Kategoriarkiv: PC

Mina the Hollower: för mycket av det goda

Mina the Hollower är ett fantastiskt spel. På samma sätt som Shovel Knight var ett modernt NES-spel så är detta ett extremt påkostat Game Boy Color-spel anno cirka 2001, ungefär på samma nivå som Oracle-spelen. Vi snackar lågupplöst grafik med pixlar som på min kompis jätte-tv är nästan centimeterstora, och en aningen blek färgpalett, men mycket mer snygga mellansekvenser och enorma bossfiender än någon någonsin klämde in i en kassett.

Jag älskar upplägget, som förstås är ordentligt inspirerat av Souls-spelen. Men med tanke på att Souls-spelen hämtade inspiration från 8-bitarsspel i allmänhet och Zelda 2 i synnerhet så är det inte allt för långsökt att tänka sig att Nintendo en gång skulle ha gjort ett sånt här spel. Till en början är det väldigt ogästvänligt och nästan varje väg är blockerad av en eller annan märklig grej som man säkerligen kommer att kunna öppna från andra sidan om ett par timmar. Fienderna är allihop livsfarliga och Mina är bräcklig som, ja, en liten mus. Men sakta hittar jag nya trinkets som ger användbara specialförmågor och lyckas levla upp de grundläggande färdigheterna (anfall, försvar och extravapen), och snart börjar det kännas mer överkomligt. Det går i teorin att utforska spelets sex huvudsakliga områden i valfri ordning, men några av dem bör du definitivt vänta med. ... Läs hela texten

Så, Alex dök upp i Street Fighter 6…

Alex, den gamle Street Fighter 3-veteranen, dök precis upp i Street Fighter 6. Jag har inte köpt någon den här säsongen men hoppade förstås in i World Tour för att lära mig lite nytt. Både lite nya moves till min karaktär, och för att försöka få någon förklaring till varför Alex helt plötsligt blivit en jättekontrovers.

Som lite bakgrund: Alex var den nya huvudpersonen i Street Fighter 3 och var under en väldigt kort period tänkt som den enda huvudpersonen, då Ryu och Ken inte skulle vara med. Spelet utvecklades dock under tre år, så det bör inte ha varit så länge. Till en början var han mer av en ren slagskämpe (troligen lite mer som Luke) men blev mer av en grappler för att göra honom annorlunda. Hans bakgrundshistoria var enkel. Alex separerades från sina föräldrar som ung av oklar anledning, men uppfostrades av Tom, en tidigare militär som lärde Alex att slåss. Tom blir senare brutalt besegrad av Gill och hamnar på sjukhus, och Alex svär att hitta Gill för att hämnas. Tom har även en dotter som heter Patricia och är 14 år. Alex själv har ingen officiell ålder, men det antyds att han är ung, åtminstone nyligen klar med skolan. ... Läs hela texten

Låt mig få presentera Through Kith & Kin

Det senaste dryga året har jag varit lite upptagen, vilket troligen har synts på bloggen (eller genom dess frånvaro). Men nu har jag något att visa upp efter all denna möda: jag har gjort ett spel!

Through Kith & Kin handlar om den unge alvprinsen Lothron. Som den yngste i en synnerligen välrenommerad familj som inkluderar legendariska hjältar har han mycket att leva upp till. Vad som börjar som ett spontant och ogenomtänkt infall blir snart ett äventyr där han får lära sig vad det egentligen betyder att vara en hjälte och att ta ansvar för sina handlingar. ... Läs hela texten

Castlevania!!! (och andra nyheter på State of Play)

Jag har fått lära mig att hålla förväntningarna i schack på i princip samtliga spelpresentationer numera. Det brukar vara 50% uppdateringar av service-titlar, 25% nya service-titlar som kommer att läggas ner inom ett halvår från releasen, 24% ointressant blodig action och kanske 1% intressanta titlar. Eller så kanske det är jag som börjar ha en spelsmak i stil med min musiksmak. Men Sonys senaste State of Play var faktiskt fullspäckad av titlar som kändes både mer varierade och mer intressanta än på länge. ... Läs hela texten

Årets spel 2025

2025 blev ett ganska uselt år, men det visste vi ju redan i november förra året. Det är svårt att engagera sig i något så lättsamt som spel när världen rusar hejdlöst mot fullständigt kaos. Inte nog med att USA är på väg att invadera halva världen, AI-revolutionen har lamslagit hela teknikbranschen och snart kommer det inte att gå att köpa någon hårdvara överhuvudtaget. Fast kanske är det lika bra att låsa in sig, så får vi se om det är fascisterna eller mördarrobotarna som kommer och knackar på först. Eller kanske klimatkatastrofen, för de här ”en-gång-per-århundrade”-vädren verkar ju inträffa årligen numera. ... Läs hela texten

