Jag hoppade över Masterpiece-utgåvan av Wheeljack när den släpptes för cirka tio år sedan, och var inte jätteledsen över det. Han har aldrig varit en av favoriterna. Numera är det också väldigt svårt att hitta originalexemplar, eftersom i princip alla Masterpiece-figurer har fått otaliga piratkopior. Men så råkade han dyka upp tillsammans med några andra intressanta figurer hos Gerrutcamaro, som brukar vara bra på att upptäcka kopior. Så jag slog till, mest eftersom jag var nyfiken på förvandlingen.
Kategoriarkiv: Transformers
Transformers Age of the Primes Powerglide
Kan det verkligen vara sant? Är den här samlingen slut… över? Troligen inte. Men för tillfället, åtminstone, har jag nu en uppsättning av det här lilla teamet i mer eller mindre korrekt storleksklass.
Gruppen introducerades i nummer 1 1988, som var min första Transformers-tidning. Redan då var de gamla leksaker, som hade lanserats i 1985-utbudet i USA, och jag vet inte om de ens fanns att köpa fortfarande. Jag vet visserligen att Smokescreen och Hoist, som också kom 1985, fortfarande fanns att köpa i april 1988 på PUB i Stockholm, men på baksidan av tidningen gjorde Playmix, som då var generalagent för Transformers, reklam för figurer hela vägen fram till 1987 med figurer som Headmasters (dock inte Fortress Maximus, som aldrig kom till Sverige). Sedermera skulle serietidningen jobba sig ikapp rätt snabbt, och redan under hösten 1988 introducerades vi till Headmasters – vilket fick bieffekten att de äldre karaktärerna aldrig hann få något utrymme.
Jem x Transformers Blaster
I vanliga fall brukar jag inte bry mig särskilt mycket om de exklusiva specialutgåvor av Transformers som brukar släppas på San Diego Comic Con varje år. Men den här gången var det annorlunda. Istället för de externa crossovers som Hasbro har sysslat med på sistone vände man sig internt, och plockade fram Jem ur gömmorna. Jem är möjligen den ultimata 80-talsserien. Jag såg den aldrig då det begav sig, men den är så arketypiskt 80-tal man kan bli, där precis allt skiftar i ceriserosa och azurblått. I Transformers finns också en karaktär som per definition andas 80-tal, Blaster, som blir en bergsprängare. Sagt och gjort, Blaster fick en helt ny dekor i just ceriserosa och azurblått, och en hel rad musikaliska tillbehör. Faktum är att jag inte tycker att detta bör vara Blaster längre. Så jag letar i Jem-wikin och hittar ett lämpligt nytt namn som dessutom passar perfekt för en crossover: Synergy.
Masterpiece Blaster är äntligen på väg
Med tanke på att det släpps några enstaka Transformers Masterpiece-utgåvor om året och det finns några hundra karaktärer att välja på så kan man få vänta ett tag på någon särskild. Men nu är det snart äntligen dags för Blaster att få en lyxtolkning. MPG-24 Broadcast (hans japanska namn) och Steeljaw har visats upp. Det borde vara väldigt enkelt att förvandla en fyrkantig låda till en fyrkantig robot, men det finns mer än ögat kan se här. Jag noterar till exempel att kassettluckan är förskjuten till höger i bergsprängarläget, och att benen ser helt annorlunda ut. Det verkar också som att han blir betydligt mycket bredare, troligen för att hans alternativform ska vara större än Soundwave trots att roboten borde vara i ungefär samma skala.
Binaltech och Alternators – lyxfigurerna som gjorde mig till ett Transformers-fan
I början av 2004 så blev jag ett Transformers-fan på nytt, efter ungefär tio år då jag inte hade brytt mig särskilt mycket om serien. Jag hade sålt bort en del av mina gamla figurer (även om de flesta lyckligtvis fanns kvar i säkert förvar på vinden hos föräldrarna), och på det stora hela ignorerat Transformers när de passerade genom G2, Beast Wars, Beast Machines och Robots in Disguise. Jag hade sett några av de splitternya Armada-figurerna hos en kompis, men det var mer ett artigt intresse.
