Lego Dragon Ball Shenron mot Lego Pokemon Rayquaza

Lego utannonserade just ett nytt set, och licensmässigt är det troligen det största som de inte redan hade: Dragon Ball. Om en dryg månad släpps Lego Dragon Ball: Shenron & Goku, med en rejäl modell av draken samt en minifigur av Son Goku i sin unga form.

Och även om det är mer än tjugo år sedan jag hade min Dragon Ball-period, så är jag imponerad. Det är ett snyggt bygge som får Toriyamas design att se levande ut. Trots att det finns cirka en bappiljon figurer av Son Goku, särskilt i Japan, så är det inte heller supervanligt med Shenron-modeller, och skulle du köpa en i den här skalan lär den inte vara billig. Det finns en modell av S.H.Figuarts som kostar cirka 1200 kronor och är hela draken, men det framgår inte hur stor den här. Här får vi betala 1800 kronor för drygt 1700 bitar, men denna är 32 centimeter hög, vilket innebär att den går in precis i en Ikea Kallax. Fortfarande mycket pengar, men relativt okej för att vara Lego. ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Red Alert

Tillsammans med Wheeljack köpte jag också Red Alert från Gerrutcamaro. På samma sätt som Wheeljack är han en karaktär som jag inte hade några problem med att hoppa över ursprungligen. Samma sak gäller Sideswipe, som var den ursprungliga varianten, som släpptes så långt tillbaka som 2012. Men jag passade på när han fanns för ett rimligt pris, även här främst för att prova på figuren.

Red Alert, eller bara Alert som han kallas i Japan, är faktiskt inte exakt samma modell som Sideswipe. På samma sätt som många andra figurer som ursprungligen släpptes 1985 var hans tecknade gestalt mer lik leksaken, och även om Takara inte hade börjat vara superpetiga med sånt här gjorde de ändå en insats för att justera en del detaljer. Men resultatet är fortfarande väldigt leksakslikt, och förvandlingen är i princip på samma nivå som vanliga leksaks-Transformers idag. Jag tror inte att en modern Masterpiece-utgåva skulle acceptera glappen på sidan av överkroppen eller bilens baksida som är uppdelad på fotlederna. Men samtidigt är det ju precis det jag vill ha – en förbättrad lyxversion av originalleksaken. ... Läs hela texten

Mer info om AES+ från TGS

Förutom dråpslaget att Neo-Geo AES+ försenas nästan ett år bjöd faktiskt Tokyo Game Show på en del goda nyheter också. Konsolen fanns på plats med alla de elva första spelen. Elva? Jo, förutom de tio befintliga Neo-Geo-spelen som kommer att släppas från starten så utannonserades också Zero Wing, som tidigare släpptes på annan arkadhårdvara. Japp, ”All Your Base Are Belong To Us”, det Zero Wing. AES+ bjuder inte bara på trettio år gamla spel, det bjuder också på tjugo år gamla memes. ... Läs hela texten

Slutet på en arkadera

Plötsligt gick det snabbt. Jag hörde mig för till flyttfirman imorse, och de råkade ha en timme över att hämta det redan idag. Mitt arkadspel som stått i min förra lägenhet i nio år och fem år i denna rullade ut genom lägenhetsdörren (som fick hängas av för att det skulle rymmas), och skumpade nerför trappan och försvann bort mot återvinningscentralen. Och det känns lite som en befrielse. Lite som att dra ut en tand som har irriterat en längre tid. En 160 cm lång snedvuxen tand på 140 kilogram. Visst, det kostar, men nu slipper jag fundera på det längre. ... Läs hela texten

Through Kith & Kin är ännu mera klart

Under sommaren testade jag Through Kith & Kin på en intet ont anande kompis, och fick en hel del feedback. Vilket liksom är hela poängen. Så jag justerade allt sånt, men givetvis stannade det inte där.

