Kategoriarkiv: Retro

Taito Egret II Mini uppdateras för tredje gången

Den trevliga miniarkadmaskinen Taito Egret II Mini fortsätter att få uppdateringar i en väldigt regelbunden takt. Arcade Memories Vol.1 släpptes i december 2022 (efter att själva maskinen släppts i mars samma år), med ett gäng nya spel:

Great Swordsman (1984)
Ougon no Shiro/Gladiator (1986)
Slap Fight (1986)
PuLiRuLa (1991)
Daisenpuu/Twin Hawk (1989)
Riding Fight (1992)
Grid Seeker (1992)
Light Bringer/Dungeon Magic (1994)
Gekirindan (1995)
Cleopatra Fortune (1996)

December 2023 släpptes dessa i Arcade Memories Vol. 2: ... Läs hela texten

Evercade: Sunsoft Collection 2

Jag kan konstatera att Sunsoft hade två storhetstider: dels de första åren av nittiotalet när de pushade NES:en till max, och sedan runt 1995-1996 när de släppte några riktigt bra fightingspel. Digital Foundry släppte nyss en fantastisk video om Sunsoft där de förklarar varför det här glappet uppstod (främst för att Sunsoft själva släppte Japan-exklusiva 16-bitarsspel och licensierade andra västerländska utvecklare för att täcka upp). Den här samlingen har spel hämtade från hela den eran men fokus ligger på spelen i mitten som tyvärr inte var jättebra. ... Läs hela texten

Evercade: Gaelco Arcade 2

Hoppsan! Planen var att beställa Gaelco Arcade 1, men jag måste ha tänkt helt fel och fick tag på det här istället. Gaelco var en spansk arkadutvecklare vars spel jag aldrig någonsin kommit i kontakt med, så det finns i alla fall en del spännande att utforska. Men finns det någon anledning till att jag aldrig hade hört talas om dem?

Big Karnak

Det här är tydligen det mest kända spelet i listan, och … oj. Det är inte lovande. Det här är nämligen uselt. Det är något av ett sidscrollande actionspel i stil med Ghosts’n Goblins eller Astyanax, men med egyptiskt tema. Kontrollen är extremt styltig, grafiken är simpel och det hela känns omständligt. Halvvägs in på andra banan fastnade jag också i något märkligt pussel, vilket känns som att det går rakt emot hela poängen med arkadspel. 1/5 ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Dodonpachi Daioujou

Det är inte längre vansinnigt svårt att få tag på de flesta nyare Cave-spelen, men ett av de bästa var lite knivigare. Det är nästan komiskt. För tjugotvå år sedan var man tvungen att importera ett dyrt Playstation 2-spel för att spela Dodonpachi Daioujou, och nu måste man importera ett dyrt Playstation 4-spel. Vissa saker förändras aldrig. Första gången jag spelade Daioujou visste jag inget om genren. Det var på en Virtua Fighter-sammankomst (gången efter att jag hade spelat Radiant Silvergun) och det satte ett avtryck. Både den utgåvan och Xbox 360-versionen är dyra så här i efterhand. Så när det här äntligen släpptes på nytt beställde jag det på skiva, ett av få spel jag har köpt fysiskt på senare år. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: G-Darius

Darius-serien bjuder på väldigt blandade känslor. Det första spelet var ett sånt där typiskt skitsvårt horisontellt shoot’em up. Del tre, Darius Gaiden, är en höjdare, och jag spelade det en massa på Taito Egret II Mini. G-Darius är det fjärde, och det första med polygongrafik. Det bjuder på en ganska kul idé med att i princip alla fiendeskepp går att fånga in, så att man sedan kan använda deras eldkraft och i vissa fall använda dem som sköldar mot övriga fiender.

Som i övriga Darius-spel finns det flera vägar genom spelet, så att du inte behöver se samma fem-sex banor varje gång. I teorin är det bra, men i praktiken leder det till att många bossar känns väldigt likartade. Samma attackmönster återkommer gång på gång, och spelet känns osedvanligt elakt. Lasrar? Minor? Målsökande lasrar? Prova minor som skjuter målsökande lasrar. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Strikers 1945 II

Det är dags för lite klassiska shoot’em up igen, och jag fortsätter att panga mig genom genren. Strikers 1945-serien fick tre spel plus en remake och del två har ganska gott omdöme, och ett hedersomnämnande på Shmups Forum. Så jag gav Psikyo en ny chans … men upptäckte rätt snart att jag inte gillar det här heller. Det är ett väldigt traditionellt vertikalt shoot’em up, där ditt flygplan (ett av sex olika valbara) tar upp en ganska stor yta. Men till skillnad från Caves spel så är hela planet en träffyta och det blir väldigt snabbt extremt svårt att undvika att bli träffad. Och det gör hela skillnaden. Om något ser extremt svårt ut men jag klarar mig förbi det, så känner jag mig som ett proffs. Om jag hela tiden missar för att ett skott snuddar vingen, så känner jag mig usel. ... Läs hela texten