Transformers Retro: Seaspray
Eftersom det knappast släpps tillräckligt många olika Transformers-utgåvor numera har Hasbro gett sig på ännu en: Transformers Retro. Hittills är det här enbart tidigare minibots, som ges ut i sina senaste tolkningar i förpackningar som kopierar deras ursprungliga från 1984-1985. Designen är också inspirerad av originalleksakerna, till skillnad från de flesta nutida figurer som efterliknar tv-serien.
Seaspray är lite speciell eftersom den här modellen inte redan var släppt, så för en gångs skull får leksaksfans sin version först. Nu är inte skillnaden enorm, och jag hade nog accepterat båda alternativen. Seaspray är ju trots allt bara en i mängden av ett av mina favoritteam, men jag är knappast petig med detaljerna. Nu är det väl kanske att kasta sten i glashus, men när den här figuren visades upp så var det någon som klagade på att de inte korrekt hade avbildat ”Seasprays ikoniska väst”. Alltså, något om att de vita delarna av hans torso inte var formade likadant under armarna som i tv-serien. Det är vid sådana tillfällen som jag vill frånsäga mig allt samröre med Transformers-fans.
Transformers Age of the Primes: Onyx Prime
Det senaste året har de huvudsakliga Transformers-figurerna tillhört Ages of the Primes, där konceptet är att släppa leksaksversioner av alla tretton ursprungliga Primes, de gudalika originalfigurerna som var de första Transformers. Några av de här har figurerat relativt ofta som Alpha Trion och Vector Prime, men många är helt nya som leksaker. Tanken är att de här ska vara anfäder till alla olika gimmickar som dykt upp i Transformers-historien. Ironiskt nog har det också gjort att serien har varit ganska ointressant för mig. Visst, det är kreativa designer med typer som Micronus Prime som är en pyttefigur i en större dräkt, och Amalgamous Prime som går att plocka isär och kombinera till massor av varianter. Men eftersom jag inte har läst särskilt mycket med de här karaktärerna har jag ingen direkt koppling till dem.
Transformers Age of the Primes Aerialbots: del två
I somras fick jag tre femtedelar av Aerialbots-teamet, men det skulle dröja för de sista två eftersom jag beställde dem tillsammans med Seaspray som blev försenad långt in i november. Men nu är Skydive och Fireflight äntligen här, och jag kan komplettera min Superion.
För det är väl egentligen bara det de är till för. Varken Skydive eller Fireflight har fyllt någon större roll varken i de gamla serietidningarna eller de nya. I de här utgåvorna är det helt okej figurer, men samtidigt är de också bara varianter på redan släppta Air Raid och Slingshot. Det är inte bara ommålningar, så på så sätt är Hasbro mer ambitiösa idag än i Combiner Wars eller för den delen i Energon. Men det är inte någon av dessa som vinner några priser för fantastisk design.
Transformers Studio Series 86 Perceptor, Ratbat och Ramhorn
Nyligen släppte Hasbro en ny version av Perceptor, baserad på hans design från tv-serien och filmen från 1986. Larvigt. Jag har redan en fullt tillräcklig tolkning av Perceptor, någon måtta får det vara. Men nu har de släppt en ny variant som också har en nyversion av Ratbat. Jaså, då är det en helt annan sak…
Perceptor och Ratbat har förstås absolut inte ett skvatt gemensamt, förutom att Perceptor var med i en scen i filmen där Soundwave attackerar och Ratbat är en av hans kassetter. Fast där är det ju Blaster som slår tillbaka med sina egna kassetter, inklusive Ramhorn, så varför detta paket?
Transformers Henkei Jetfire håller än
Det ligger i sakens natur med Transformers att nya versioner generellt är bättre än gamla, eftersom Hasbro hela tiden utvecklar sina tekniker och designval. Därför tenderar jag att ersätta gamla figurer med tiden, och jag har knappt kvar några alls från de första åren då jag samlade igen i mitten av 2000-talet.
En av dem som faktiskt hänger med än är Jetfire från Henkei-serien. Henkei var Takaras version av Transformers Classics, på den tiden då den japanska grenen gjorde sina egna figurer med egen dekor. Jag hade redan Jetfire från Classics, men använde den figuren i ett hobbyprojekt och behövde en ny. Henkei-utgåvan från 2008 var ännu snyggare, och har hängt med sedan dess.