Eftersom det knappast släpps tillräckligt många olika Transformers-utgåvor numera har Hasbro gett sig på ännu en: Transformers Retro. Hittills är det här enbart tidigare minibots, som ges ut i sina senaste tolkningar i förpackningar som kopierar deras ursprungliga från 1984-1985. Designen är också inspirerad av originalleksakerna, till skillnad från de flesta nutida figurer som efterliknar tv-serien.

Seaspray är lite speciell eftersom den här modellen inte redan var släppt, så för en gångs skull får leksaksfans sin version först. Nu är inte skillnaden enorm, och jag hade nog accepterat båda alternativen. Seaspray är ju trots allt bara en i mängden av ett av mina favoritteam, men jag är knappast petig med detaljerna. Nu är det väl kanske att kasta sten i glashus, men när den här figuren visades upp så var det någon som klagade på att de inte korrekt hade avbildat ”Seasprays ikoniska väst”. Alltså, något om att de vita delarna av hans torso inte var formade likadant under armarna som i tv-serien. Det är vid sådana tillfällen som jag vill frånsäga mig allt samröre med Transformers-fans. ... Läs hela texten

Det senaste året har de huvudsakliga Transformers-figurerna tillhört Ages of the Primes, där konceptet är att släppa leksaksversioner av alla tretton ursprungliga Primes, de gudalika originalfigurerna som var de första Transformers. Några av de här har figurerat relativt ofta som Alpha Trion och Vector Prime, men många är helt nya som leksaker. Tanken är att de här ska vara anfäder till alla olika gimmickar som dykt upp i Transformers-historien. Ironiskt nog har det också gjort att serien har varit ganska ointressant för mig. Visst, det är kreativa designer med typer som Micronus Prime som är en pyttefigur i en större dräkt, och Amalgamous Prime som går att plocka isär och kombinera till massor av varianter. Men eftersom jag inte har läst särskilt mycket med de här karaktärerna har jag ingen direkt koppling till dem. ... Läs hela texten

I somras fick jag tre femtedelar av Aerialbots-teamet, men det skulle dröja för de sista två eftersom jag beställde dem tillsammans med Seaspray som blev försenad långt in i november. Men nu är Skydive och Fireflight äntligen här, och jag kan komplettera min Superion.

För det är väl egentligen bara det de är till för. Varken Skydive eller Fireflight har fyllt någon större roll varken i de gamla serietidningarna eller de nya. I de här utgåvorna är det helt okej figurer, men samtidigt är de också bara varianter på redan släppta Air Raid och Slingshot. Det är inte bara ommålningar, så på så sätt är Hasbro mer ambitiösa idag än i Combiner Wars eller för den delen i Energon. Men det är inte någon av dessa som vinner några priser för fantastisk design. ... Läs hela texten

Nyligen släppte Hasbro en ny version av Perceptor, baserad på hans design från tv-serien och filmen från 1986. Larvigt. Jag har redan en fullt tillräcklig tolkning av Perceptor, någon måtta får det vara. Men nu har de släppt en ny variant som också har en nyversion av Ratbat. Jaså, då är det en helt annan sak…

Perceptor och Ratbat har förstås absolut inte ett skvatt gemensamt, förutom att Perceptor var med i en scen i filmen där Soundwave attackerar och Ratbat är en av hans kassetter. Fast där är det ju Blaster som slår tillbaka med sina egna kassetter, inklusive Ramhorn, så varför detta paket? ... Läs hela texten

Det ligger i sakens natur med Transformers att nya versioner generellt är bättre än gamla, eftersom Hasbro hela tiden utvecklar sina tekniker och designval. Därför tenderar jag att ersätta gamla figurer med tiden, och jag har knappt kvar några alls från de första åren då jag samlade igen i mitten av 2000-talet.

En av dem som faktiskt hänger med än är Jetfire från Henkei-serien. Henkei var Takaras version av Transformers Classics, på den tiden då den japanska grenen gjorde sina egna figurer med egen dekor. Jag hade redan Jetfire från Classics, men använde den figuren i ett hobbyprojekt och behövde en ny. Henkei-utgåvan från 2008 var ännu snyggare, och har hängt med sedan dess. ... Läs hela texten

Det har sedan länge stått klart att ingen Transformer är för obskyr för att få en splitterny leksak trettiofem år senare. Det är bara en tidsfråga. Många kommer inte till butikshyllorna (särskilt inte i Sverige, där vår enda kvarvarande leksakskedja Lekia helt har slutat med de bra Transformers-leksakerna), men det finns massor av specialutgåvor som går att beställa via Hasbro Pulse.

Nu råkade det komma två intressanta paket på en gång i ”Wreck’n Doom Collection”. Samlingen fokuserar på Wreckers och deras motsvarigheter Mayhem Attack Squad. De här grupperna var ett brittiskt fenomen skapat av Simon Furman, och dök huvudsakligen upp i de UK-exklusiva serierna som jag bara har läst delar av. Alla fyra figurerna är omgjorda varianter av befintliga, men jag råkade inte ha någon av dem sedan förut, och alla var intressanta på sitt sätt. ... Läs hela texten

Jag minns det nästan som igår, fast det var tio år sedan. Jag var på Barnens Hus i Stockholm, och gick och kikade på Transformers-hyllorna. ”Coolt,” tänkte jag, ”de har fått in Combiner Wars.” Jag plockade upp en Aerialbot, som bör ha varit Skydive, och kollade på priset. En figur i den skalan borde kosta sisådär 249 kronor. Men det stod 499. ”Eeeh, jag bryr mig inte SÅ mycket om Aerialbots,” tänkte jag och stoppade tillbaka den på hyllan. Sedermera köpte jag faktiskt en hel del av Combiner Wars-figurerna, till något rimligare priser, eftersom jag gillade många av dem och det var helt befängt att vi faktiskt fick riktiga nyversioner av de här figurerna efter nästan trettio år. Men jag var aldrig något jättefan av Constructicons, Aerialbots och Stunticons, de första tre teamen, och är inte så pass fanatisk samlare att jag måste ha alla bara för att. ... Läs hela texten