Mer arkadspel till Evercade

Haha. Knappt har jag listat vad jag skulle vilja se framöver på Evercade så utannonseras två nya samlingar. Först ut är Data East Arcade 2, som var precis vad jag ville se, men kanske inte med de här spelen. Det var bara The Cliffhanger: Edward Randy som jag hade önskat mig, men utöver det spelet är det obekanta titlar. Å andra sidan kan det finnas höjdare där också.

Sen släpps en oväntad tredje Toaplan-samling, som vid det här laget borde täcka större delen av deras utbud. Huvudnumret är Batsugun, som en gång i tiden var ett legendariskt bra (och dyrt) Saturn-spel, men som numera finns även på moderna konsoler. Även om det är lite irriterande att jag just köpte det så blir nog det här min första av Toaplan-samlingarna. Om inte annat blir det kul att kunna spela det bärbart … ... Läs hela texten

Framtiden för Evercade?

I och med de senaste två Evercade-kassetterna är jag officiellt ikapp utgivningen efter bara en kort stund, då jag har köpt på mig de elva mest intressanta samlingarna. Nu kommer det att bli intressant att följa utvecklingen framöver. För det här är ett coolt format, trots eller kanske tack vare sina begränsningar. I princip vad som helst kan dyka upp, och gör det också. Nu härnäst kommer ju dels Playstation-versionerna av de tre första Tomb Raider-spelen – men också en bunt C64-spel från saligt insomnade Thalamus, som jag aldrig ens har hört talas om. ... Läs hela texten

Evercade: Interplay Collection 2

Saligt insomnade Interplay har två tidiga Evercade-samlingar och det fanns egentligen bara en anledning för mig att köpa den här: Rad Gravity. Men det visade sig finnas en del oväntade roligheter här.

The Adventures of Rad Gravity är kanske inte en kultklassiker, men nog så väl en bortglömd höjdare som knappast nämns bland NES:ens storheter. Det är rätt komplext för sin tid, med en rymdhjälte som teleporterar sig ner från sitt skepp och hamnar i diverse trångsmål på främmande planeter. Men många ambitiösa NES-spel hade stora mekaniska brister, och de slipper vi mer eller mindre här. Rad själv är lätt att styra med precision och svingar både ljussablar och pistoler utan problem. Jag vet inte om jag kommer att kunna traggla mig igenom det – kanske min barndomsvän som en gång titulerade sig ”Dr Rad Gravity” i Nintendo Magasinet kan komma till undsättning? 3/5 ... Läs hela texten

Evercade: Sunsoft Collection 1

Sunsoft är en sån där märklig utgivare som lyste starkt under några år men sedan försvann spårlöst. En av deras egenheter är att de släppte NES-spel väldigt sent i konsolens livstid, vilket visserligen lät dem pusha den extremt långt men också gjorde att många av deras spel försvann i 16-bitarshypen och idag är ohyggligt eftertraktade samlarobjekt.

Ett av de spelen är Mr Gimmick, ett spel som påminner rätt mycket om Kirby både till stilen och spelkänslan. Det släpptes enbart i Japan, förutom att Bergsala pushade för att ta in det till Skandinavien. Det visade sig bli den enda västerländska releasen, och det här spelet är ohygglodyrt numera. Men det är faktiskt värt en del hype, om än inte de över 21 000 kronorna (!) du får punga ut med om du vill köpa det på Tradera idag komplett. Musiken är fantastisk, som oftast med Sunsoft, och spelkänslan är utmärkt. Det är dock klassiskt NES-toksvårt. Mr Gimmicks grundläggande spelmekanik är att ta fram och kasta en stjärna, men dels tar den tid att få fram och dels studsar den på ett väldigt märkligt sätt. Är du tillräckligt snabb kan du däremot hoppa på stjärnan och ta dig till dolda skatter. Jag spelade originalet en gång hos en samlare och köpte den hemska Playstation-konverteringen från Japan på PS3. Vill du spela det idag så är det här ett betydligt bättre sätt och snäppet billigare än NES-utgåvan. Observera dock att knapparna är väldigt bakvänt placerade vilket gör det onödigt krångligt, och det här är ett spel som fungerade bäst på en CRT-TV helt utan lagg. 3/5 ... Läs hela texten