Evercade VS testad

Jag har gått och letat efter en ursäkt att köpa en Evercade-konsol, vilket är mer komplicerat än det låter. Det finns tre varianter av Evercade och dessutom två kompatibla varianter av en mindre bärbar:

Den första Evercade i vitt och rött är numera pensionerad, men det var en fullt funktionell bärbar konsol i sig. Det finns dock ingen större anledning att köpa den idag.

Evercade EXP är en förbättrad version med bättre skärm, möjlighet att spela med vertikal skärm (tate) och den har dessutom 18 inbyggda Capcom-spel: fjorton av deras gamla vanliga arkadtitlar av vilka egentligen bara 1944, Mercs, Street Fighter 2 Turbo och Strider känns särskilt intressanta, samt fyra helt slumpmässiga konsolspel: Mega Man, Mega Man 2, Mega Man X och Breath of Fire. Den har också Irem Arcade 1 som medföljande kassett. ... Läs hela texten

Yoshitaka Murayama är död

Det blev en lika oväntad som tragisk nyhet idag när Rabbit & Bear Studios meddelade att Yoshitaka Murayama, skaparen av Suikoden som nu arbetade med att färdigställa Eiyuden Chronicle, har avlidit efter komplikationer med en pågående sjukdom, bara 55 år gammal. Eiyuden Chronicle har varit på gång sedan Kickstarter-kampanjen 2020 och ska släppas i april i år. Det skulle bli en storslagen revansch för mannen som en gång skapade den fantastiska rollspelsserien hos Konami.

Anledningen till att Suikoden 2 är ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna och att Suikoden är en av mina favoritserier trots nästan 20 år utan ett nytt spel är dels musiken av Miki Higashino och karaktärsdesignerna av Junko Kawano och Fumi Ishikawa, men framför allt de extremt starka berättelserna av Murayama. Få andra rollspelsserier hade en lika stark kontinuitet som Suikoden 1, 2 och 3, som lät oss utforska en värld från olika perspektiv med utveckling över många år. ... Läs hela texten

Bring Arts Final Fantasy IX Freya Crescent

Den här efterlängtade figuren släpptes precis i samband med att covid-19 slog till, och det fanns annat att tänka på just då. Så hon har stått ganska tyst i hyllan i flera år. Freya såldes oförskämt nog i ett paket tillsammans med Beatrix vilket gjorde henne ännu dyrare, men nu är Beatrix såld och såren i plånboken läkta sedan länge. Så vad har Freya att erbjuda?

Inte helt oväntat har hon en liknande konstruktion som den tidigare Bring Arts-utgåvan av 2B. Hon är alltså väldigt poserbar, och även om lederna är rätt märkbara erbjuder de i alla fall en god poserbarhet. Hon har fyra uppsättningar händer, men hennes handleder känns väldigt tunna och bräckliga så jag vill inte joxa med dem i onödan. Mer oväntat är att hon har tre helt olika huvuden, istället för att bara ansiktet kan bytas ut. Två av dem är nästan identiska, men hon har också ett där hon blundar. Hon har också två spjut, dels sin vanliga Javelin och dels Kain’s Lance. ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Hoist

Man får inte ha bråttom om man samlar på Transformers. För exakt tio år sedan fick jag Masterpiece-utgåvan av Smokescreen och konstaterade att jag ville ha liknande versioner av alla mina gamla favoriter men att de knappast skulle bli aktuella. Sen tog det något år och så fick vi Tracks, och ytterligare några år innan vi fick Grapple, och sen flera år till innan Skids dök upp. Nu är Hoist äntligen här och min lilla kvintett är komplett, för typ fjärde gången. För jag har samlat på mig de här typerna som Alternators (eller egna ommålningar där de aldrig släpptes), som tidiga Generations-figurer och även som moderna War for Cybertron-figurer. Jag kan bara hoppas att Hasbro-Takara aldrig får för sig att göra ännu mer detaljerade lyxutgåvor. ... Läs hela texten

Figma Persona 4 Arena Labrys

På min senaste Japan-resa, som nu börjar vara oförskämd långt borta, råkade jag upptäcka att det fanns en Figma-utgåva av Labrys från Persona 4 Arena. Egentligen spelade jag inte det spelet så värst länge och även om Labrys var huvudpersonen i det långa storyläget spelade jag inte särskilt mycket med henne. Men hon har en vansinnigt cool design, och jag fick ett infall att jag skulle leta rätt på figuren. Det visade sig bli en lång jakt och jag gick genom mången second hand-butik i Akihabara och kikade hylla upp och hylla ner tills jag nästan fick både nackspärr och huvudvärk, tills jag slutligen sprang på henne sista dagen då jag kikade in i en annan prylbutik i Nakano Broadway. ... Läs hela texten

