Under Playstation 2-eran måste jag ha testat cirka en fantasiljon plattformsspel. Känns det som i alla fall. Kanske var det bara ett tiotal. Men det de hade gemensamt var ett brinnande behov att vara hippa på något sätt, och de misslyckades ofta totalt. Legend of Kay var möjligen ett undantag, om inte någon tycker att det är superhippt med en kampsportande tiger. Jag vill minnas att det var en lite mer actionfylld Zelda-klon, och så mycket mer minns jag inte. Ett sånt här spel som man totalt glömmer och som aldrig någonsin dyker upp på listor över generationens bästa spel, som, typ, Shatterhand på NES.
månadsarkiv: mars 2015
Med risk för att låta som en gammal gubbe
Det finns många beklagliga saker i världen, men de flesta är ganska svåra att göra något åt. Som nyheten för unga häromdagen: ”Ett plan har störtat i Alperna. Och nu till en riktigt sorglig nyhet – vadheterhannu slutar i One Direction.” Att vissa har en världsbild som börjar och slutar med popstjärnor och kattungar på Facebook är sorgligt men ganska menlöst. Men så har vi detta, som på ett ganska brutalt sätt sammanfattar ”ungdomen nu för tiden”:
Lego Neo-Classic Pirates: Eldorado Fortress
As I decided to remake Black Seas Barracuda, I wanted to do something for my soldiers as well. I actually came up with the idea while rebuilding the original Eldorado Fortress. The parts are pretty chewed up by now, and it shows much more on the white walls. So I thought about simply ordering new replacements. I was going to build on top of the old raised baseplate, so I went into Lego Digital Designer and followed the instructions. Pretty soon I realized that it would be much better to actually improve things here and there, like adding more realistic colours. After completing the entire thing, I was asked to make my own baseplate as well. This complicated things.
Lego Neo-Classic Pirates: Black Seas Barracuda
The original Lego Pirates, back in 1989, was the first theme I collected, and I managed to get all of the first wave. The flagship, in more ways than one, was the Black Seas Barracuda, and I was smart enough to store it properly once my Dark Ages started. Since I returned to Lego, I’ve had this awesome ship around. But now, with the arrival of the 2015 lineup of Pirates, I might not have to do that anymore. Not because the new ship, the Brick Bounty, is better in any way, because it’s not. But with a bunch of new, great pieces available, as well as great minifigures, I was inspired to finally attempt a remake of one of my favourite sets ever.
What If?
Jag är inte specifikt intresserad av den smarta webbserien XKCD, men det går onekligen inte att vistas på internet mer än 5,23 dygn utan att utsättas för den. Men nu har jag fått en betydligt större dos: boken ”What If?” av seriens författare Randall Munroe. Övertiteln är ”Serious scientific answers to absurd hypothetical questions” och det är väl en innehållsförteckning så god som någon. Munroe är en riktigt inbiten nörd och har gett sig på att besvara ohyggligt sanslösa frågor på ett så genomtänkt sätt som möjligt.
Äntligen suspend-funktion på PS4!
Version 2.50 av gränssnittet på Playstation 4 har släppts, och det innehåller en hel del spännande. Att man kan rensa bort trofélistor på 0 procent är tacksamt om man har testat en massa skräp som man aldrig tänker fortsätta med. Det går numera också att mappa om alla knappar på handkontrollen, och att spela både via Share Play och Remote Play i 60 fps (vilket äntligen gör Resogun i sängen till en praktisk möjlighet).
Men det allra bästa är något som utlovades redan från start: möjligheten att avbryta spelet när som helst genom att ställa konsolen i sömnläge, och sedan fortsätta exakt där man var. Den här funktionen har gjort bärbart spelande till en ren fröjd på sistone, och jag förväntar mig att det blir samma sak här. Att bara kunna trycka på en knapp och poff, där fortsätter spelet precis där du var … då känns det helt plötsligt som nästa generation. Med Bloodborne släppt och Dark Souls II precis runt hörnet är det också i sista sekunden. Det är ju spel som man kommer att ha aktiva länge.
