Det blev lite mer Dark Souls ikväll, efter att ha ägnat dagen dels åt Shantae: Risky’s Revenge och dels åt Inception. Nu spelade jag med min bågskytt och målet för dagen var Sen’s Fortress. Det blev intressant att spela med en helt annan klass än tidigare. Som bågskytt kan man ju komma åt många fiender betydligt enklare (som den där jobbiga magikern på den andra bron), men å andra sidan är man inte lika kaxig när de förbaskade ormsoldaterna kommer nära. Jag fick också stryk av mimicen vilket var lagom irriterande. Men väl uppe på taket hade jag ihjäl eldkastarjätten med giftpilar (medan jag satt och läste en wiki) innan jag ganska bekvämt spöade bossen.

Väl i Anor Londo var mitt mål inte att ta sig an huvudkatedralen, inte än. Istället stack jag över till rummet med jättemålningen och hade ihjäl alla vakterna där ett gäng gånger. Till slut droppade vapnet jag väntade på: Painting Guardian Sword. Men till början var det betydligt klenare än vad jag hade. Så jag återvände till Sen’s Fortress och hjälpte fyra-fem andra ha ihjäl bossen, och med alla själarna köpte jag tonvis med shards. Sen var det bara ner till Undead Parish igen, hälsa på Andre och maxa ut det nya svärdet till +10 och mitt gamla till Divine +5. Med mitt nya snabba svärd testade jag att spöa Titanite Demon i närheten och eftersom det var en barnlek ansåg jag mig redo för Stray Demon.

Snacka om att den där har varit min baneman. Mina tidigare försök har det tagit massvis av nötande och tjogtals av misslyckanden innan det har gått. Grejen med Stray Demon är ju att man absolut måste stanna bakom honom. Den här gången visste jag exakt hur jag skulle göra och hade dessutom ett vapen som gör rejält med skada. Sagt och gjort, han föll direkt och jag fick en Titanite Slab att leka med. Det är fascinerande hur mycket av det här spelet som bygger på att faktiskt lära sig striderna, och inte bara nöta upp vapen och färdigheter.

En gång fick han mig att slå sönder en dator. Nu äger jag hans feta arsle.