Sarah Àlainn – the queen of vocal game themes

Ever since she made her commercial debut singing the ending theme of Xenoblade Chronicles, Sarah Àlainn has become the uncrowned queen of vocal game themes, mostly in the JRPG genre, and for good reason. With an incredibly smooth, beautiful voice and a huge range, she can deliver excellence every time. Let’s take a look at her work in gaming.

I never ended up playing much of Xenoblade Chronicles (2010) on the Wii, but having been a fan of Yasunori Mitsuda ever since Xenogears, I made sure to listen to the soundtrack. And ”Beyond the Sky” made me an instant fan. It’s a soft piano ballad with shades of Mitsuda’s previous ”Small Two of Pieces” from Xenogears and ”Pain” from Xenosaga. While it was a brief disappointment that Joanne Hogg didn’t return after those amazing performances, I was blown away by this unknown newcomer. At this point Sarah was still studying at the University of Tokyo, and her only online presence was a rehearsal video from the university. But already at this point I was captivated, and bought her first album Celeste as soon as I could. Sarah would later re-record ”Beyond the Sky” on her second album, refining it even further. It remains a classic. ... Läs hela texten

Första intrycken av Shadow of the Erdtree

Det tog två år efter Elden Ring att få expansionen, men så här med facit (mestadels) i hand är det nästan imponerande kort tid. Hidetaka Miyazaki berättade innan releasen att kartan för den nya världen var ungefär lika stor som Limgrave. Det var en väldigt vit lögn. Den är definitivt större, men framför allt är den högre. Det är inte bara två lager av världen som i grundspelet, snarare tre eller fyra.

Att utforska är en sann fröjd då det vankas nya imponerande vyer överallt, och det är smockfullt med skatter att hitta. Möjligen är det lite väl många menlösa uppgraderingar som stenar, men samtidigt finns det väldigt mycket nytt som är kul också. Framför allt är de nya vapnen väldigt roliga. Jag har inte testat alla än, men light greatsword är som väntat en höjdare. Det första man hittar, Milady, har också en valfri Art of War som ger en ny specialattack som är väldigt kraftfull. Jag är också väldigt förtjust i kampsportsvapnet, som ger extremt snabba sparkar och slag som får Elden Ring att helt plötsligt kännas som ett beat’em up. Kategorin kastvapen innehåller bland annat kastbara sköldar och hammare, så det är bara att börja göra karaktärer med Avengers-tema. Jag har också hittat en massa kul rustningar som öppnar nya modemöjligheter, men jag kommer nog aldrig att ta av Shaanas nya glittrande silverrustning. ... Läs hela texten

Mer arkadspel till Evercade

Haha. Knappt har jag listat vad jag skulle vilja se framöver på Evercade så utannonseras två nya samlingar. Först ut är Data East Arcade 2, som var precis vad jag ville se, men kanske inte med de här spelen. Det var bara The Cliffhanger: Edward Randy som jag hade önskat mig, men utöver det spelet är det obekanta titlar. Å andra sidan kan det finnas höjdare där också.

Sen släpps en oväntad tredje Toaplan-samling, som vid det här laget borde täcka större delen av deras utbud. Huvudnumret är Batsugun, som en gång i tiden var ett legendariskt bra (och dyrt) Saturn-spel, men som numera finns även på moderna konsoler. Även om det är lite irriterande att jag just köpte det så blir nog det här min första av Toaplan-samlingarna. Om inte annat blir det kul att kunna spela det bärbart … ... Läs hela texten

Marvel vs Capcom 2 kommer tillbaka

Capcom utannonserade just en splitterny samling, och den är sanslöst välfylld. Marvel vs Capcom: Fighting Collection kommer att innehålla sju spel:

  • X-Men: Children of the Atom
  • Marvel Superheroes
  • X-Men vs Street Fighter
  • Marvel Superheroes vs Street Fighter
  • Marvel vs Capcom
  • Marvel vs Capcom 2
  • Punisher

Samtliga spelen kommer att vara arkadperfekta med uppdateringar som detaljerade träningslägen och förstås onlinestöd med rollback, samt gallerier, möjlighet att koppla specialattacker till specifika knappar och sånt som vi redan fick i Darkstalkers-samlingen tidigare. Capcom har till och med fixat en del grejer som överdrivet skärmblinkande, och tagit bort Norimaro från Marvel Superheroes vs Street Fighter (eftersom han var baserad på en verklig person) men i gengäld gjort tidigare ospelbara bossar spelbara. ... Läs hela texten

Capcom är galna

Det ryktades att Capcom hade något oväntat planerat för Street Fighter 6:s nästa säsong. Och jag tror inte att någon kunde ha räknat med detta. Bison är tillbaka, vilket det ryktades om. Men Elena är också med, vilket är superkul! Fortfarande inte så jättemärkligt.

