Through Kith & Kin är ännu mera klart

Under sommaren testade jag Through Kith & Kin på en intet ont anande kompis, och fick en hel del feedback. Vilket liksom är hela poängen. Så jag justerade allt sånt, men givetvis stannade det inte där.

Jag har gått och stört mig på några av bilderna ett bra tag, så jag gjorde några ingrepp. Små saker som att justera färgtoner, göra Basilika lite kortare, och anpassa linjevikten på Lothrons bilder eftersom han inte passade ihop med resten av gänget. Det där är förstås alltid besvärligt när man ritar massor av bilder över tid, där inte alla har exakt samma penslar och stil i allmänhet. Nu är det mesta i spelet ritat de senaste åren, men några grejer får vara lite äldre. ... Läs hela texten

Gamereactor lägger ner – och blir AI/gambling-sajt?

Väldigt oväntat kom beskedet att hela Gamereactors svenska redaktion fått sluta, och att sajten kommer att drivas vidare ”under ny regi”. Jag har inte följt utvecklingen sedan jag hoppade av igen 2020, men uppenbarligen lönar det sig inte längre. Nu är frågan vad som kommer att hända med sajten, som fortfarande ligger uppe och verkar ha kvar alla gamla artiklar (inklusive min nu tjugo år gamla recension av The Elder Scrolls: Oblivion). Men det ser knappast ljust ut. Kollar man på redaktionssidan både för den svenska och den europeiska sajten så finns bara generiska kontaktuppgifter. Det publiceras fortfarande nyheter, men jag vet inte om personerna bakom dem ens existerar eller om det bara är AI alltihop. Hela grejen med spelsajt verkar då ha försvunnit redan, för hälften av nyheterna handlar om allt möjligt annat än spel. ... Läs hela texten

Neo-Geo AES+ försenas ett år

Jaha, inte nog med att komponentkrisen som orsakas av AI gör det omöjligt att köpa ny hårdvara. Nu försenas också den kommande Neo-Geo AES+, som var tänkt att släppas i november. Istället är det september 2027 som gäller. Jag har redan förbokat (och betalat) för ett exemplar med Garou och Big Tournament Golf, och befintliga förbokningar ska fortfarande gälla. Men alltså…

AI förstör allting. Snart har jag inget kvar.

Ocarina of Time ser lysande ut

Och så har Nintendo precis visat upp remaken på The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Och jag är mycket nöjd. Det ser ut precis som jag hade hoppats: lite som med Star Fox så har de gjort om spelet i samma grundläggande form, men med en ny, fräsch design som känns realistisk men ändå stiliserad. Det är precis rätt. Det är så man ska tolka gamla spel. När Ocarina of Time släpptes 1998 var det inte kantigt och hackigt och jävligt för att det var någon särskild stilinriktning. Nej, det gick bara inte att göra snyggare. Ocarina of Time var så snyggt det gick. Därför är också remaken så snygg det går. ... Läs hela texten

Första intrycken av Metroid Prime 4

Elgiganten hade precis en rea på Metroid Prime 4: Beyond, så jag passade på att beställa det samtidigt som Orbitals. Det spelet är förstås ungefär tio gånger så intressant, men går ju bara att spela på två. Så under tiden drog jag igång det här spelet, som ju förstås är ett renodlat solospel där Samus utforskar öde planeter… eller hur?

Fel fel fel. Uppenbarligen går det inte längre att göra ett Metroid-spel utan att sabotera speldesignen med något djupt irriterande moment. Metroid Prime 2 var väl mestadels okej, och Metroid Prime 3 hade väl mest bara lite störande sidokaraktärer. Men Other M var ju fullständigt uselt, Samus Returns hade det extremt stökiga pareringssystemet, och Dread hade en kombination av EMMI-sekvenserna och det genomvidriga QTE-systemet på varje boss. Metroid Prime 4 tar en repris på 2000-talets mest irriterande moment med eskortsekvenser och en fjantig sidekick som envisas med att pladdra i radion. Tycker någon, någonsin, någonstans att detta är kul? ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Wheeljack

Jag hoppade över Masterpiece-utgåvan av Wheeljack när den släpptes för cirka tio år sedan, och var inte jätteledsen över det. Han har aldrig varit en av favoriterna. Numera är det också väldigt svårt att hitta originalexemplar, eftersom i princip alla Masterpiece-figurer har fått otaliga piratkopior. Men så råkade han dyka upp tillsammans med några andra intressanta figurer hos Gerrutcamaro, som brukar vara bra på att upptäcka kopior. Så jag slog till, mest eftersom jag var nyfiken på förvandlingen. ... Läs hela texten

Transformers Age of the Primes Powerglide

Kan det verkligen vara sant? Är den här samlingen slut… över? Troligen inte. Men för tillfället, åtminstone, har jag nu en uppsättning av det här lilla teamet i mer eller mindre korrekt storleksklass.

