Det första samlingsalbumet med Yoko Tsuno har släppts, och jag har läst igenom de tre äventyren som ingår. Som vanligt var det lite si och så med kronologin när serien ursprungligen översattes. Album tre, fyra och fem (”Närkontakt i jordens inre”, ”Explosion i underjorden” och ”Tvillingsolarna”) var på originalspråket del ett, tre och sex. Mest markant är det att seriens tre huvudpersoner träffas för första gången i den här berättelsen, så det är därför ett bra ställe att börja på. De båda andra äventyren fortsätter historien om det utomjordiska folket från Vinea.
månadsarkiv: september 2015
Ran-ai returns
På grund av allmänna hälsoproblem blev det ett himla långt träningsuppehåll över sommaren och nu när jag är tillbaka är jag allmänt rostig. Det passar bra att nöta med nybörjarna ett tag. Men ikväll fick jag dels gå igenom allt jag har lärt mig inom iaido igen, och dels köra några varv med Ran-ai. Den här fenomenala stridsserien är fortfarande, nästan ett år senare, kulmen på det jag har lärt mig men jag har ingen brådska att gå vidare än på ett tag. Måste få tillbaka min blygsamma kondition och sluta glömma bort grundläggande tekniker först.
Några kilo serier
Två efterlängtade seriesamlingar från Cobolt Förlag anlände idag! Linda och Valentin: Samlade Äventyr 4 är den fetaste volymen hittills då den samlar de två dubbeläventyren som hittills varit ohyggligt dyra att få tag på: ”Tåg till Cassiopeja, ta plats” och ”Tåg från Brooklyn, slutstation kosmos” respektive ”Spöet på Inverloch” och ”Hypsis blixtar”. Över tvåhundra sidor utmärkta serier som ska bli ett nöje att plöja igenom, särskilt då jag inte har läst Tåg till Cassiopeja på säkert tjugo år.
Avengers: Age of Ultron
Jag har nog tappat räkningen. Vilken Avengers-film blir det här i ordningen? Nio? Tio? Många blir det i alla fall, och Age of Ultron är något av en mellanfilm i sammanhanget. Det börjar nästan kännas som om varje film är ett två timmar långt otroligt påkostat tv-serieavsnitt, och referenserna till kommande historier duggar tätt. Att Wakanda helt plötsligt tas upp beror förstås på att Black Panther kommer att introduceras i nästa Captain America-film och sedan få en egen ett år senare. Inledningen i sig är en uppföljning på en tråd ur Agents of S.H.I.E.L.D.-serien. Och en himla massa sidekicks från separata filmer (Falcon, War Machine och Heimdall – om han nu kan räknas som sidekick) dyker upp. Plus att vi får möta tre nya Avengers, utöver de redan etablerade sex.
Fightinghelg 2015
Av någon anledning blev det inte av förra året, så vi var lite extra peppade inför Fightinghelg 2015. Men egentligen har det inte hänt sådär ofantligt mycket i fightingvärlden sedan sist, vilket också märktes i spelutbudet. Som jag nämnde igår har 3D-fightingspelen nästan försvunnit, medan det finns gott om 2D- och 2.5D-varianter. Samtidigt är det också ett faktum att det är de små teamen som bygger komplexa fightingspel för små fanskaror idag, och de tenderar att bli mer och mer komplexa. Jag tror inte att det är en bra utveckling. Nåväl, låt oss ta en titt på de tjugoen spelen som avhandlades under helgen (plus några bubblare), i stigande kvalitetsordning.
Virtua Fighter vs Dead or Alive
Jag spelade lite Virtua Fighter igen för första gången på länge, och konstaterade en del saker. Det är fortfarande det bästa 3D-fightingspelet och ligger bra till för genren som helhet. Jag återvände förstås till Aoi och hennes eleganta aikido och flippade gigantiska fribrottare till höger och vänster, för att sedan prova på Akira igen och experimentera med hans tunga armbågar, för att slutligen syssla med lite tunga sparkar och nertagningar med Vanessa. Trots att det var så länge sedan sist sitter en hel del grejer i ryggmärgen, särskilt med Aoi som absolut är en av mina favoritfighters någonsin.
Två nya Transformers Masterpiece på väg
Sedan jag nämnde Masterpiece Tracks i våras har det hänt en del. Ironhide blev utannonserad och ser väl helt okej ut även om han aldrig har varit en favorit. Det har också kommit en del ommålade varianter, som en variant på Bluestreak och förstås en röd Tracks vid namn Road Rage. Det finns också en vag glimt av Optimus Primal, som eventuellt släpps nästa år och som blir den första Masterpiece-figuren från Beast Wars.
Men nu har Takara visat upp ytterligare två. Hot Rod kommer förstås lagom till 30-årsjubiléet av filmen där han fick Optimus Prime dödad och sedermera förvandlades till Rodimus Prime. Han ser ut att vara betydligt mer kompakt och trogen originalet än den ambitiösa men bristfälliga Rodimus som släpptes för några år sedan och som på något ockult sätt kunde förvandlas till både Hot Rod-bilen och Rodimus-fronten. Men eftersom jag redan har den och egentligen snarare är på väg att sälja så vet jag inte om Hot Rod kommer att hamna i hyllan.
Nygårda Lagrad Julmust
Jag är ett stort fan av Zeunerts julmust (och påskmust), så till den grad att jag brukar ha några flaskor sparade även när det inte är säsong för att lyxa till det ibland. Nu börjar det här med säsong vara ett irrelevant begrepp för nätt och jämnt har somlan hunnit försvinna från butikerna (i sig ett märkligt sätt att förlänga semmel-säsongen ett halvår) så börjar julmusten dyka upp.
Nygårda har en lagrad julmust som jag inte minns om jag har sett förut, så jag passade på att prova. Den finns i två varianter, lagrad 2 månader eller 6 månader, och har legat i romfat. Flaskorna är på 33 cl så de är lite mer hanterliga än Zeunerts mastodonter på 50 cl (även om den är svingod så är det mastigt att trycka i sig hela på en gång). Men smaken faller mig inte alls i smaken.
Sagan om Prinsessan Kaguya
Det börjar vara slut nu. Sagan om Prinsessan Kaguya är den sista filmen av Isao Takahata från Studio Ghibli, och vi har redan fått Hayao Miyazakis sista, Det Blåser Upp En Vind. Den enda som återstår är Marnie, som borde dyka upp den närmaste tiden, regisserad av Arrietty-skaparen Hiromasa Yonebayashi. Men sen är det liksom slut, vilket är sorgligt på många sätt. Även om Miyazaki och Takahata skapade Ghibli, så borde studion kunna fortsätta utan dem. Jag menar, vi har fortfarande Disney och de bästa filmerna gjordes efter Walt.
Aurion – ett rollspel från Kamerun
Det är verkligen inte vanligt med spel utvecklade i Afrika. Därför är Kiro’o Games projekt Aurion: Legacy of the Kori-Odan rätt speciellt. Det är en nystartad studio i Kamerun ledd av Olivier Madiba som försöker sätta Afrika på spelkartan med ett rollspel som ska ha drag av Tales-spelen, med en blandning av topdown-miljöer och sidscrollande strider. Det ser fortfarande väldigt tidigt ut och särskilt animationerna när man rör sig omkring behöver poleras, men jag gillar grafikstilen och framför allt musiken. Det hela har vissa drag av spel som Story of Thor. Överhuvudtaget är det spännande med spel från ovanliga kulturella håll (som Never Alone), så det finns nog anledning att hålla utkik efter Aurion. Och vill du hjälpa till att göra det klart så finns en Kickstarter här.