månadsarkiv: augusti 2012

Recension: Dark Souls: Prepare to Die Edition

Lämna ett svar

För ungefär elva månader sedan konstaterade jag i min recension av Dark Souls att jag förmodligen aldrig skulle få se allt i spelet. Ack vad jag bedrog mig. Efter en rejäl spark i ändan gjorde jag ett nytt försök, läste på, och klarade mig till slut genom hela spelet, efter ett par helnätter och ett sönderslaget datorchassi (efter den tionde gången Stray Demon gjorde slarvsylta av mig). Det var en av mina absolut största spelbedrifter. Sekunden efter att jag hade utplånat Lord Gwyn svor jag dyrt och heligt: aldrig mer! Men redan nästa dag började jag fundera på nästa karaktär, och några månader senare plockade jag min första platinatrofé i det här spelet. ... Läs hela texten

Transformers Classics Goldbug

Lämna ett svar

Being brought up on the Transformers comic, Goldbug is much more relevant to me than Bumblebee. His (mis)adventures with Blaster and the rivalry with Grimlock is one of the most important arcs in the comic, and I always felt there was an interesting dynamic with Goldbug, a small golden robot, replacing Scrounge as Blaster’s friend.

Like with many of my customs, Goldbug is the repaint I had waited for that never happened. The Classics Bumblebee was released in 2006 and has received a huge number of repaints, but always as different variations on Bumblebee himself. There’s even Goldbug-coloured versions of the Alternity and Legends figures, although they both use the original head. With Hasbro happily making new heads for repaints, I had thought Goldbug was a given. Apparently not. ... Läs hela texten

Konami byter namn till Metal Gear Co.

Lämna ett svar

Nej, men nästan. Den sensationella, världsomvälvande nyheten som Konami hintat om i några dagar var ett massivt firande av seriens tjugofemårsjubileum. Två nya spel ska släppas, en film ska göras av Avi Arad och en hel serie av merchandise ska tömma våra fickor. Spelen är väldigt rätt i tiden, dels Metal Gear Solid: Social Ops, som är ett mobilspel, och dels Metal Gear Solid: Ground Zeroes, som är ett fritt actionspel i en stor, öppen värld. Det verkar vara tänkt att släppas till Playstation 3 och Xbox 360 men kan mycket väl försenas in i nästa generation. ... Läs hela texten

Nya Great Giana-spelet är mysigt

Lämna ett svar

Ännu ett lovande projekt som har bekostats via Kickstarter börjar närma sig sitt slut: Project Giana. Som det tredje spelet i serien (det släpptes ju en uppföljare till Nintendo DS) är det betydligt mer påkostat och originellt. Det är i grunden ett plattformsspel, men Giana kan skifta mellan två former (ursprungligen var hennes tuffa version den som kunde kasta eldbollar) som har olika egenskaper. Samtidigt förändras hela världen, inklusive musiken, för att passa hennes form. Det påminner lite om Trine fast med mer plattformshoppande, och jag gillar musiken som är arrangerad av både Chris Hülsbeck själv och svenska Machinae Supremacy. Jag kommer inte att sponsra det på Kickstarter, men det ska nog garanterat köpas när det väl släpps. ... Läs hela texten

Tankar runt The Kingkiller Chronicle

Lämna ett svar

Jag läser inte mycket fantasy numera, men jag fick den här serien mer eller mindre påtvingad, så jag köpte de två delarna av The Kingkiller Chronicle: The Name of the Wind och The Wise Man’s Fear. Nitton dagar och närmare 1900 sidor senare (särskilt del två är massiv) är jag ohyggligt sugen på mer.

Serien handlar om Kvothe, en berömd hjälte som numera driver ett värdshus. Historien är uppdelad på flera plan. Det finns en ramhistoria i värdshuset, där Kvothe dikterar sin historia till en skrivare, men majoriteten är det som han berättar, i förstaperson. Vi får följa honom från sin idylliska barndom med det kringresande teater- och underhållningsfolket Edema Ruh, via en tragisk katastrof, till hur han bygger upp sitt liv som magikerlärling, agent och allmän superhjälte. ... Läs hela texten

Sony ger och Sony tar

Lämna ett svar

Nu har version 1.8 av Vita-gränssnittet släppts och äntligen kan vi spela PSone-spel på den, tillsammans med lite andra små nyheter. Visserligen är det europeiska utbudet fortfarande bedrövligt dåligt, men det beror främst på Konami och Square, inte på Sony. Och nu tänkte jag skälla på Sony.

