Tio år av Transformers – del 4/4

I år är det tio år sedan Transformers lockade mig och många andra tillbaka till samlarskaran genom att släppa en rad läckra nyversioner av gamla favoriter. Sedan dess har jag samlat relativt regelbundet, även om jag har trimmat samlingen på senare tid. Med facit i hand tänkte jag presentera de tjugo allra bästa Transformers som har släppts under dessa år.

smokescreen_bt
5. Binaltech Smokescreen (2003)
Det absoluta startskottet för mitt moderna Transformers-intresse kom när Takara utannonserade den första utgåvan i sin Binaltech-serie. Smokescreen var ursprungligen tänkt att släppas lite senare, men de valde att sätta honom först eftersom hans bilform var så spektakulär. Den ikoniska Subaru WRX-dekoren gjorde att han verkligen stod ut, och i bilform var Smokescreen nästan omöjlig att skilja från en vanlig modellbil, med gnistrande lackering och knivskarpa dekaler. Som den första av en ny generation när det gäller design och konstruktion var Smokescreen ljusår bortom de Transformers jag hade lekt med som barn, samtidigt som han behöll den grundläggande designen och de flesta klassiska dragen. Det enda problemet var väl att han var en Subaru istället för en Nissan, och en rallybil istället för en racingbil. Det här är dock fortfarande en av de snyggaste designerna i Transformers-världen.

smokescreen_mp
4. Masterpiece Smokescreen (2013)
Tio år och tusentals Transformers senare (lyckligtvis inte för mig) var det dags igen. Den här gången var det inte lika oväntat. Masterpiece-serien har pågått i tio år även den, men på sistone har Takara ökat tempot och börjat sikta på aningen mindre men ännu mer välkonstruerade figurer. I och med Sideswipe och Red Alert började de beta av den klassiska seriens Autobots, och med tanke på att Smokescreen delar design med två andra var det bara en tidsfråga. Dessutom har Takara ett starkt samarbete med Nissan, inte minst i diverse Alternity-modeller där de senaste racingmonstren används flitigt. Och mycket riktigt, den andra bilmodellen var en Masterpiece-version av Datsun 280Z, som i Transformers-sammanhang gjordes populär av Prowl, Bluestreak och Smokescreen (nämnas bör kanske att även Datsun 300Z användes, dock till den inte lika ikoniska Streetwise). Efter en alldeles för lång tids väntan hade jag äntligen Smokescreen i min hand. Och det här är en fullständigt fantastisk version av min gamla superfavorit. Det enda jag egentligen kan anmärka på är att designen snarare följer tv-serien än den ursprungliga leksaken, och därför har några knepiga designval. Men alltså… mycket snyggare kan inte Smokescreen bli.

soundwave
3. Masterpiece Soundwave (2012)
I avdelningen superklassiker är det få som kan mäta sig med Soundwave. Ett tag var han nästan legendarisk och den ursprungliga leksaken kostade multum, särskilt om hans kassettkompisar följde med. Sen började det släppas nyutgåva efter nyutgåva, samtidigt som Soundwave dök upp i varenda serie från 2006 och framåt. Nu har han tappat lite av sin exklusivitet… men samtidigt passade man även på att en gång för alla släppa den ultimata versionen. Masterpiece Soundwave är, som sig bör, en ganska enkel, fyrkantig figur som visserligen har god rörlighet och ett perfekt utseende, men bjuder i gengäld på en del fantastiska funktioner. Med antingen de fem nya, nydesignade kassetterna Laserbeak, Buzzsaw, Frenzy, Rumble och Ravage, eller med en kombination av de gamla från åttiotalet, kan man proppa honom full med kassetter som sedan matas ut allt eftersom. Soundwave är också en rejäl, stadig figur som lätt matchar Optimus Prime. Det är inte många klagomål jag har på honom. Möjligen då att min favoritkassett, Ratbat, placerades som tillbehör till den ännu dyrare specialversionen Soundblaster. Riktigt så mycket pengar vill jag nog inte lägga på att komplettera den dynamiska duon.