Gruppen introducerades i nummer 1 1988, som var min första Transformers-tidning. Redan då var de gamla leksaker, som hade lanserats i 1985-utbudet i USA, och jag vet inte om de ens fanns att köpa fortfarande. Jag vet visserligen att Smokescreen och Hoist, som också kom 1985, fortfarande fanns att köpa i april 1988 på PUB i Stockholm, men på baksidan av tidningen gjorde Playmix, som då var generalagent för Transformers, reklam för figurer hela vägen fram till 1987 med figurer som Headmasters (dock inte Fortress Maximus, som aldrig kom till Sverige). Sedermera skulle serietidningen jobba sig ikapp rätt snabbt, och redan under hösten 1988 introducerades vi till Headmasters – vilket fick bieffekten att de äldre karaktärerna aldrig hann få något utrymme. ... Läs hela texten

Jem x Transformers Blaster

I vanliga fall brukar jag inte bry mig särskilt mycket om de exklusiva specialutgåvor av Transformers som brukar släppas på San Diego Comic Con varje år. Men den här gången var det annorlunda. Istället för de externa crossovers som Hasbro har sysslat med på sistone vände man sig internt, och plockade fram Jem ur gömmorna. Jem är möjligen den ultimata 80-talsserien. Jag såg den aldrig då det begav sig, men den är så arketypiskt 80-tal man kan bli, där precis allt skiftar i ceriserosa och azurblått. I Transformers finns också en karaktär som per definition andas 80-tal, Blaster, som blir en bergsprängare. Sagt och gjort, Blaster fick en helt ny dekor i just ceriserosa och azurblått, och en hel rad musikaliska tillbehör. Faktum är att jag inte tycker att detta bör vara Blaster längre. Så jag letar i Jem-wikin och hittar ett lämpligt nytt namn som dessutom passar perfekt för en crossover: Synergy. ... Läs hela texten

Mina the Hollower: för mycket av det goda

Mina the Hollower är ett fantastiskt spel. På samma sätt som Shovel Knight var ett modernt NES-spel så är detta ett extremt påkostat Game Boy Color-spel anno cirka 2001, ungefär på samma nivå som Oracle-spelen. Vi snackar lågupplöst grafik med pixlar som på min kompis jätte-tv är nästan centimeterstora, och en aningen blek färgpalett, men mycket mer snygga mellansekvenser och enorma bossfiender än någon någonsin klämde in i en kassett.

Jag älskar upplägget, som förstås är ordentligt inspirerat av Souls-spelen. Men med tanke på att Souls-spelen hämtade inspiration från 8-bitarsspel i allmänhet och Zelda 2 i synnerhet så är det inte allt för långsökt att tänka sig att Nintendo en gång skulle ha gjort ett sånt här spel. Till en början är det väldigt ogästvänligt och nästan varje väg är blockerad av en eller annan märklig grej som man säkerligen kommer att kunna öppna från andra sidan om ett par timmar. Fienderna är allihop livsfarliga och Mina är bräcklig som, ja, en liten mus. Men sakta hittar jag nya trinkets som ger användbara specialförmågor och lyckas levla upp de grundläggande färdigheterna (anfall, försvar och extravapen), och snart börjar det kännas mer överkomligt. Det går i teorin att utforska spelets sex huvudsakliga områden i valfri ordning, men några av dem bör du definitivt vänta med. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är komplett (?)

Nu har jag officiellt semester, vilket innebär att jag i teorin hinner bygga vidare på Through Kith & Kin. Men det finns inte så mycket kvar att bygga på. Det börjar vara väldigt små detaljer att fortsätta att polera. Nu börjar istället den besvärliga biten: att övertyga någon att testa det. Vi får se hur det går med det.

En hel del justeringar har det ändå blivit. Till att börja med bytte jag ut en sidokaraktär som hade en enda replik, och som jag inte hade ritat. Jag var mer sugen på att rita en annan, så hon fick ta över den repliken och hade dessutom mer att säga. Jag kom också på lite mer saker att berätta framåt slutet och behövde justera lite bilder utifrån det. Det blev också en helt ny epilog, som jag tycker knyter ihop några trådar som dinglade lite löst. Jag nämnde i förra uppdateringen att jag hade lagt till en karaktär i en tillbakablick och även beskrivit Lothrons häst. Sagt och gjort, nu har jag även ritat båda två. ... Läs hela texten