Risk för korvstoppning i musikspel igen
Nu när Rock Band 4 är utannonserat börjar det också återigen ryktas om nästa Guitar Hero, som verkar ha varit på gång ännu längre. Tyska sajter säger sig vara inbjudna till en visning, så snart är det nog på väg. Och det är synd. Det brukar sägas att konkurrens är bra för konsumenterna, men i det här fallet vete sjutton. Förra generationen såg vi tydligt vilka alternativ som fanns. Harmonix släppte nya Rock Band allt eftersom, var först ut med nya instrument, och var väldigt noggranna med att lyfta över all nerladdad musik och det mesta av själva skivinnehållen till nästa spel varje gång. Activision släppte dubbelt så många Guitar Hero-varianter, införde aldrig varken keyboard eller körsång, och tillät aldrig (så vitt jag minns) att man fick flytta över nerladdade låtar till nästa spel. Jo, för att inte tala om att de stängde ner försäljningen av låtar så fort spelen slutade släppas, medan Harmonix har låtit oss köpa musik kontinuerligt sedan 2007, med undantag för några enstaka låtar där avtalen upphört (och som det har förvarnats om i god tid).
Linda och Valentin: Samlade Äventyr 2 och 3
I höstas släpptes del två av Linda och Valentin: Samlade Äventyr. Det innebär ännu en snyggt inbunden bok med tre album. Alla tre är relativt fristående äventyr där rymdtidsagenterna besöker olika världar och löser problem. I ”Stjärnlös värld” hamnar de inuti en ihålig värld. Där inne lever flera folk i krig med varandra, utan att ens ha ett begrepp om det universum de aldrig har sett. Både Linda och Valentin tar sig an problemet och visar en bättre väg, som inte leder till att planeten är på väg att kollapsa. ”Kampen om Teknorog” har en liknande utgångspunkt, där agenterna besöker en nystartad koloni på en sedan länge övergiven planet. Problemet visar sig när det ursprungliga, extremt långlivade folket kommer tillbaka efter ”en liten utflykt”. De byråkratiska människorna försöker stoppa undan dem på ett sätt som har paralleller i exempelvis indiankonflikterna, och våra hjältar hamnar på olika sidor, där den stelbente Valentin tvingas agera ledhund medan Linda följer sitt hjärta och delar folkets misär. Och sen har vi slutligen den psykedeliska ”Härskarens fåglar”, där agenterna hamnar på en planet där en mystisk härskare styr med järnhand utan att någon egentligen har sett honom. De slår följe med ett brokigt gäng som leder en tämligen slumpartad revolt.
Legodag i Sundsvall
I helgen blev det ännu ett besök till Sundsvall och den högre koncentration av legofans som vistas där. Vi var sju legofantaster från Swebrick som samlades för att utbyta erfarenheter och bitar, och för att imponeras av varandras byggen. Jag anlände via tåg (eftersom jag fortfarande inte är helt säker på att det inte står en hämndlysten dovhjort i Stöde och väntar) och blev upplockad på stationen. När vi anlände till arrangörens lägenhet var de flesta redan där, och det fanns mycket att kika på.
Lite pianomusik för fredagen
Ett av få mobilspel jag har fastnat för är pianospelet Deemo, inte minst eftersom det har enastående musik. Höjdpunkterna är signerade V.K. (artistnamn för Vanros Kloud), en kinesisk pianist som har släppt en hel rad skivor. Jag har redan köpt ett antal smakprov, inklusive den mäktiga ”Wings of Piano” och en trave till via Itunes. Min MP3-spelare är redan smockfull med musik av Yiruma, som jag upptäckte efter att ha spelat Deemo första gången även om hans musik inte finns med där. Men nu får han sällskap av V.K., som generellt verkar ha lite mer varierade arrangemang, precis som den Yiruma-skivan jag gillar mest.