Veckorna går och jag pillar vidare med mitt spel.

Nu när innehållet är mestadels på plats har jag börjat planera för spelets eftertexter. Det är inte många involverade i utvecklingen förutom jag själv, men särskilt de inlånade ljudeffekterna och musiken tar lite utrymme. Allt jag har använt är tillgängligt via creative commons och i många fall behöver jag inte ens ge referenser, men jag tycker att det är sjysst att nämna alla, även om en del bara har bidragit med någon enstaka effekt (som en groda, av EZDuzziteh – japp, jag håller koll).

I samband med det skulle jag förstås även notera vilken font jag har använt. Fram till nu har min favorit varit Bergamo Std. Jag använde den till Avdank och det är en riktigt elegant serif-font med en klassisk känsla. Men när jag började leta efter den så kunde jag inte hitta upphovsrättsinnehavaren. Det finns en nyare variant på fonten och den får användas via creative commons MEN med ett förbehåll. Den får inte paketeras, och vad jag vet så paketerar Ren’Py bifogade fonter. Aj då. Nu är det kanske extremt liten risk att Through Kith & Kin någonsin blir så framgångsrikt att en fontmakares jurister börjar vädra kosing, men jag vill göra det här ordentligt. Så jag satte igång en jakt på en ny font. Inte helt oväntat är det svårt. Välgjorda fonter brukar kosta pengar. Men till slut landade jag på Castoro, som är helt fri att använda och som passar med min tecknarstil i allmänhet. Efter en massa pyssel med textvarianter och radhöjder så blev det rätt bra. Jag behöver fortfarande kolla igenom hela spelet igen för att se att inte någon textremsa blivit för lång, men det blir senare. Så här blev skillnaden:

Den uppmärksamme noterar också att textrutan är helt ny. Dekoren är inte helt slumpmässig, utan har en koppling till historien. Så när jag ritade lite andra bilder insåg jag att den blev för grynig och mörk, så jag ritade om beståndsdelarna och fick sedan sitta några timmar och klistra ihop ramarna – igen. Men jag tror att det blir bättre.

Två andra karaktärer fick lite uppmärksamhet. Den ene har jag ritat förut, men där jag använder honom är det rätt viktigt att han har högerarmen bar. Så det blev att rita om honom lite, och så fick jag rita anledningen till det.

Den andre tänkte jag presentera nu. Ergas Athaniel var lord över ett litet område i Orimar, ett land i öster som har en tradition av att producera lokala galningar. I Athaniels fall var det en tragedi som inledde hans galenskap när han förlorade hela sin familj. Han började tillämpa sin expertis i alkemi för att skapa horribla gifter och blev en ökänd vandrande krigsherre med ett band av anhängare. Jag skapade Athaniel medan jag spelade Elden Ring, men han passade utmärkt till den här historien. När vi först möter honom sitter han fängslad, men hans galenskap går att tämja och rikta mot lämpliga mål. Så lita på att han kommer att sätta avtryck på historien. Jag hade en bild på honom men började om helt från början med två varianter, dels som fängslad och dels när han återfått sin utrustning.

Och så har det blivit lite blandat småfix, som att jag fräschade upp en lite platt bild på Lothrons bror och att flera av bakgrunderna är uppdaterade. Mycket av spelet utspelar sig under vårvintern så jag har passat på att ta nya bilder nu. Texten poleras också hela tiden. Ofta när jag ritar så blir jag inspirerad att beskriva mer, så nu blev några av Athaniels dialoger till exempel uppdaterade.

Ett jobb som också behövde göras var att fräscha upp min användning av långa tankestreck, eller ”em dash” på engelska. Det här är en grej som tydligen AI också har förstört (tillsammans med källkritik, teknikhårdvarubranschen, skolundervisning och klimatet), för AI använder väldigt många tankestreck i genererade texter. Därför kanske jag borde undvika dem, men det tänker jag fanimig inte göra. För Pratchett använder dem väldigt effektivt till att skriva realistisk dialog, och det har inspirerat mig mycket. Så jag använder dem flitigt. Men jag behöver åtminstone vara konsekvent, så jag har uppdaterat texten lite här och där.