Vad gör man när man har spenderat ohyggliga pengar på en lyxversion av Powermaster Optimus Prime slash Super Ginrai som knappt ryms i hyllan? Jo, spenderar ännu mer på en ny figur som kan göra honom ännu större och coolare, så att han definitivt inte ryms.
Godbomber är en total nolla. Han släpptes aldrig i väst när det begav sig, så vi fick aldrig prova på det här konceptet. Som separat karaktär är han i princip irrelevant, utan hans enda funktion är att splittras upp i småbitar och bli utrustning åt Ginrai. Därför är det lite märkligt att helt plötsligt ha en Masterpiece-utgåva av honom när vi fortfarande inte har någon av, typ, Jazz eller Blaster.
Godbomber levereras i en gigantisk låda. Faktum är att det fanns ett alternativ att betala ännu mer för honom för att få en ännu större yttre låda, som du kan stoppa dina separata lådor för Super Ginrai och Godbomber i, men så mycket hatar jag inte miljön. Då hade jag också fått några extra delar som gör Godbomber mer lik en tidig prototyp, vilket tydligt är viktigt, men jag överlever. I den här utgåvan levereras Godbomber som… fordon, i brist på bättre beteckning. Han har en massa tillbehör inklusive de tre ”Junior Headmasters” som ryms i cockpit, och lär stanna där för all framtid så jag inte tappar bort dem. Det finns inte mycket att säga om dem mer än att Minerva, den första kvinnliga Transformer-leksaken, är en av dem. Och fordonet är nästan ett skämt. Det ska fungera som ett förlängt släp till Ginrai, men har någon sorts lastbilsfront framtill för att åtminstone kunna låtsas vara ett separat fordon. Men som förlängning fungerar det uselt eftersom dekoren inte alls matchar i storlek. Och så har han vingar, så resultatet blir snarare en fulare version av den flygande husbilen från Spaceballs.
Godbomber förvandlas, i princip genom att splittras upp i bitar, till robotform. Och här är intrycket något helt annat. Godbomber är alltså helt menlös som karaktär betraktat, men som Masterpiece-figur är han faktiskt rätt kul. Han är nästan lika stor som Super Ginrai, och är bestyckad till tänderna med en mastodontkanon på axeln, ett gigantiskt svärd och vristkanoner. Även om han saknar de typiska fordonsdelarna som kännetecknar klassiska Transformers så känns han genuin, särskilt eftersom huvudet är väldigt arketypiskt. Så han har fått stå i hyllan i flera veckor och bara vara sig själv ett tag.
Men till slut var det dags att använda Godbomber till det han är till för. Förvandlingen dit är relativt enkel men inte utan riskmoment. Till att börja med har Super Ginrai som tidigare konstaterat en del tekniska brister. Sedan sist har ännu en upptäckts: den långa blå armen på ryggen som håller ihop släpet med lastbilen har onödigt starka fjädrar som skulle kunna slita sönder leden i det långa loppet. Jag öppnade min och tog helt sonika bort dem, och den fungerar lika bra ändå. En del har också varnat för fronten på Super Ginrai, som är målad. När man klämmer dit den nya bröstplåten, som också är målad fast i krom, finns risk för att man nöter sönder färgen. Jag tog det säkra före det osäkra och satte en remsa plastpåse mellan. Visst är det irriterande att behöva förebygga att dyra leksaker går sönder, men inte lika irriterande som om en dyr leksak går sönder och man behöver tjata på ett företag i Japan om att skicka reservdelar.
Men övergången är alltså enkel annars. Man fäller in Ginrais händer i underarmarna. Sen plockar man sönder Godbomber i beståndsdelar, med bara små förvandlingsmoment för att komprimera allt. Två små bitar som satt inuti honom blir nya axlar på Ginrai. Hans underarmar, med nya större händer som fälls ut, blir Ginrais nya stora underarmar. Godbombers bröstkorg, midja och vingar blir en ryggsäck, hans rygg blir Ginrais nya bröstplåt (fortfarande alltså med Headmasters inuti), och hans ben blir platådojor. Det mesta sitter stadigt förutom axeldelarna, och resultatet blir lika överdrivet som imponerande. I grunden är det fortfarande Super Ginrai med extra allt, men han blir samtidigt så mycket mer anime-mecha. Hade vår Powermaster Optimus Prime kunnat göra den här bravaden hade jag älskat honom ännu mer. Detta är God Ginrai.
Resultatet är en gigantisk figur som ändå är rejält poserbar. Han hade varit ännu mer flexibel om jag hade råkat äga ett officiellt Masterpiece-stativ som har sålts med en del figurer, men jag vill knappast utmana ödet med att hänga upp den här jätten i luften. Eftersom fötterna kopplas till den tiltande nederdelen av Ginrais ben så kan han stå bredbent utan problem. En brist är dock proportionerna. Sett från sidan påminner God Ginrai närmast om den där Rob Liefeld-bilden på Captain America, och trots att hans armar blir längre kan han inte hålla svärdet med två händer eftersom de inte når runt hans ansenliga barm. Jättepaketet på ryggen gör honom också baktung, men tack vare de enorma fötterna är det inget större problem.
Även om God Ginrai tornar upp sig över mina flesta figurer är han ändå inte i närheten av störst. Och kanske inte hellre bäst eller vackrast. Men han har något alldeles extra. Även om jag aldrig skulle låta något barn komma i närheten av honom är God Ginrai extremt leksakig. Han är precis vad han ser ut som – en jättedyr, jättedetaljerad och jättecool supervariant av en av mina favoritleksaker från barndomen, fast nu med ännu mer extra allt. Jag funderade ett tag på att hoppa över Godbomber och nöja mig med Super Ginrai. Men det här är definitivt så som figuren är tänkt att se ut.
Att köpa Godbomber separat är förstås inte att tänka på. Men med tanke på att han både är en helt okej separat robot (om än i princip utan förvandling och med ett uselt extraläge) och att han gör Super Ginrai så mycket bättre gör det honom betydligt mer intressant.