Mina the Hollower: för mycket av det goda

Mina the Hollower är ett fantastiskt spel. På samma sätt som Shovel Knight var ett modernt NES-spel så är detta ett extremt påkostat Game Boy Color-spel anno cirka 2001, ungefär på samma nivå som Oracle-spelen. Vi snackar lågupplöst grafik med pixlar som på min kompis jätte-tv är nästan centimeterstora, och en aningen blek färgpalett, men mycket mer snygga mellansekvenser och enorma bossfiender än någon någonsin klämde in i en kassett.

Jag älskar upplägget, som förstås är ordentligt inspirerat av Souls-spelen. Men med tanke på att Souls-spelen hämtade inspiration från 8-bitarsspel i allmänhet och Zelda 2 i synnerhet så är det inte allt för långsökt att tänka sig att Nintendo en gång skulle ha gjort ett sånt här spel. Till en början är det väldigt ogästvänligt och nästan varje väg är blockerad av en eller annan märklig grej som man säkerligen kommer att kunna öppna från andra sidan om ett par timmar. Fienderna är allihop livsfarliga och Mina är bräcklig som, ja, en liten mus. Men sakta hittar jag nya trinkets som ger användbara specialförmågor och lyckas levla upp de grundläggande färdigheterna (anfall, försvar och extravapen), och snart börjar det kännas mer överkomligt. Det går i teorin att utforska spelets sex huvudsakliga områden i valfri ordning, men några av dem bör du definitivt vänta med. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är komplett (?)

Nu har jag officiellt semester, vilket innebär att jag i teorin hinner bygga vidare på Through Kith & Kin. Men det finns inte så mycket kvar att bygga på. Det börjar vara väldigt små detaljer att fortsätta att polera. Nu börjar istället den besvärliga biten: att övertyga någon att testa det. Vi får se hur det går med det.

En hel del justeringar har det ändå blivit. Till att börja med bytte jag ut en sidokaraktär som hade en enda replik, och som jag inte hade ritat. Jag var mer sugen på att rita en annan, så hon fick ta över den repliken och hade dessutom mer att säga. Jag kom också på lite mer saker att berätta framåt slutet och behövde justera lite bilder utifrån det. Det blev också en helt ny epilog, som jag tycker knyter ihop några trådar som dinglade lite löst. Jag nämnde i förra uppdateringen att jag hade lagt till en karaktär i en tillbakablick och även beskrivit Lothrons häst. Sagt och gjort, nu har jag även ritat båda två. ... Läs hela texten

Evercade: Neo-Geo Arcade 4

Den fjärde Neo-Geo-kassetten till Evercade bjuder på hela åtta spel istället för sex, men i gengäld är två av dem repriser från Super Pocket. Är det då värt att köpa denna ändå?

3 Count Bout
Det här var ett helt nytt spel för mig, men tyvärr inte något att ha. Det är ett regelrätt wrestlingspel vilket inte direkt tillhör vanligheterna på formatet, men det har också precis alla bristerna som genren brukar ha: groteska figurer, stel spelkontroll och godtyckliga rörelser. Jag tror fortfarande inte att jag har spelat något underhållande wrestlingspel förutom Pro Wrestling och Tecmo World Wrestling på NES. ... Läs hela texten

Evercade: Neo-Geo Arcade 3

På den tredje Neo-Geo-samlingen återfinns fem klassiker och ett skitspel, men är de värda att spela någon längre stund?

Ghost Pilots
Om vi ska få det överstökat på en gång: detta är rätt uselt. Det är ett extremt rättframt vertikalt shoot’em up utan någon direkt finess. Du styr ett segt plan som attackeras av hundratals fiendeplan, medan du kryssar febrilt över hyfsat snygga landskap för att undvika att mosas mellan skott, flygplan som attackerar från sidorna, framifrån eller bakifrån (något som borde vara ett krigsbrott i genren), eller bara ren tristess. Lika menlöst som Alpha Mission 2. ... Läs hela texten

Vad fasen händer med konsolbranschen?

Det är väl ingen nyhet att det går utför med konsolbranschen, och den här gången är det inte bara bakåtsträvande nostalgityckande. AI-boomen stjäl precis all luft i rummet (bokstavligen) och nyligen spekulerades det att komponentkostnaden för att tillverka en Playstation 6 kommer att vara runt 1000 dollar. Och då har vi inte ens räknat in tillverkningskostnaden, plus att Sony gärna vill ha lite vinstmarginal numera, plus att minnespriser väntas gå upp med sisådär det dubbla tills dess också. Samtidigt har Xbox höjt alla priser, och Nintendo har ju höjt priset på Switch 2 till i höst. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin närmar sig slutfasen

Nu var det ett tag sedan den senaste uppdateringen, men jag har inte direkt legat på latsidan. Eller, det har jag också, men en hel del har det blivit gjort den senaste månaden.

