månadsarkiv: augusti 2026

Transformers Age of the Primes Powerglide

Kan det verkligen vara sant? Är den här samlingen slut… över? Troligen inte. Men för tillfället, åtminstone, har jag nu en uppsättning av det här lilla teamet i mer eller mindre korrekt storleksklass.

Gruppen introducerades i nummer 1 1988, som var min första Transformers-tidning. Redan då var de gamla leksaker, som hade lanserats i 1985-utbudet i USA, och jag vet inte om de ens fanns att köpa fortfarande. Jag vet visserligen att Smokescreen och Hoist, som också kom 1985, fortfarande fanns att köpa i april 1988 på PUB i Stockholm, men på baksidan av tidningen gjorde Playmix, som då var generalagent för Transformers, reklam för figurer hela vägen fram till 1987 med figurer som Headmasters (dock inte Fortress Maximus, som aldrig kom till Sverige). Sedermera skulle serietidningen jobba sig ikapp rätt snabbt, och redan under hösten 1988 introducerades vi till Headmasters – vilket fick bieffekten att de äldre karaktärerna aldrig hann få något utrymme. ... Läs hela texten

Jem x Transformers Blaster

I vanliga fall brukar jag inte bry mig särskilt mycket om de exklusiva specialutgåvor av Transformers som brukar släppas på San Diego Comic Con varje år. Men den här gången var det annorlunda. Istället för de externa crossovers som Hasbro har sysslat med på sistone vände man sig internt, och plockade fram Jem ur gömmorna. Jem är möjligen den ultimata 80-talsserien. Jag såg den aldrig då det begav sig, men den är så arketypiskt 80-tal man kan bli, där precis allt skiftar i ceriserosa och azurblått. I Transformers finns också en karaktär som per definition andas 80-tal, Blaster, som blir en bergsprängare. Sagt och gjort, Blaster fick en helt ny dekor i just ceriserosa och azurblått, och en hel rad musikaliska tillbehör. Faktum är att jag inte tycker att detta bör vara Blaster längre. Så jag letar i Jem-wikin och hittar ett lämpligt nytt namn som dessutom passar perfekt för en crossover: Synergy. ... Läs hela texten

Mina the Hollower: för mycket av det goda

Mina the Hollower är ett fantastiskt spel. På samma sätt som Shovel Knight var ett modernt NES-spel så är detta ett extremt påkostat Game Boy Color-spel anno cirka 2001, ungefär på samma nivå som Oracle-spelen. Vi snackar lågupplöst grafik med pixlar som på min kompis jätte-tv är nästan centimeterstora, och en aningen blek färgpalett, men mycket mer snygga mellansekvenser och enorma bossfiender än någon någonsin klämde in i en kassett.

Jag älskar upplägget, som förstås är ordentligt inspirerat av Souls-spelen. Men med tanke på att Souls-spelen hämtade inspiration från 8-bitarsspel i allmänhet och Zelda 2 i synnerhet så är det inte allt för långsökt att tänka sig att Nintendo en gång skulle ha gjort ett sånt här spel. Till en början är det väldigt ogästvänligt och nästan varje väg är blockerad av en eller annan märklig grej som man säkerligen kommer att kunna öppna från andra sidan om ett par timmar. Fienderna är allihop livsfarliga och Mina är bräcklig som, ja, en liten mus. Men sakta hittar jag nya trinkets som ger användbara specialförmågor och lyckas levla upp de grundläggande färdigheterna (anfall, försvar och extravapen), och snart börjar det kännas mer överkomligt. Det går i teorin att utforska spelets sex huvudsakliga områden i valfri ordning, men några av dem bör du definitivt vänta med. ... Läs hela texten