Efter tio år med Rock Band 4 hälsar Harmonix att det är slut med Rock Band, för gott den här gången. Det är fascinerande att det höll så länge. Hela spelmusikboomen levde egentligen bara i några år. Guitar Hero kom 2005, Rock Band kom 2007, och båda släppte en hel ohygglig mängd varianter tills Guitar Hero lades ner 2011. Rock Band klarade sig några år till. Sen återupplivades båda 2015, men Guitar Hero Live blev inte långvarigt, medan Rock Band 4 fick nya låtar i över åtta år.
Kategoriarkiv: Playstation 4
Fightinghelg 2025
Det blev ingen fightinghelg förra året på grund av dålig timing på de nya releaserna. Så istället förväntade vi oss extra många nyheter denna gång. Och så blev det kanske. Vi spelade nästan enbart spel som hade släppts sedan sist. Men det visar sig också rätt tydligt att väldigt mycket numera är samma spel igen, fast i en nyare förpackning.
Min Evercade är ny i sammanhanget, men den har egentligen ett riktigt uselt fightingspelsutbud. En SNES-version av Fighter’s History, en usel Playstation-konvertering av Galaxy Fight, och några märkliga spel i den löst sammanhållna Master’s Fury-serien är väl egentligen allt. Nu när det börjar komma Neo-Geo-spel så kommer de riktiga höjdarna, men samtidigt är de knappast heller nya. Så det blev några smakprov på märkliga beat’em ups som Knuckle Bash, Double Dragon 3, The Combatribes och 64th Street. Men inget av dem varade någon längre stund eftersom de är tämligen hemska.
Årets spel 2024
Ska jag vara riktigt petig så släpptes faktiskt Baldur’s Gate 3 under 2024 i sin fysiska version, som jag köpte till PC. Så årets spel 2024 är detsamma som 2023. Slut på artikeln. Men ärligt talat är det svårt för något annat att jämföra sig, och jag har spelat det överlägset mest även i år. Annars var 2024 ett ganska blekt år vilket också återspeglade sig i andra, mindre prestigefyllda listor än denna. Visst är det kul att spel som Metaphor: ReFantazio får tillfälle att synas i såna sammanhang, men det hade troligen inte hänt om spelbranschen hade varit i bättre skick.
Första intrycken av Shadow of the Erdtree
Det tog två år efter Elden Ring att få expansionen, men så här med facit (mestadels) i hand är det nästan imponerande kort tid. Hidetaka Miyazaki berättade innan releasen att kartan för den nya världen var ungefär lika stor som Limgrave. Det var en väldigt vit lögn. Den är definitivt större, men framför allt är den högre. Det är inte bara två lager av världen som i grundspelet, snarare tre eller fyra.
Att utforska är en sann fröjd då det vankas nya imponerande vyer överallt, och det är smockfullt med skatter att hitta. Möjligen är det lite väl många menlösa uppgraderingar som stenar, men samtidigt finns det väldigt mycket nytt som är kul också. Framför allt är de nya vapnen väldigt roliga. Jag har inte testat alla än, men light greatsword är som väntat en höjdare. Det första man hittar, Milady, har också en valfri Art of War som ger en ny specialattack som är väldigt kraftfull. Jag är också väldigt förtjust i kampsportsvapnet, som ger extremt snabba sparkar och slag som får Elden Ring att helt plötsligt kännas som ett beat’em up. Kategorin kastvapen innehåller bland annat kastbara sköldar och hammare, så det är bara att börja göra karaktärer med Avengers-tema. Jag har också hittat en massa kul rustningar som öppnar nya modemöjligheter, men jag kommer nog aldrig att ta av Shaanas nya glittrande silverrustning.
