Kategoriarkiv: Spel

Recension: Orbitals

I år blev det dags för mig att köpa en Switch 2. Det berodde till stor del på Orbitals, ett pusseläventyr för två spelare inspirerat spelmässigt av Josef Fares fantastiska spel men designmässigt av klassisk åttiotalsanime. Och det är designen som ger Orbitals en alldeles egen charm. Celshadad grafik finns överallt numera och ofta ser den rätt gräslig ut, och man missar hela poängen när man bara tar släta, detaljerade modeller och ger dem svarta konturer.

Orbitals känns genuint hela vägen. Mellansekvenserna är handtecknade som ovan, men även i själva spelet är det gjort för att kännas likadant. Modellerna har grova, nästan lite hastigt tecknade konturer. När de rör sig är animationen medvetet begränsad till ett fåtal bildrutor per sekund, och bakgrundsfigurer är ännu ryckigare. Hela spelet har ett filter som ger känslan av VHS-kassetter utan att bli alldeles för flimrigt. Och så är alla bakgrunder så där lummigt mysiga som i en Ghibli-film. Designen är alltså fenomenal, och det bästa i animestil jag har sett vid sidan av Arc Systems mest ambitiösa fightingspel. ... Läs hela texten

Mer info om AES+ från TGS

Förutom dråpslaget att Neo-Geo AES+ försenas nästan ett år bjöd faktiskt Tokyo Game Show på en del goda nyheter också. Konsolen fanns på plats med alla de elva första spelen. Elva? Jo, förutom de tio befintliga Neo-Geo-spelen som kommer att släppas från starten så utannonserades också Zero Wing, som tidigare släpptes på annan arkadhårdvara. Japp, ”All Your Base Are Belong To Us”, det Zero Wing. AES+ bjuder inte bara på trettio år gamla spel, det bjuder också på tjugo år gamla memes. ... Läs hela texten

Slutet på en arkadera

Plötsligt gick det snabbt. Jag hörde mig för till flyttfirman imorse, och de råkade ha en timme över att hämta det redan idag. Mitt arkadspel som stått i min förra lägenhet i nio år och fem år i denna rullade ut genom lägenhetsdörren (som fick hängas av för att det skulle rymmas), och skumpade nerför trappan och försvann bort mot återvinningscentralen. Och det känns lite som en befrielse. Lite som att dra ut en tand som har irriterat en längre tid. En 160 cm lång snedvuxen tand på 140 kilogram. Visst, det kostar, men nu slipper jag fundera på det längre. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är ännu mera klart

Under sommaren testade jag Through Kith & Kin på en intet ont anande kompis, och fick en hel del feedback. Vilket liksom är hela poängen. Så jag justerade allt sånt, men givetvis stannade det inte där.

Jag har gått och stört mig på några av bilderna ett bra tag, så jag gjorde några ingrepp. Små saker som att justera färgtoner, göra Basilika lite kortare, och anpassa linjevikten på Lothrons bilder eftersom han inte passade ihop med resten av gänget. Det där är förstås alltid besvärligt när man ritar massor av bilder över tid, där inte alla har exakt samma penslar och stil i allmänhet. Nu är det mesta i spelet ritat de senaste åren, men några grejer får vara lite äldre. ... Läs hela texten

Neo-Geo AES+ försenas ett år

Jaha, inte nog med att komponentkrisen som orsakas av AI gör det omöjligt att köpa ny hårdvara. Nu försenas också den kommande Neo-Geo AES+, som var tänkt att släppas i november. Istället är det september 2027 som gäller. Jag har redan förbokat (och betalat) för ett exemplar med Garou och Big Tournament Golf, och befintliga förbokningar ska fortfarande gälla. Men alltså…

AI förstör allting. Snart har jag inget kvar.

Ocarina of Time ser lysande ut

Och så har Nintendo precis visat upp remaken på The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Och jag är mycket nöjd. Det ser ut precis som jag hade hoppats: lite som med Star Fox så har de gjort om spelet i samma grundläggande form, men med en ny, fräsch design som känns realistisk men ändå stiliserad. Det är precis rätt. Det är så man ska tolka gamla spel. När Ocarina of Time släpptes 1998 var det inte kantigt och hackigt och jävligt för att det var någon särskild stilinriktning. Nej, det gick bara inte att göra snyggare. Ocarina of Time var så snyggt det gick. Därför är också remaken så snygg det går. ... Läs hela texten

Första intrycken av Metroid Prime 4

Elgiganten hade precis en rea på Metroid Prime 4: Beyond, så jag passade på att beställa det samtidigt som Orbitals. Det spelet är förstås ungefär tio gånger så intressant, men går ju bara att spela på två. Så under tiden drog jag igång det här spelet, som ju förstås är ett renodlat solospel där Samus utforskar öde planeter… eller hur?