Recension: Clair Obscur: Expedition 33

Det var så nära att jag hade missat det här spelet. Jag börjar vara närmast allergisk mot pareringssystem i spel, särskilt om de är nödvändiga och inte bara en valmöjlighet. Så jag var skeptisk, trots att det såg väldigt lovande ut och kammade in fantastiska omdömen när det släpptes i somras. Men min goda vän envisades att Clair Obscur var något alldeles extra, och när spelet visade sig ha fått en enklare svårighetsgrad som gjorde pareringarna lite mer hanterbara slog jag till. ... Läs hela texten

Neva är inget vidare

Jag gillade Gris för ett antal år sedan, ett väldigt stilistiskt elegant sidscrollande plattformsäventyr med lite art nouveau-känsla. Jag minns knappt något av det, men coolt var det. När uppföljaren Neva utannonserades rullade jag ögonen lite åt de uppenbara Ghibli-parallellerna, och något annat kom i vägen när det släpptes. Men nu var det på rea och jag var sugen på något kort och koncist.

Men efter bara cirka en timme Neva känner jag mig redan klar med det. Det gör verkligen allt fel. Till att börja med är Ghibli-parallellerna inte bara paralleller, det är ren och skär stöld. Flicka lever tillsammans med gigantiska vargar och slåss med ett kortsvärd precis som det som Ashitaka har i Princess Mononoke. Strax därefter springer jag genom skogen och passerar… en gigantisk hjort med märkliga horn. Oc sedan passerar jag en hord gigantiska vildsvin. Alltså. De hade kunnat slänga in några gigantiska kaniner bara för att bevisa att de var kapabla till NÅGON originell idé. ... Läs hela texten

Halo kommer till Playstation

För nästan tjugofem år sedan var Halo en av kronjuvelerna för Xbox och spelet som sålde otaliga gigantiska svarta klumpar till konsoler. Jag köpte min främst för Morrowind och Dead or Alive 3, men fick med Halo på köpet. Och visst, det var fantastiskt. Jag spelade tvåan och trean också innan jag började bli less på konceptet.

På bara de senaste åren har saker förändrats och Xbox har mer eller mindre imploderat. Flera större titlar har börjat hamna på andra format och nu har det otänkbara hänt. Halo: Campaign Evolved (vilket är ett extremt korkat namn) är en fullständig remake av det första spelet, och det kommer till Playstation 5. ... Läs hela texten

Fightinghelg 2025

Det blev ingen fightinghelg förra året på grund av dålig timing på de nya releaserna. Så istället förväntade vi oss extra många nyheter denna gång. Och så blev det kanske. Vi spelade nästan enbart spel som hade släppts sedan sist. Men det visar sig också rätt tydligt att väldigt mycket numera är samma spel igen, fast i en nyare förpackning.

Min Evercade är ny i sammanhanget, men den har egentligen ett riktigt uselt fightingspelsutbud. En SNES-version av Fighter’s History, en usel Playstation-konvertering av Galaxy Fight, och några märkliga spel i den löst sammanhållna Master’s Fury-serien är väl egentligen allt. Nu när det börjar komma Neo-Geo-spel så kommer de riktiga höjdarna, men samtidigt är de knappast heller nya. Så det blev några smakprov på märkliga beat’em ups som Knuckle Bash, Double Dragon 3, The Combatribes och 64th Street. Men inget av dem varade någon längre stund eftersom de är tämligen hemska. ... Läs hela texten

Recension: Split Fiction

Brothers: A Tale of Two Sons var det absolut bästa spelet jag spelade 2013, ett fullkomligt magiskt äventyr. A Way Out var strålande och bjöd på fantastiskt smart co-op. It Takes Two var årets bästa spel 2021. Ingen press inför det här, eller?

Men Josef Fares har lyckats igen. Split Fiction är nästan ofattbart i sitt omfång och fantasi. Handlingen är kanske inte särskilt speciell utan mest en ursäkt för att få äventyra sig igenom den ena vansinniga världen efter den andra. Zoe och Mio är två hoppfulla författare som beger sig till den inte alls dystopiska korporationen Hader som erbjuder en unik möjlighet: en maskin som gör deras fantasi till verklighet. Men Mio anar oråd och vill dra sig ur, men fastnar istället tillsammans med Zoe, och tillsammans måste de försöka stoppa företagets lömska planer. ... Läs hela texten