striden möjlig överhuvudtaget var det faktum att den överdimensionerade kanonen behövde värmeväxlingselement som var sårbara för en kaxig raketträff eller två.
8. M35 Mako (Mass Effect)
I efterhand är det många som hatade de sektionerna, men själv gillade jag alla tillfällen att åka runt i M35 Mako. Det var ett trivsamt avbrott från att springa runt och panga robotar i trånga korridorer, och inte ens en jättemask eller två kunde sabba den möjligheten till en stunds semester. I slutändan tror jag inte att jag använde något av alla de där materialen jag samlade ihop, men kul hade jag. Och alla tanks borde kunna släppas från omloppsbana.
7. Edelweiss (Valkyria Chronicles)
Eftersom den spöade Batomys måste den ju onekligen vara några snäpp högre upp. Edelweiss är märklig på så sätt att det egentligen är en ganska realistisk, standardiserad tank, men på något sätt känns den hemtrevlig. Kanske är det alla små väskor på utsidan och kanske är det för att den matchar truppernas käcka uniformer. Kanske är det helt enkelt för att det är samma team som gjorde Sakura Wars som ligger bakom. Men det här är en tank du garanterat vill ha med dig på slagfältet.
6. Sophia the 3rd (Blaster Master)
Sjätteplatsen och pris för det märkligaste namnet går till Sophia the 3rd, som är den fantastiskt flexibla tanken i Blaster Master. Lustigt nog är handlingen helt olika mellan den japanska versionen och den västerländska. Ursprungligen var det en tank som byggdes specifikt för att slåss mot utomjordingar. Handlingen med Jason och hans groda Fred är ny för den västerländska tappningen. Sophia är en av få tanks i sidscrollande plattformsspel och kommer undan typiska begränsningar genom att den kan hoppa och senare också flyga samt skjuta uppåt. Det gjorde Blaster Master till en höjdare och Sophia till den sjätte bästa tanken i spelhistorien.
5. Rhino (Grand Theft Auto III)
Vem kan glömma tillfället då man lyckades lägga sina småkriminella vantar på en tank i Grand Theft Auto III? Egentligen var den fullständigt värdelös, för det var svårt att få något vettigt gjort med Rhino. Men den var gjord för att vara nästan oövervinnerlig och därför var det lika vansinnigt kul varje gång polisradion började meddela ”suspect in a black tank” när man körde över fotgängare på löpande band. Det urartade förstås alltid i en sexstjärnig polisjakt där det slutligen kom fler tanks och en kvarts galet kaos slutade i en snöplig explosion, men att överleva var knappast målet med en tripp i en Rhino.
4. Main Battle Tank (Red Faction: Guerrilla)
Den är egentligen bara en i mängden av tunga fordon i Red Faction: Guerrilla och det är väl talande att Volition inte ens gav den ett riktigt namn, men personlighet var aldrig Red Factions grej. Nej, grejen var att köra den här bjässen rakt genom ett tvåvåningshus och ut på andra sidan, för att sedan se det hela rasa ihop under sin egen tyngd. Kanske behövdes det lite hjälp på traven och det var inga problem med den där kanonen. Det här var bara en av många leksaker i Volitions röda sandlåda.
3. Super Vehicle-001 Metal Slug (Metal Slug)
Även om Metal Slug-spelen mestadels utkämpas till fots så handlar det i mångt och mycket om maskinen i spelets titel: Super Vehicle-001 Metal Slug. I en sorts andlig efterföljare till Ikari Warriors-spelen kunde man röja på rätt bra även utanför den, men varje gång man fick tillgång till dess tyngre bepansring och kraftiga vapen gick det att röja loss ordentligt. Precis som Edelweiss känns den gullig av någon anledning, i det här fallet kanske för att den är så liten och allmänt rund i formerna. Men försök övertyga oändliga horder av kvasi-nazister och utomjordingar om det.
2. M808B Main Battle Tank ”Scorpion” (Halo)
Jag förstod aldrig tjusningen med Warthog, och när jag spelade Halo aktivt, särskilt i PC-versionen online, brukade jag nästan aldrig använda den. Antingen valde jag en Ghost för rörlighet och möjlighet att kunna krångla mig in i fiendens bas, eller också en Scorpion för ren styrka. Några av de bästa ögonblicken i Halo var när en liten trupp fiender kom åkande i en Warthog när jag körde över kullens krön. Ett snabbt skott bara och så var den duellen över. I gengäld var den rätt sårbar och mot några envetna motståndare stod den sig slätt, men ändå hoppade jag in i den igen, bara för det där överraskningsmomentet och känslan av odödlighet. Oftast hade man bara ett skott på sig, men vilket skott sedan!
1. Metal Gear Rex (Metal Gear Solid)
Egentligen är det kanske fusk, men även om den står på två ben så benämns alltid Metal Gear som en vandrande tank och inte som en mecha. Och Ray kanske i teorin var starkare men det är något med den mekaniskt råa brutaliteten med Rex (och onekligen också den mycket mer intressanta bosstriden) som gör den oförglömlig. En vandrande kärnvapentank är väl redan där något av det hårdaste som finns, men Yoji Shinkawas djuriska design bidrog också till helheten. Kronan på verket var railgun-kanonen som var tänkt att avfyra kärnvapenstridsspetsar för att slippa behöva missiler som syns på radar. Som tur var lyckades Snake ha sönder den här prototypen, men tack vare Revolver Ocelot läckte planerna och snart var världen fylld med Metal Gear-wannabes. Men ingen kan mäta sig med originalet.