Marvel vs Capcom 2 kommer tillbaka
Capcom utannonserade just en splitterny samling, och den är sanslöst välfylld. Marvel vs Capcom: Fighting Collection kommer att innehålla sju spel:
- X-Men: Children of the Atom
- Marvel Superheroes
- X-Men vs Street Fighter
- Marvel Superheroes vs Street Fighter
- Marvel vs Capcom
- Marvel vs Capcom 2
- Punisher
Samtliga spelen kommer att vara arkadperfekta med uppdateringar som detaljerade träningslägen och förstås onlinestöd med rollback, samt gallerier, möjlighet att koppla specialattacker till specifika knappar och sånt som vi redan fick i Darkstalkers-samlingen tidigare. Capcom har till och med fixat en del grejer som överdrivet skärmblinkande, och tagit bort Norimaro från Marvel Superheroes vs Street Fighter (eftersom han var baserad på en verklig person) men i gengäld gjort tidigare ospelbara bossar spelbara.
Årets spel 2023
2023 har varit ett spektakulärt spelår på alla sätt och vis, och vi har varit bortskämda med mästerverk. Nintendo släppte en hel rad klassiker som jag missade helt, med ett undantag, men The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Pikmin 4 och Super Mario RPG verkar ha gjort många nöjda. Rollspelsälskare har haft fullt upp med Diablo 4, Final Fantasy XVI och Starfield. Till och med fightingspelare har varit bortskämda med Mortal Kombat 1, Granblue Fantasy Versus: Rising och Pocket Bravery.
Recension: Street Fighter 6
Capcom är kapabla att släppa ett bra spel från början. Street Fighter 6 är allt jag har längtat efter sedan den här serien började. Det är smått osannolikt hur Capcom har lyckats få med allt, redan från dag ett. Och det är tack vare Street Fighter V. Många säger att det spelet floppade, men låt mig jämföra med en annan övergång från del fem till sex. Soul Calibur V floppade, och resultatet blev att Namco gav sexan en minimal budget, så att det spelet nätt och jämnt klarade sig och att serien nu har en högst osäker framtid. Capcom använde Street Fighter V för att lära sig, och mot slutet hade de nya producenterna en utmärkt grund att bygga vidare på. Istället för att snåla in så satsade de stort, och resultatet blev lysande.
Drömmen är död
Media Molecule kommer att sluta uppdatera Dreams och göra community-events som DreamsCom och Impy Awards från och med september i år. Det var kanske inte oväntat, för Dreams lyckades aldrig nå ”de stora massorna” (ett förhatligt begrepp i sig). Delvis beror det kanske på Media Molecule själva. Många efterlängtade features som onlinespel och stöd för Playstation 5 och/eller Playstation VR2 saknas fortfarande, och hade man till exempel kunnat lansera titeln vid Playstation 5-premiären hade det kanske gått bättre.
Street Fighter 6 visat och läckt
På Sonys State of Play visades en rätt maffig trailer på Street Fighter 6, som kommer att släppas nästa år. Ungefär samtidigt läckte också bilder på i princip hela karaktärsgalleriet, så det finns väldigt mycket att förundras över.
Till att börja med: denna gång finns ett ordentligt enspelarläge där man rör sig runt i Metro City. Man verkar spela som en egen karaktär och ryktet säger att det kommer att finnas ett figurskaparverktyg. En hittills okänd tjej slåss mot Chun-Li och hon kan också vara egenskapad eftersom hon inte finns med i läckan. En annan generell grej är att spelet är ordentligt hip hop-influerat i allt från grafisk stil till musiken, vilket egentligen är en återgång till Third Strike.
Recension: Eiyuden Chronicle: Rising
Den andliga uppföljaren till Suikoden är fortfarande en bra bit bort, men på samma sätt som att Bloodstained fick ett sidospel att hålla sig upptagen med har Eiyuden Chronicle sitt egna extraäventyr. Eiyuden kommer alltså att mer eller mindre bli ett klassiskt Suikoden-spel med allt vad det innebär av dragbaserade strider och pixelgrafik. Men en viktig del av de gamla spelen var att det gick att kopiera över sina sparfiler från ettan till tvåan till trean, och på så sätt låsa upp lite roliga hemligheter som knyter ihop spelen. Men Eiyuden är ju det första i serien, så vad göra? Rising är inte bara ett smakprov på Eiyuden-världen, det är sannolikt också ett sätt att göra en sån koppling.