I år blev det dags för mig att köpa en Switch 2. Det berodde till stor del på Orbitals, ett pusseläventyr för två spelare inspirerat spelmässigt av Josef Fares fantastiska spel men designmässigt av klassisk åttiotalsanime. Och det är designen som ger Orbitals en alldeles egen charm. Celshadad grafik finns överallt numera och ofta ser den rätt gräslig ut, och man missar hela poängen när man bara tar släta, detaljerade modeller och ger dem svarta konturer.
Orbitals känns genuint hela vägen. Mellansekvenserna är handtecknade som ovan, men även i själva spelet är det gjort för att kännas likadant. Modellerna har grova, nästan lite hastigt tecknade konturer. När de rör sig är animationen medvetet begränsad till ett fåtal bildrutor per sekund, och bakgrundsfigurer är ännu ryckigare. Hela spelet har ett filter som ger känslan av VHS-kassetter utan att bli alldeles för flimrigt. Och så är alla bakgrunder så där lummigt mysiga som i en Ghibli-film. Designen är alltså fenomenal, och det bästa i animestil jag har sett vid sidan av Arc Systems mest ambitiösa fightingspel.