Kategoriarkiv: Playstation 5

Recension: Dragon’s Dogma 2

Året är 1995. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Midgård och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av min spelledare Andreas. På vägen anlitar jag medhjälpare som oftast inte blir särskilt långvariga och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake och kan dra mig tillbaka.

Året är 2012. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Gransys och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av Capcom. På vägen anlitar jag medhjälpare som blir trogna följeslagare ända till slutet och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake … och kan ge mig in i spelets allra sista del och sedan NG+. ... Läs hela texten

Hypad för Dragon’s Dogma 2

Det har verkligen varit en sanslös tid för fantasy-fans. Elden Ring är visserligen två år gammalt nu men får snart sin expansion. Baldur’s Gate 3 utklassade allt annat. I VR har jag pysslat med det visserligen extremt mycket mer begränsade Legendary Tales, som i bästa fall kan jämföra med sig King’s Field, men ändå. Och snart kommer Dragon’s Dogma 2. Jag älskade originalet både trots och tack vare dess egenheter, och det här ser ut att bli bättre på samtliga punkter. ... Läs hela texten

Årets spel 2023

2023 har varit ett spektakulärt spelår på alla sätt och vis, och vi har varit bortskämda med mästerverk. Nintendo släppte en hel rad klassiker som jag missade helt, med ett undantag, men The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Pikmin 4 och Super Mario RPG verkar ha gjort många nöjda. Rollspelsälskare har haft fullt upp med Diablo 4, Final Fantasy XVI och Starfield. Till och med fightingspelare har varit bortskämda med Mortal Kombat 1, Granblue Fantasy Versus: Rising och Pocket Bravery. ... Läs hela texten

Recension: Baldur’s Gate 3

En bekännelse: jag har aldrig spelat Dungeons & Dragons, rollspelet. Men man är inte fantasyorienterad nörd i över trettio år utan att snappa upp ett och annat, och Dungeons & Dragons har varit konstant i periferin. Jag har spelat Eye of the Beholder, jag har testat de urgamla Forgotten Realms-förstapersonrollspelen, jag har nosat på det första Baldur’s Gate, Icewind Dale och Planescape: Torment, och jag recenserade det fullständigt medelmåttiga Dungeons & Dragons Online en gång i tiden. Och så har jag förstås spelat Dungeons & Dragons: Shadow Over Mystara, Capcoms fenomenala beat’em up, och det tekniskt spektakulära Baldur’s Gate: Dark Alliance till Playstation 2. ... Läs hela texten

Sarah Alainn gör musik till Eiyuden Chronicle

Som om jag behövde fler anledningar att vara hypad över den andliga uppföljaren till Suikoden. Den senaste trailern för Eiyuden Chronicle visar både en massa extremt Suikoden-doftande scener och som en glad överraskning gör också Sarah Alainn sången till ledmotivet ”Flags of Brave”. Det är ingen direkt nyhet för henne, då hon förstås debuterade med ”Beyond the Sky” i Xenoblade Chronicles och senare även har gjort sånger till Valkyria Revolution och Monster Hunter Rise: Sunbreak. Hon verkar ha blivit det uppenbara valet för japanska rollspel, och det har jag absolut inget emot. ... Läs hela texten

Recension: Street Fighter 6

Capcom är kapabla att släppa ett bra spel från början. Street Fighter 6 är allt jag har längtat efter sedan den här serien började. Det är smått osannolikt hur Capcom har lyckats få med allt, redan från dag ett. Och det är tack vare Street Fighter V. Många säger att det spelet floppade, men låt mig jämföra med en annan övergång från del fem till sex. Soul Calibur V floppade, och resultatet blev att Namco gav sexan en minimal budget, så att det spelet nätt och jämnt klarade sig och att serien nu har en högst osäker framtid. Capcom använde Street Fighter V för att lära sig, och mot slutet hade de nya producenterna en utmärkt grund att bygga vidare på. Istället för att snåla in så satsade de stort, och resultatet blev lysande. ... Läs hela texten

Recension: Red Matter 2

Jag gillar escape rooms. Hela grejen med att komma in i ett rum, och först utforska vad som behöver göras, och sedan lista ut hur i hela friden man ska göra det. Ofta är det också någon sorts retrotema, jag har besökt min beskärda del av sovjetiska bunkrar.