I samma veva och förstås helt oannonserat har de plockat bort stöd för att ha olika konton på samma minneskort. Själv orkade jag inte engagera mig i att få det att fungera, men det gick i alla fall. Inte nu längre. Om man stoppar in ett minneskort med ett annat konto än det som är registrerat i Vitan så måste det formateras. Inte nog med att man måste byta konto manuellt, nu behövs det också separata minneskort. Och när du väl har uppgraderat till 1.8 så förlorar du allt som du inte har tagit backup på. ... Läs hela texten

Ett nytt huvud åt Bumblebee

Lämna ett svar

Jag ägnade delar av dagen åt att städa upp närmare ett års skrot från arbetsbordet. Sedan jag blev klar med Smokescreen förra sommaren har jag inte haft något byggprojekt på gång så det har inte blivit prioriterat. Men nu tänkte jag få något fixat innan semestern tar slut, så jag plockade sönder min andra Bumblebee i beståndsdelar. Tanken är att han ska bli Goldbug, hans senare alter-ego i serien. Det innebär en annan färg men också ett helt annat huvud.

Så jag plockade isär Bumblebees huvud och sågade helt sonika, och aningen makabert, bort hans ansikte. Sedan har jag ägnat mig åt att konstruera ett nytt med visir och det ikoniska kantiga munskyddet. Det hela görs aningen pyssligare av att hela huvudet är cirka 1,5 centimeter i kubik, men nu börjar det ta sig. Nu behöver jag bara fixa en näsa och luftintagen på sidan, så börjar det likna något. ... Läs hela texten

Recension: Jojo’s Bizarre Adventure HD

3 svar

Min Mariah fingrar på sin urringning som helt plötsligt tycks mycket mer välfylld, varpå en ström av muttrar och skruvar flyger mot min fiende, som har blivit magnetiskt laddad. Men Dio är för snabb och har redan flugit upp ovanför skärmen, och innan jag har hämtat mig landar han med en ångvält på mig. Han skriker sitt karaktäristiska ”WRYYYYYYYYYYYYYYYY” och slår sedan sönder ångvälten, och mig.

Det tar inte många sekunder förrän Bizarre i titeln får sin förklaring i det här spelet. Den ursprungliga mangan var någon sorts superhjälteparodi där de sex hjältarna mötte fiender med allt mer underliga krafter. Det gav Capcom en ursäkt att verkligen släppa loss, och sätta ihop ett fightingspel med figurer som får Darkstalkers att kännas konservativt. För de som har läst mangan (vilket i och för sig är försvinnande få utanför Japan) är det en fröjd att se hur alla märkliga attacker har anpassats till ett fightingformat. Resultatet är ett spel som är obalanserat, smått kaotiskt… men också vansinnigt kul. ... Läs hela texten

Den vilda jakten på Ciaran

Lämna ett svar

Då var den sista bossen i Dark Souls-expansionen avklarad, men tyvärr är jag inte klar än. Dels har jag missat en del föremål som ska finnas gömda i staden, och dels finns en valfri boss som lär bli rätt jobbig att handskas med. Jag är i alla fall mycket nöjd med det hela hittills, det är utmanande men inte oöverkomligt. Det finns ett gäng nya rustningar om man letar noga, och ett gäng vapen, samt en massa mörkerbaserade magier att testa.

Problemet är bara att jag kan ha missat den rustningen jag helst vill ha. Jag har skaffat Artorias harnesk som ser riktigt bra ut, särskilt tillsammans med Crest Shield som matchar perfekt. Texturerna är helgrymma. Men till den skulle jag vilja ha Ciarans byxor. Ciaran är ännu en av Gwyns fyra riddare (Ornstein är en gammal bekant men alla de övriga finns här i expansionen: Artorias of the Abyss, Hawkeye Gough och Lord’s Blade Ciaran) som jag träffade ett kort tag efter att ha besegrat Artorias. Hon var rätt civiliserad och försökte inte ha ihjäl mig (till skillnad från det mesta i det här spelet) så jag lät henne vara. Sen insåg jag att hennes rustning bara går att få just från henne, och nu är hon försvunnen. ... Läs hela texten

Sådan Artorias, sådan Sif

Lämna ett svar

Var det någon som trodde att ett spel med undertiteln Prepare to Die Edition skulle vara enkelt? Nej, inte direkt. Det nya innehållet går att komma åt efter ungefär halva spelet (när man har skaffat Lordvessel) men det är mycket sannolikt att man inte är redo då. Det tog bara några timmar för mig att spela fram till det, och sedan kunde jag sätta min fot i det forntida kungariket Oolacile.

Och det är rätt uppenbart att det handlar om tidsresor, för man får besöka gamla områden i ny tappning, när de var aningen mer livliga. Fast trots att kartan är bitvis likadan finns det mycket nytt att hitta, inklusive en ny boss redan från start och en drake som eldar upp allt som rör sig. Innan man får komma in i själva staden måste man dock besegra Artorias, den mytomspunne riddaren, Sifs herre och kompanjon till Ornstein. ... Läs hela texten