Jag har gått och stört mig på några av bilderna ett bra tag, så jag gjorde några ingrepp. Små saker som att justera färgtoner, göra Basilika lite kortare, och anpassa linjevikten på Lothrons bilder eftersom han inte passade ihop med resten av gänget. Det där är förstås alltid besvärligt när man ritar massor av bilder över tid, där inte alla har exakt samma penslar och stil i allmänhet. Nu är det mesta i spelet ritat de senaste åren, men några grejer får vara lite äldre. ... Läs hela texten

Gamereactor lägger ner – och blir AI/gambling-sajt?

Väldigt oväntat kom beskedet att hela Gamereactors svenska redaktion fått sluta, och att sajten kommer att drivas vidare ”under ny regi”. Jag har inte följt utvecklingen sedan jag hoppade av igen 2020, men uppenbarligen lönar det sig inte längre. Nu är frågan vad som kommer att hända med sajten, som fortfarande ligger uppe och verkar ha kvar alla gamla artiklar (inklusive min nu tjugo år gamla recension av The Elder Scrolls: Oblivion). Men det ser knappast ljust ut. Kollar man på redaktionssidan både för den svenska och den europeiska sajten så finns bara generiska kontaktuppgifter. Det publiceras fortfarande nyheter, men jag vet inte om personerna bakom dem ens existerar eller om det bara är AI alltihop. Hela grejen med spelsajt verkar då ha försvunnit redan, för hälften av nyheterna handlar om allt möjligt annat än spel. ... Läs hela texten

Neo-Geo AES+ försenas ett år

Jaha, inte nog med att komponentkrisen som orsakas av AI gör det omöjligt att köpa ny hårdvara. Nu försenas också den kommande Neo-Geo AES+, som var tänkt att släppas i november. Istället är det september 2027 som gäller. Jag har redan förbokat (och betalat) för ett exemplar med Garou och Big Tournament Golf, och befintliga förbokningar ska fortfarande gälla. Men alltså…

AI förstör allting. Snart har jag inget kvar.

Ocarina of Time ser lysande ut

Och så har Nintendo precis visat upp remaken på The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Och jag är mycket nöjd. Det ser ut precis som jag hade hoppats: lite som med Star Fox så har de gjort om spelet i samma grundläggande form, men med en ny, fräsch design som känns realistisk men ändå stiliserad. Det är precis rätt. Det är så man ska tolka gamla spel. När Ocarina of Time släpptes 1998 var det inte kantigt och hackigt och jävligt för att det var någon särskild stilinriktning. Nej, det gick bara inte att göra snyggare. Ocarina of Time var så snyggt det gick. Därför är också remaken så snygg det går. ... Läs hela texten

Första intrycken av Metroid Prime 4

Elgiganten hade precis en rea på Metroid Prime 4: Beyond, så jag passade på att beställa det samtidigt som Orbitals. Det spelet är förstås ungefär tio gånger så intressant, men går ju bara att spela på två. Så under tiden drog jag igång det här spelet, som ju förstås är ett renodlat solospel där Samus utforskar öde planeter… eller hur?

Fel fel fel. Uppenbarligen går det inte längre att göra ett Metroid-spel utan att sabotera speldesignen med något djupt irriterande moment. Metroid Prime 2 var väl mestadels okej, och Metroid Prime 3 hade väl mest bara lite störande sidokaraktärer. Men Other M var ju fullständigt uselt, Samus Returns hade det extremt stökiga pareringssystemet, och Dread hade en kombination av EMMI-sekvenserna och det genomvidriga QTE-systemet på varje boss. Metroid Prime 4 tar en repris på 2000-talets mest irriterande moment med eskortsekvenser och en fjantig sidekick som envisas med att pladdra i radion. Tycker någon, någonsin, någonstans att detta är kul? ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Wheeljack

Jag hoppade över Masterpiece-utgåvan av Wheeljack när den släpptes för cirka tio år sedan, och var inte jätteledsen över det. Han har aldrig varit en av favoriterna. Numera är det också väldigt svårt att hitta originalexemplar, eftersom i princip alla Masterpiece-figurer har fått otaliga piratkopior. Men så råkade han dyka upp tillsammans med några andra intressanta figurer hos Gerrutcamaro, som brukar vara bra på att upptäcka kopior. Så jag slog till, mest eftersom jag var nyfiken på förvandlingen. ... Läs hela texten