Den har fått blandad kritik och på förhand såg det inte alls lovande ut, men jag har sett Warcraft och kan rapportera att jag gillade den. Då ska vi förstås direkt sätta in en rejäl brasklapp och konstatera att jag spelade World of Warcraft i sisådär åtta år. Jag skulle känna igen vissa ljud precis vart som helst. Jag reagerar på att Medivhs tjänare heter Moroes. Jag känner igen de framstående orcherna på deras typiska kännetecken. Och jag kan, precis som förmodligen många andra spelare, säga precis vart kameran är placerad i många scener, och berätta vilken quest som utspelades där.

Med det sagt är det rätt spektakulärt att det faktiskt går att se. Warcraft tolkar brett handlingen i det första spelet och även om vissa detaljer justeras så är det i stora drag samma. Det innebär förstås en ganska tragisk historia om hjältemod och uppoffring, och det känns inte alls tillrättalagt. Snarare känns det som början på en löpande, parallell filmversion av historien, som skulle kunna bli riktigt mäktig med tiden.

Det finns förstås brister. Människorna är per definition tristare än allt annat, hur mycket utspökad plåt de än försöker klä sig i. Skådespelarna är inga höjdare och i slutändan är det faktiskt orcherna, med Durotan och Orgrim i spetsen, som imponerar mest. Effekterna imponerar stort och det är egentligen mest det grundläggande orealistiska i vandrande gröna tanks som avslöjar att orcherna inte finns på riktigt, inte några uppenbara missar i animeringen. Men jag gillar ändå både Lothar och Garona och, oväntat nog, Khadgar som kändes alldeles för fjunig på de inledande bilderna.

Men jag kanske är precis rätt målgrupp. Inte de mest inbitna fantasterna med WoWPedia inopererad i ryggmärgen, utan ett gammalt fan med aningen bleknade minnen av att kuta genom Goldshire, se vakttornet i Westfall och ta gripen tillbaka till landningsplatsen i Stormwind (som, ja, är på precis samma ställe som i spelet). Jag är nästan sugen på att sätta igång igen (Warlords står fortfarande oöppnat i min hylla), och det är väl det som Blizzard hoppas på.

Helt ofrälsta kan dock ha svårt att se storheten med överdimensionerade vapen, lysande ögon till höger och vänster och en hel uppsättning karaktärer som allihop har talsvårigheter med sina jättehörntänder. Men Warcraft är verkligen Warcraft så det räcker och blir över, och det är en betydligt bättre film än vad jag hade förväntat mig.