Fel fel fel. Uppenbarligen går det inte längre att göra ett Metroid-spel utan att sabotera speldesignen med något djupt irriterande moment. Metroid Prime 2 var väl mestadels okej, och Metroid Prime 3 hade väl mest bara lite störande sidokaraktärer. Men Other M var ju fullständigt uselt, Samus Returns hade det extremt stökiga pareringssystemet, och Dread hade en kombination av EMMI-sekvenserna och det genomvidriga QTE-systemet på varje boss. Metroid Prime 4 tar en repris på 2000-talets mest irriterande moment med eskortsekvenser och en fjantig sidekick som envisas med att pladdra i radion. Tycker någon, någonsin, någonstans att detta är kul? ... Läs hela texten

Mina the Hollower: för mycket av det goda

Mina the Hollower är ett fantastiskt spel. På samma sätt som Shovel Knight var ett modernt NES-spel så är detta ett extremt påkostat Game Boy Color-spel anno cirka 2001, ungefär på samma nivå som Oracle-spelen. Vi snackar lågupplöst grafik med pixlar som på min kompis jätte-tv är nästan centimeterstora, och en aningen blek färgpalett, men mycket mer snygga mellansekvenser och enorma bossfiender än någon någonsin klämde in i en kassett.

Jag älskar upplägget, som förstås är ordentligt inspirerat av Souls-spelen. Men med tanke på att Souls-spelen hämtade inspiration från 8-bitarsspel i allmänhet och Zelda 2 i synnerhet så är det inte allt för långsökt att tänka sig att Nintendo en gång skulle ha gjort ett sånt här spel. Till en början är det väldigt ogästvänligt och nästan varje väg är blockerad av en eller annan märklig grej som man säkerligen kommer att kunna öppna från andra sidan om ett par timmar. Fienderna är allihop livsfarliga och Mina är bräcklig som, ja, en liten mus. Men sakta hittar jag nya trinkets som ger användbara specialförmågor och lyckas levla upp de grundläggande färdigheterna (anfall, försvar och extravapen), och snart börjar det kännas mer överkomligt. Det går i teorin att utforska spelets sex huvudsakliga områden i valfri ordning, men några av dem bör du definitivt vänta med. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är komplett (?)

Nu har jag officiellt semester, vilket innebär att jag i teorin hinner bygga vidare på Through Kith & Kin. Men det finns inte så mycket kvar att bygga på. Det börjar vara väldigt små detaljer att fortsätta att polera. Nu börjar istället den besvärliga biten: att övertyga någon att testa det. Vi får se hur det går med det.

En hel del justeringar har det ändå blivit. Till att börja med bytte jag ut en sidokaraktär som hade en enda replik, och som jag inte hade ritat. Jag var mer sugen på att rita en annan, så hon fick ta över den repliken och hade dessutom mer att säga. Jag kom också på lite mer saker att berätta framåt slutet och behövde justera lite bilder utifrån det. Det blev också en helt ny epilog, som jag tycker knyter ihop några trådar som dinglade lite löst. Jag nämnde i förra uppdateringen att jag hade lagt till en karaktär i en tillbakablick och även beskrivit Lothrons häst. Sagt och gjort, nu har jag även ritat båda två. ... Läs hela texten

Evercade: Neo-Geo Arcade 4

Den fjärde Neo-Geo-kassetten till Evercade bjuder på hela åtta spel istället för sex, men i gengäld är två av dem repriser från Super Pocket. Är det då värt att köpa denna ändå?

3 Count Bout
Det här var ett helt nytt spel för mig, men tyvärr inte något att ha. Det är ett regelrätt wrestlingspel vilket inte direkt tillhör vanligheterna på formatet, men det har också precis alla bristerna som genren brukar ha: groteska figurer, stel spelkontroll och godtyckliga rörelser. Jag tror fortfarande inte att jag har spelat något underhållande wrestlingspel förutom Pro Wrestling och Tecmo World Wrestling på NES. ... Läs hela texten