Under det senaste besöket till stugan kunde jag förstås inte jobba på själva spelet, men istället hade jag tillfälle att rita lite. Så då blev det en ny bild på ytterligare en sidokaraktär. Jag hade en ganska bra bild i huvudet av hur hon skulle se ut, så det var dags att få ner henne på pränt. Jag har redan allt jag behöver så nu är det bara bonusfigurer som dyker upp. ... Läs hela texten

Evercade: Neo-Geo Arcade 2

Jag kunde inte riktigt uppbåda tillräckligt med entusiasm för den första Neo-Geo-samlingen, men de övriga tre innehåller en del riktiga höjdare. Neo-Geo Arcade 2 har sex stycken spel inklusive, förstås, ett av de bästa fightingspelen genom tiderna. Å andra sidan, hur många gånger har jag inte redan köpt Garou?

Art of Fighting 2
På pappret borde Art of Fighting 2 vara bättre än sin föregångare. Det har fler karaktärer inklusive Yuri Sakazaki som gjorde sin debut här, och det är lite mer förfinat. Men det saknar den där nostalgiska upplevelsen av ettan som sålde Neo-Geon med sina GIGANTISKA spritar, och det är minst lika förbenat omöjligt att komma förbi den andra eller tredje motståndaren då datorn tokfuskar. Visst, spelar du mot en kompis så är det inte helt uselt, men å andra sidan, varför utsätter du en kompis för Art of Fighting 2 när det finns bra fightingspel på Neo-Geo? ... Läs hela texten

Lego Lord of the Rings: Minas Tirith

Lego Lord of the Rings var den sista knuffen som fick mig att ramla raklång ner i Lego-träsket. Redan då, 2012, var det något av en anakronism, där tioåriga byggare förväntades uppskatta detaljerna i miljöer från en film som släpptes innan de föddes. Visserligen släpptes seten i samband med The Hobbit-filmerna, men de ursprungliga filmerna var redan då närmare ett decennium gamla och de flesta fansen borde ha varit äldre än en genomsnittlig Lego-byggare med god marginal. Men å andra sidan hade Lego inte alls upptäckt vuxna fans på samma sätt som idag. ... Läs hela texten

Summer Game Fest 2026 var spektakulär

Årets Summer Game Fest gick av stapeln natten till lördagen, och efter två timmar av rent spektakel (plus en halvtimme av djupdyk i Virtua Fighter) kan jag konstatera att detta var magiskt. Inte för att jag är intresserad av jättemånga titlar, men det var fullproppat av stora nyheter och efterlängtade uppföljare. Jag kunde inte bry mig mindre om A Wolf Among Us (eller för den delen bara Among Us), eller Alien Isolation, men det kommer nya såna. Även spel som Guild Wars 3, Cuphead 2 (plus en 8-bitarsversion som munsbit innan dess), en jätteexpansion till Monster Hunter Wilds och en remake på Resident Evil: Code Veronica utannonserades. Ett hårdkokt actionäventyr med Raphael från Teenage Mutant Ninja Turtles är på gång: The Last Ronin. Och så ett påkostat Gundam-spel, och något litet obskyrt indiespel vid namn Final Fantasy VII: Revelation. Och just ja, Stellar Blade får en uppföljare, men om man tyckte att Eve i sin latexdräkt var smaklös så är Evie i det här spelet ännu värre – hon ser för fasen ut att vara tretton! ... Läs hela texten

På retrospelsjakt i Göteborg

Bilder från Retrospelmässan 2014

För tolv år sedan besökte jag Retrospelsmässan i Göteborg, vilket jag rapporterade om då också (möjligen under fel namn):

Nu var det dags igen, men mycket kan hända på tolv år både för mig och mässan. Vid det här laget har jag hunnit köpa det mesta jag är intresserad av, och det är sällan jag egentligen kör originalversioner längre eftersom det oftast är smidigare och betydligt billigare med nyutgåvor, så jag har inte varit jättemotiverad att åka dit igen. Men så stod jag till slut där och väntade på att det hela skulle öppna, bland folk i blandad ålder men förstås många 80- och 90-talister. När dörrarna slogs upp var det få som stannade till för att testa de uppställda konsolerna eller arkadspelen. Nej, försäljarborden var det som lockade, och där var det svårt att vara taktisk. I den stora tennishallen fanns massvis av försäljare, och om det fanns rariteter så försvann de nog snabbt. Men jag fick inte intrycket att det fanns så mycket av den typen. För tolv år sedan kunde man möjligen betrakta Playstation 1 som retro. Men nu är ju Playstation 3 lika gammal som NES var när Playstation 3 först släpptes, och bland säljarborden var både NES och Playstation 5 representerade. Så lite av retrogrejen faller liksom. Sen fanns också många allmänna nördprylar, brädspel, Star Wars-figurer, Lego och sånt som jag visserligen är intresserad av men som kanske inte hör hemma på Retrospelsmässan. ... Läs hela texten