Figma Demon’s Souls Fluted Armor och Maiden in Black

Jag har längtat länge efter några välgjorda figurer från From Softwares spel. Man kan tycka att det borde finnas mängder, men det är fortfarande relativt ovanligt. Det fanns någon från Bloodborne, men så förtjust är jag inte i det. Men så blev det plötsligt dags för inte en utan två figurer, från Demon’s Souls till råga på allt. Dels får vi den typiska omslagsriddaren i Fluted Armor-setet, och dels får vi Maiden in Black, båda designade efter den senare Playstation 5-versionen. ... Läs hela texten

Transformers Studio Series 1986: Ratchet

Det börjar vara väldigt få karaktärer från 1986-filmen som inte har dykt upp i Studio Series vid det här laget. Det kan tyckas lite makabert att släppa leksaker av figurer vars enda insats i filmen, i den scen som finns med som bakgrund i förpackningen, var att mördas i början av filmen för att göra plats för nya leksaker. Men å andra sidan ger det oss nya välgjorda versioner av karaktärer som inte riktigt fått utrymme på sistone.

Ratchet är en sådan. Han har på senare år varit tvingad att vara en exklusiv alternativ version av Ironhide och hans utgåvor har tenderat att vara extremt svåra att få tag på. Men nu finns han äntligen att köpa utan onödiga förbokningar eller paketbeställningar. Och det är en riktigt bra version. Om jag jämför honom med Ironhide från Earthrise är det nästan pinsamt hur mycket mer komplex förvandlingen är. Istället för att hela taket och mycket av rutorna blir en onödig sköld, som hade varit ännu mer malplacerad på Ratchet, så utnyttjas hela bilen på ett smart sätt. Han är aningen mindre än sin Masterpiece-version men har i gengäld bättre proportioner. Men jag gillar faktiskt att de här två nu är olika, och jag känner inget behov av att uppgradera Ironhide också. ... Läs hela texten

Årets spel 2023

2023 har varit ett spektakulärt spelår på alla sätt och vis, och vi har varit bortskämda med mästerverk. Nintendo släppte en hel rad klassiker som jag missade helt, med ett undantag, men The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Pikmin 4 och Super Mario RPG verkar ha gjort många nöjda. Rollspelsälskare har haft fullt upp med Diablo 4, Final Fantasy XVI och Starfield. Till och med fightingspelare har varit bortskämda med Mortal Kombat 1, Granblue Fantasy Versus: Rising och Pocket Bravery. ... Läs hela texten

Pojken och Hägern (utan spoilers)

Det börjar bli nästan parodiskt att säga att det här är Hayao Miyazakis sista film, för fjärde eller femte gången i ordningen. Men skulle det faktiskt bli den sista är det en fin sådan. Jag såg Det Blåser Upp En Vind för nästan tio år sedan, och den var fin men väldigt annorlunda för Miyazakis filmer. Det finns en del stillsamma slice-of-life-historier i Ghiblis utbud men inte riktigt i hans verk. Jag tror inte ens att jag har sett om den sedan dess.

Pojken och Hägern hade en fascinerande utveckling, mycket eftersom Ghibli helt och hållet lät bli att göra reklam för den. Inget alls visades upp, och inte förrän det var dags för den västerländska premiären dök det ens upp en trailer. Därför visste jag i princip inget och det är nog bäst så. Därför tänker jag inte heller berätta något om den, mer än att det är en genuin Miyazaki-film fylld av fantasi och hela tiden nya vändningar. Den är inte lika experimentell som Ponyo eller Isao Takahatas mästerverk Prinsessan Kaguya, utan påminner mer om de lite äldre filmerna. Många återkommande teman syns till, och trots att den är så udda passar den perfekt i Ghiblis bibliotek. Även om den visades som barnfilm tror jag inte riktigt att den lämpar sig för de yngsta, dels är en del av innehållet lite läskigt och dels är den ju på japanska med svensk text. Jag tror inte att det är en av favoriterna, men å andra sidan är ju standarden ohyggligt hög. Se den! Det kan faktiskt bli den sista Ghibli-filmen den här gången. ... Läs hela texten

Transformers-klassiker och IDW-favoriter

Det finns en viss risk när man beställer flera grejer samtidigt att man inte hinner uppskatta varje grej ordentligt. Så blir det kanske den här gången när ytterligare fyra Transformers anlände.

Jag sålde mina dinobots från Power of the Primes-serien nyligen. Jag bryr mig inte tillräckligt mycket om dem som grupp, och Hasbro hade äntligen visat upp sin lyxversion av Snarl i Studio Series-utgåva, baserad på den tecknade filmen. Snarl är en karaktär som egentligen aldrig gjort något relevant i någon media. Anledningen att jag uppskattar honom är helt och hållet visuell. Det är helt enkelt något speciellt med hur designen fungerar, ännu mer än Grimlock. ... Läs hela texten