Red Matter 2 är ett gigantiskt escape room i en gigantisk sovjetisk bunker, men istället för en dammig lagerlokal i utkanten av Göteborg befinner jag mig på en rymdstation i yttre kanten av solsystemet, vilket är nog så mycket mer spännande. Överallt dräller det av låtsas-rysk propaganda, även om det korrupta imperiet i det här fallet är fiktivt. Jag spelade aldrig föregångaren, men den röda materian verkar ha orsakat ordentliga problem som måste utredas, samtidigt som en hel politisk intrig utspelar sig. ... Läs hela texten

Sheng Long is real in Street Fighter 6

Sheng Long is one of the most classic hoaxes, originally created as an April Fools gag. ”You must defeat Sheng Long to stand a chance” was Ryu’s mistranslated win quote in Street Fighter 2, but it was quickly assumed that Sheng Long was his master and EGM ran with it, making fake pictures of this character and claiming that he was available in the game.

Well, it took thirty years but he’s now real in Street Fighter 6. After beating World Tour mode, you can return to the game and keep levelling up, taking on additional hidden fighters all around the world, like the Andore family. And Sheng Long appears, hidden at the top of the SIRN building (where another eventful battle in World Tour takes place). Just enter the building at night, take the elevator up to floor 7 and run past all the normal enemies in there. Sheng Long will be standing on the top beams outside. Of course, you can confirm that he’s on the map before you make the effort of running all the way up there. ... Läs hela texten

Playstation Showcase 2023

I brist på E3 skulle det här vara den stora grejen, motsvarigheten till Sonys konferens där vi får veta vad vi ska hypa upp oss över det närmaste året. Dessutom utlovades nyheter till PSVR2, och det har varit lite dåligt på den fronten, särskilt från Sony själva. Skulle det bli ett nytt Astrobot? Konverteringar av föregångaren och Wipeout? Kanske självaste Alyx?

Vad gäller PSVR2 så blev besvikelsen närmast total. Ett plus, Resident Evil 4 är spelbart helt igenom och var det närmaste man kom att utmana Meta, då den här VR-remaken är cirka 35809 gånger snyggare än den på Quest 2. Men inte utmana för mycket, för Meta släppte äntligen Beat Saber med ett låtpaket av Queen som jag förstås omedelbart laddade ner. Men annars var det plågsamt fattigt. Arizona Sunshine 2 intresserar mig föga, inte heller det godtyckliga skjutaspelet Crossfire: Sierra Squad. Möjligen kan det Returnal-doftande sci-fi-spelet Synapse bli något, men det är helt oprövat. Sen var VR-sektionen slut. Korkat nog visade de upp Bungies nya version av Marathon direkt efter och jag trodde ett ögonblick att självaste Bungie skulle göra ett VR-spel. Men ack. Det släpps fortfarande massor av bra VR-spel men det ser extremt dåligt ut för allmänheten som ännu inte är frälst när Sony inte kan engagera sig mer än så här. ... Läs hela texten

Gran Turismo 7 VR är sanslöst

Min relation med Gran Turismo är sporadisk men hjärtlig. Utan egentligen minsta lilla intresse av bilspel köpte jag det första för att det var så oerhört imponerande för sin tid, och fortfarande tillgängligt. Lite senare blev det Gran Turismo 3 av ungefär samma anledning. Jag spelade sen bara då och då, och det blev väldigt lite av Prologue. Jag hade egentligen inget intresse av del sju heller förrän det fick VR-stöd.

Även om jag inte bryr mig om bilar så länge de inte råkar vara Transformers, så är Gran Turismo lite samma sak som en riktigt bra talare. Det blir alltid intressant om någon är extremt kunnig och extremt engagerad, och Kazunori Yamauchi är ungefär så kunnig och engagerad som man kan vara. Det smittar helt enkelt av sig, och efter att ha spelat Gran Turismo 7 är jag också bilfantast, åtminstone för tillfället. ... Läs hela texten