Yoko Tsuno: Från Jorden till Vinea

Det första samlingsalbumet med Yoko Tsuno har släppts, och jag har läst igenom de tre äventyren som ingår. Som vanligt var det lite si och så med kronologin när serien ursprungligen översattes. Album tre, fyra och fem (”Närkontakt i jordens inre”, ”Explosion i underjorden” och ”Tvillingsolarna”) var på originalspråket del ett, tre och sex. Mest markant är det att seriens tre huvudpersoner träffas för första gången i den här berättelsen, så det är därför ett bra ställe att börja på. De båda andra äventyren fortsätter historien om det utomjordiska folket från Vinea.

yoko_tsuno_del1_01

De tre berättelserna, som i nyöversättning heter ”Närkontakt i jordens inre”, ”Vulcanus smältugn” och ”Vineas tre solar”, kretsar förstås kring Yoko och hennes vänskap med Khany, en blåhudad flicka från en fjärran galax, vars folk levt dolda på jorden i årtusenden i exil från sin egna värld. Det är mastiga science fiction-äventyr fullproppade av storslagen teknik och en del politiska intriger, men mestadels ganska rakt på sak. Det som kanske är mest anmärkningsvärt så här fyrtio år efter den första utgåvan är att Yoko alltid är den drivande hjältinnan och hennes kompanjoner Vic och Paul (”Pol” i den gamla svenska översättningen) oftast hjälper till i bakgrunden eller, i Pauls fall, tar hand om småbarn. Den rollfördelningen är inte särskilt vanlig ens i moderna serier.

Den svenska översättningen är gjord av Björn Wahlberg, samma som för den tidigare nyöversättningen av både Tintin (via Carlsen Comics) och Cobolts Linda och Valentin, och texten håller samma höga kvalitet. Med mer text i varje ruta får man med mer detaljer och roliga kommentarer som annars nöttes bort, och resultatet blir mer intressanta dialoger och en handling som är snäppet tydligare. I den första berättelsen är Roger Leloups karaktärer lite grovhuggna och ser oftast arga ut, men senare fick de sina etablerade, mer polerade gestalter. Trycket i boken är också skarpare än de gamla albumen från tidigt åttiotal och förstås inte lika nötta av tidens tand. Som ytterligare bonus finns en lång inledning som presenterar historien bakom Yoko, samt ett litet extra bildgalleri på slutet.

yoko_tsuno_del1_02

På det hela taget är det här en utmärkt samlarutgåva av en mycket trevlig serie, och jag hoppas att den kommer att fortsätta. Nackdelen med Yoko Tsuno är att det finns fler album (tjugosju utgivna hittills) än Linda och Valentin medan serien inte är lika eftertraktad, så frågan är om den blir lönsam. Å andra sidan finns det större potential för nytt material för oss som bara hade de begränsade äldre svenska versionerna. De här tre historierna var allihop redan översatta men jag hoppas att man kommer att komma in på de nya berättelserna så snart som möjligt, om kronologin tillåter det. Men oavsett vilket är det här en bra introduktion och klart rekommenderad till seriefans!

2 tankar kring ”Yoko Tsuno: Från Jorden till Vinea

  1. Mikael Inläggsförfattare

    Jag hade läst ett album (Dödlig vind) hos mina kusiner men det var det enda de hade. Jag hittade samma album på ett antikvariat i Skellefteå runt 1996 eller så, och samlade på mig resten sporadiskt sedan dess.

  2. Leorio

    Jag hade faktiskt aldrig hört tals om den här serien, förrän jag hittade ett album på loppis för ett tag sedan.

    En kompis blev rätt arg på mig för min okunnighet, då det var en av hans stora barndomsfavoriter.

    Tummen upp för Cobolts utgivning! Linda och Valentin-utgåvorna är väldigt trevliga.

Lämna ett svar