Jag har fått lära mig att hålla förväntningarna i schack på i princip samtliga spelpresentationer numera. Det brukar vara 50% uppdateringar av service-titlar, 25% nya service-titlar som kommer att läggas ner inom ett halvår från releasen, 24% ointressant blodig action och kanske 1% intressanta titlar. Eller så kanske det är jag som börjar ha en spelsmak i stil med min musiksmak. Men Sonys senaste State of Play var faktiskt fullspäckad av titlar som kändes både mer varierade och mer intressanta än på länge.
Att Ghost of Yotei får en Legends-expansion för multiplayer på precis samma sätt som Tsushima, eller att Death Stranding 2 kommer till PC gjorde inte mig särskilt uppjagad. Inte heller 4:Loop, som är nästa del i Sonys illbådande GAAS-satsning. Det hade lite stil och en del intressanta idéer, men senare under visningen hade de ju också Marathon som kändes mer stilrent och elegant. Capcom visade upp Pragmata och Resident Evil 9 och jag är fortfarande totalt ointresserad av dessa.
Sedan kom ett stycke med helt oväntade retroreleaser. Legacy of Kain: Defiance var ett tämligen generiskt actionäventyr som jag till och med kan ha recenserat en gång i tiden, men i så fall förnekar jag allt. Det kommer i alla fall en ambitiös remaster där Kain och Raziels äventyr. Sedan återvänder PS1-taktikspelet Brigandine med undertiteln Abyss. Det såg plågsamt generisk anime ut, men strategispel är vi fortfarande inte bortskämda med. Fast frågan är om marknaden behöver så många mer när både Final Fantasy Tactics och Tactics Ogre finns, tillsammans med Triangle Strategy och Unicorn Overlord – och förstås ny Mewgenics. De här spelen tar ju rätt mycket tid. I den här kategorin vill jag också lista Rayman, som får en 30-årshyllning med en samling varianter av det första spelet. Aquire är oväntat tillbaka med Yakoh: Shinobi Ops som är ett isometriskt strategispel med ninja-tema, inspirerat av deras tidigare Tenchu-spel. Star Wars-spelet med racingtema hade vi redan sett, men det ser lovande ut för alla som saknar Wipeout och F-Zero. Och så kommer det, av någon anledning, en prequel till Neva med ännu mer plågsamt uppenbara Ghibli-plagiat.
En annan stor överraskning var Dead or Alive 6: Last Round, som försöker återuppliva den floppade sexan. Jag är lite tveksam där. Visst, fler fightingspel behövs, men jag skulle helst vilja glömma det här helt. Till skillnad från Virtua Fighter 5 är det inte en klassiker som förtjänar uppdaterade versioner och förbättrat onlinestöd, och ju mindre vi behöver se av Marie Rose desto mindre pinsamt är det för hela mänskligheten. En ännu större överraskning var dock Dead or Alive 7, som fick en teaser på några sekunder varav det mesta tillbringades i Ayanes urringning. ”I’m a fighter” är förstås ett minne blott, men vi får se om Dead or Alive kommer att tillföra något nytt till genren.
Ett återkommande tema var grafiskt imponerande actionäventyr. Hela visningen inleddes med Kena 2, som ser ännu mer imponerande ut. Jag spelade aldrig ettan, men kanske måste hoppa på den här gången. Kena hade en magisk räv som kompanjon, och ett liknande tema finner vi i Beast of Reincarnation där huvudpersonen har en varg. Det här spelet utvecklas av Game Freak, men skillnaden mot Pokemon kunde inte vara större. Det såg extremt imponerande ut, men stal lite av Kenas utrymme. Fortsätter vi med djurtemat så kommer också Project Windless, som är baserat på gamla asiatiska berättelser. Det påminde lite om Black Myth Wukong, men här spelar vi som en gigantisk tuppman. Bara det faktumet gjorde mig omedelbart intresserad, för det är så långt från safe som man kan komma. Och så fanns Crimson Moon, något blodigt Souls-liknande riddarspel som kändes totalt irrelevant.
Actionfesterna fortsätter med Control Resonant, som vi har hört talas om förut, men som jag inte har kollat närmare på. De Inception-liknande miljöerna med världar som är ihopvecklade åt alla håll samtidigt ger en väldigt spännande rörlighet, men det hela påminde lite väl mycket om Devil May Cry så spelmässigt är det kanske inte något för mig. Det nya Bond-spelet ser mer och mer ut som ett Uncharted-spel, vilket faktiskt gör det lite mer intressant eftersom jag inte har rört den serien på så länge nu. John Wick får ett spel där Keanu får briljera med sitt skådespel ännu en gång, men mest bara skjuta folk i huvudet. Och så fick vi se mer av Saros, som erbjuder ännu mer av Returnal-konceptet. Sony visade sedan upp både en remake-samling av de första tre God of War-spelen (som verkar ligga långt borta), en Metroidvania-tolkning av Kratos ungdomsår, och så tre nya medlemmar i X-Men-teamet i Tokon.
Men visningens största överraskning var Konami, som fick en helt egen sektion. De har ju knappt existerat i spelvärlden på senare år, förutom lite samlingar här och där plus att de satsar lite i skymundan på Suikoden. Nu fanns det massor av nytt. Det kommer ytterligare en Metal Gear Solid-samling, nu med fyran, Peace Walker och även det superobskyra Game Boy Color-spelet Ghost Babel. Det kommer ännu ett Silent Hill-spel, den här gången med undertiteln Townfall (och som jag stör mig på användning av ”fall” i ologiska sammanhang i speltitlar). Rev. Noir är ett dundergeneriskt animerollspel. Darwin’s Paradox kände vi till men det ser supercharmigt ut, och kommer att ha Metal Gear Solid-inspirerade uppdrag (Tactical Octopus Action!). Men så slutligen:
Det kommer ett nytt Castlevania, med undertiteln Belmont’s Curse. Det utvecklas av teamen bakom Dead Cell och The Rogue Prince of Persia, har ett 2.5D-perspektiv, är ett klassiskt Metroidvania och har en huvudperson som troligen är dottern till Trevor och Sypha. Alltså, där kan vi snacka om oväntat. Helt plötsligt har vi alltså både ett nytt Bloodstained och ett nytt Castlevania på gång, och även om det är taskigt mot IGA så tycker jag spontant att detta ser bättre ut. I år är det ju också 40-årsjubileum för Castlevania, och Konami antydde att mer var på gång, men där tror jag snarare på någon fler samling än ytterligare ett nytt spel.
Överhuvudtaget är det fascinerande att Konami är tillbaka på det här sättet. Mer Metal Gear, mer Silent Hill, mer Castlevania, mer Suikoden och dessutom en del faktiskt helt nya spel. Jag tror inte att de har haft så många olika spel på gång sedan den där katastrofkonferensen på E3.
På det hela taget var det alltså en väldigt spännande dryg timme med oväntade nyheter och flera spel jag vill hålla koll på framöver, trots eller kanske tack vare att de allra största namnen (som annars hade tagit upp all tid) som Final Fantasy, Grand Theft Auto och all skit som Activision äger lyste med sin frånvaro. Jag hade förstås velat se mer av Virtua Fighter 6 (existerar det ens längre?) och Segas andra nytolkningar, men att se Konamis återkomst var mycket värt.