Så var det slut till slut. Terry Pratchett dog idag, 66 år ung, i sviterna av aggressiv och tidig alzheimers. Sedan han insjuknade för åtta år sedan har jag hela tiden trott, på något märkligt sätt, att han skulle härda ut och klara av det här. Han är ju trots allt god vän med Döden. Men så blev det inte.

Som av en händelse anlände de sista böckerna i Discworld-samlingen just idag, The Wee Free Men och Wintersmith. Nu äger jag allihop inklusive Tiffany Aching-böckerna och ska fortsätta min genomläsning, fram till vad som kommer att bli den absolut sista delen. Enligt uppgift blev Terry klar med den sista i somras, ytterligare en berättelse om Tiffany. Men sen blir det alltså aldrig något mer.

Det är alltid sorgligt när vi förlorar stora konstnärer, särskilt när det händer alldeles för tidigt. Och det finns ingen annan som kan ta upp stafettpinnen. I genren var det väl egentligen bara Douglas Adams som hade samma briljans, och även honom förlorade vi för tidigt. Discworld tar slut här, men vi kan i alla fall se tillbaka på ett livsverk och ett författarskap som saknar motstycke. Tack för alla skratten!