jazz_binaltech
2. Binaltech Jazz/Meister (2004)
När de släpptes, 2003-2005, var Binaltech höjdpunkten av Transformers-design, och bjöd på en återgång till åttiotalets licensierade bilar, för att inte tala om lyx som metallkarosser och gummidäck. Många av karaktärerna fick nya former och på grund av licensproblem blev det en del rockader. Sideswipe (ursprungligen en Lamborghini men ägarna Volksvagen vägrade ha med ”krigsleksaker” att göra) blev en Dodge Viper, Pontiacen Windcharger blev en Honda, tyrannosauren Grimlock blev en Ford Mustang och urklassiska Bumblebee (Volkswagen, återigen) bidde inte alls. Jazz (Meister i Japan), som ursprungligen var en Porsche (och som återigen visar på att Volkswagen äger typ halva industrin), fick i alla fall en release, den här gången som en Mazda RX-8. Och trots att den traditionella racingdekoren var borta fanns det inga som helst tvivel. Detta var Jazz, och han såg makalös ut. Huvudet var hundraprocentigt perfekt och den gnistrande vita lacken gjorde figuren extremt stilren. Trots att han har en liknande design som Smokescreen gick Takara tillbaka och designade om hela förvandlingen, vilket gjorde att Jazz slapp barnsjukdomarna som gjorde Smokescreen onödigt svårförvandlad. Resultatet blev den allra bästa Binaltech-figuren och därmed också en av de allra bästa Transformers någonsin.

prowl
1. Masterpiece Prowl (2013)
Och så till den allra bästa Transformern som har släppts de senaste tio åren, höjdpunkten av alla figurer från Armada, Energon, Cybertron, Classics/Universe/Generations, tre filmers samlade merchandise, Alternators, Binaltech, Alternity, Kiss Player (fråga inte), Music Label, Device Label, World’s Smallest Transformers, nyutgåvor, nymålningar, misstag och mästerverk. Det var inte så mycket tvivel om att det skulle handla om en Masterpiece-figur, frågan var bara vilken.

Eftersom jag inte följde tv-serien var Prowl praktiskt taget obekant för mig. Han var bokstavligen med i några månader och skaffades undan i den första av många ”ha ihjäl de gamla leksakerna nu, vi ska sälja nya”-processer. Men i början av nittiotalet släpptes han, tack vare sin popularitet från tv-serien, som en Action Master. Det här hemska avsnittet i Transformers historia må ha gett oss hemska leksaker, men det gjorde också så att figurer som Prowl kunde återvända från döden. Under en kort men intensiv period var den briljante taktikern en frustrerad men engagerad sekond till Grimlock, som återtog ledarskapet efter Optimus Primes tredje död i ordningen. Där byggdes också mycket av hans personlighet, som sedan har utvecklats genom moderna serier. Prowl är numera en mångbottnad men knappast genomgod ledargestalt, som ofta låter ändamålen helga medlen, och därmed en utmärkt kontrast till Optimus, Grimlock och Hot Rod.

Masterpiece Prowl var den första versionen av den här nya modellen, som är en tämligen exakt kopia av en Datsun 280Z i polisutförande (Japan har betydligt roligare polisbilar än vi). Inuti en oväntat liten bil finns en perfekt proportionerad robotform, med fantastiskt snygga detaljer och det bästa huvud som Prowl någonsin har haft. Till skillnad från Smokescreen är faktiskt Prowl mer trogen sin leksak, och resultatet blir ett sant mästerverk. Det här är den absolut bästa Transformern på tio år och möjligen någonsin, och dessutom går det fortfarande att hitta honom för överkomligt pris. Om du är ett Transformers-fan så äger du redan honom. Om du gillade Transformers en gång i tiden och vill ta reda på hur otroligt mycket som har hänt de senaste trettio åren, så har du svaret här. Bättre än så här blir det inte.

transformers_prowl

Det här inlägget postades i Prylar, Transformers. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.