De sista två nykomlingarna? Terry Bogard och Mai Shiranui! Det är sensationellt på så många sätt. Första gången Street Fighter har gästfigurer (utanför Capcoms egna relaterade serier). Första gången Capcom och SNK har en rak crossover på 23 år. Och inte bara en karaktär, utan två! Nu är det helt plötsligt fullt sannolikt att Garou: City of the Wolves kommer att ha typ Luke och Chun-Li som gäster. Vansinne! Vi får dock vänta lite till, spelet hade också en trailer på Summer Game Fest och hade B. Jenet och nykomlingen Vox Reaper, en skallig tatuerad kille. ... Läs hela texten

Framtiden för Evercade?

I och med de senaste två Evercade-kassetterna är jag officiellt ikapp utgivningen efter bara en kort stund, då jag har köpt på mig de elva mest intressanta samlingarna. Nu kommer det att bli intressant att följa utvecklingen framöver. För det här är ett coolt format, trots eller kanske tack vare sina begränsningar. I princip vad som helst kan dyka upp, och gör det också. Nu härnäst kommer ju dels Playstation-versionerna av de tre första Tomb Raider-spelen – men också en bunt C64-spel från saligt insomnade Thalamus, som jag aldrig ens har hört talas om. ... Läs hela texten

Inte övertygad av Lego Barad-Dûr

Kanske är det för att jag är bitter över att jag förlorade en poäng på ett Tolkien-quiz för att jag hade glömt bort namnet, men jag är inte överväldigad av den kommande mastodontmodellen från Lego. Rivendell är och förblir troligen ett av de bästa Lego-byggena någonsin, och jag har fortfarande den ursprungliga Orthanc från tio år sedan. Jag var helt inställd på att vilja ha detta när det ursprungligen läcktes, men nu är jag skeptisk.

Dels är det priset. 5399 kronor är en ofantlig massa pengar för Lego. Snäppet mer än Dungeons & Dragons-setet och snäppet mindre än Rivendell, men det är liksom grejen. Jag äger båda dem, och det blir svårare och svårare att motivera att köpa flera såna vansinnesprylar, särskilt om jag inte absolut älskar det. ... Läs hela texten

Recension: Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes

Det har tagit alldeles för lång tid sedan det sista Suikoden-spelet. Tretton år, om man räknar det oöversatta Genso Suikoden: The Woven Web of a Century till PSP. Femton, om man räknar Suikoden Tierkreis till DS. Nitton, om man räknar Suikoden V, det sista spelet i den ordinarie tidslinjen. Eller tjugotvå, om man räknar Suikoden III som var det sista som Yoshitaka Murayama var involverad i. Ja, ni ser. Den här serien har knappast behandlats väl genom åren.

Uppropet för Eiyuden Chronicle var enkelt: ett nytt Suikoden-spel med allt vad det innebär av hundratalet hjältar, ett högkvarter att bygga upp, och en blandning av ordinarie rollspelsstrider, dueller och taktiska slag. Och framför allt en ohygglig detaljrikedom i just karaktärerna, med massvis av sidogrejer att pyssla med för att bygga upp deras personligheter. Och den här gången fungerar berättelsen på flera plan. En ensam hjälte som kastats ut från det onda imperiet samlar en liten grupp vänner för att kunna återställa det han vill kämpa för, och genom att samla hundra hjältar (eller i det här fallet hela 46 307 stycken, där jag är stolt över att vara en av de första) lyckas han uppfylla sin största önskan. Men den verkliga historien om Eiyuden Chronicle fick ett sorgligt slut, när Murayama avled strax innan spelets premiär. ... Läs hela texten

Evercade: Interplay Collection 2

Saligt insomnade Interplay har två tidiga Evercade-samlingar och det fanns egentligen bara en anledning för mig att köpa den här: Rad Gravity. Men det visade sig finnas en del oväntade roligheter här.

The Adventures of Rad Gravity är kanske inte en kultklassiker, men nog så väl en bortglömd höjdare som knappast nämns bland NES:ens storheter. Det är rätt komplext för sin tid, med en rymdhjälte som teleporterar sig ner från sitt skepp och hamnar i diverse trångsmål på främmande planeter. Men många ambitiösa NES-spel hade stora mekaniska brister, och de slipper vi mer eller mindre här. Rad själv är lätt att styra med precision och svingar både ljussablar och pistoler utan problem. Jag vet inte om jag kommer att kunna traggla mig igenom det – kanske min barndomsvän som en gång titulerade sig ”Dr Rad Gravity” i Nintendo Magasinet kan komma till undsättning? 3/5 ... Läs hela texten

Robosen släpper snart Megatron

Robosen fortsätter med sina vansinniga automagiska jätte-Transformers. Den här gången är det Megatron, som är mestadels G1-baserad men också har tagit inspiration från senare serier för att kunna förvandla sig till något vettigare än en pistol.

Inte nog med att han förvandlar sig och kan röra sig och prata, han kan också köras i tankläget. Han är också gigantisk, men ändå förmodligen enklare än Grimlock. Priset är också ”bara” 900 dollar, vilket egentligen i sammanhanget är helt resonabelt. Jag menar, jag betalade mer än hälften av det för en Alucard i samma storleksklass, och Alucard pratar inte med mig. ... Läs hela texten