månadsarkiv: mars 2013

300 toppspel #74: Bushido Blade

bushidoblade

Bushido Blade
Format PSone
Utvecklare Square/Lightweight
År 1998

Ett tag var Square den största och mest kreativa spelutgivaren. Vid sidan av sina stabila rollspel släpptes mängder med udda och kreativa spel som Tobal no 1, Einhänder och Bushido Blade. Det senare var i teorin ett fightingspel, men helt annorlunda än vad vi hade sett vid det laget. I storyläget utforskade man ett helt komplex, ett snöigt fort någonstans i moderna Japan, där en gammaldags samurajklan fortfarande höll till. Var och en av de sex hjältarna hade en egen berättelse och egna favoritvapen, men man kunde välja helt fritt efter tycke och smak. ... Läs hela texten

Arc System Works nyskapar nästa generation

Det är uppfriskande med utvecklare som inte harvar på i samma bekanta spår. Naughty Dog bytte ju som bekant från Crash till Jak till Uncharted, och jag hoppas verkligen att de får möjlighet att göra något nytt den här gången också, utan att behöva förlita sig på en etablerad serie.

Arc System Works meddelar i alla fall att de kommer att göra en helt ny serie till Playstation 4, efter att ha ägnat sig åt Guilty Gear X (plus licenserna Fist of the North Star och Sengoku Basara) till Playstation 2 och Blazblue (plus Persona) till Playstation 3. Spännande, helt klart, för hur mycket jag än gillar Baiken och Taokaka så är deras serier lite för omständliga för vanliga dödliga att sätta sig in i. Jag skulle uppskatta ett spel med lite lugnare tempo, mer distinkta attacker och mindre luftkombinationer över hela skärmen plus tre subsystem per figur att hålla koll på. Lite mer Garou, lite mindre Marvel vs Capcom. ... Läs hela texten

Steg två av Lego Middle-earth-samlingen

Och här kommer alla Lego-figurerna på en och samma gång, tydligen. Igår damp Brödraskapet ner och idag damp, tja, bröderna Ori, Nori och Dori ner. Trots att jag beställde alltihop från två olika håll med två veckors mellanrum.

Nåja. Därmed är åtminstone min samling klar för tillfället. De flesta påminner rätt mycket om sina förlagor, men alla gör sig inte så fantastiskt bra i Lego-form. Aragorn känns inte alls särskilt Aragorn, och hoberna är allihop likadana (att jag har tre Frodo och två Bilbo hjälper föga). Men Eomer och Theoden är båda fantastiska snygga i sina detaljerade rustningar och välmålade hjälmar, som är på en helt annan nivå jämfört med de flesta Lego-tillbehör. Även Boromir och Gimli är riktigt tjusiga. ... Läs hela texten

Steg ett av Lego Middle-earth-samlingen

Jag blev för sugen, efter att ha spelat Lego Lord of the Rings och sett om The Hobbit. Jag vill ha både Ringens Brödraskap och Thorin Ekenskölde & Co. i samlingen. Tanken var först att beställa figurerna separat, men det visade sig dels väldigt mackligt och dels rätt dyrt. Förutom figurerna ska ju alla ha sig någon sorts tillhyggen, och dessutom säljs figurerna för nästan lika mycket som resten av seten i många fall. Så jag köpte tre av The Hobbit-seten och ett från Lord of the Rings, vilket sammanlagt gav mig Thorin, Kili, Fili, Oin, Gloin, Bifur, Bilbo, Frodo och Sam samt som bonus skitarsel-Legolas, Tauriel, Yazneg, Gollum, två godtyckliga orcher, två alver, två ulvar, ett gäng spindlar och inte minst Honmonstret själv. Plus diverse rekvisita och kulisser. ... Läs hela texten

Skullgirls tredje nykomling

Insamlingen för att vidareutveckla Skullgirls närmar sig 600.000-dollarsspärren med stormsteg, nu när det bara är tre dagar kvar på insamlingen. Det är fascinerande att se hur väl Lab Zero har förvaltat projektet. När Squigly var i säkert förvar blev det ett större fokus på en tredje, ännu obestämd karaktär. Genom att visa upp nya karaktärer på löpande band har intresset hållits uppe, så att den andra karaktären, Big Band, praktiskt taget rusades förbi.

Grejen är alltså att om/när Lab Zero får in 600.000 dollar kommer de att lägga upp en omröstning där vi får välja vem som ska bli den tredje figuren. Problemet är att det kommer att bli svårt att välja. Med över trettio kandidater är det ganska liten chans att en given figur vinner, om inte någon får en extra skjuts av någon sorts kampanj. ... Läs hela texten

Boromir – den missförstådda hjälten

Jag såg Fellowship of the Ring, för sisådär tionde gången. Med The Hobbit och motsvarande del av Lego Lord of the Rings i färskt minne var det extra intressant att notera alla detaljer. Och det som stör mig är att folk ser Boromir som en fiende.

Boromir, son till Denethor, son till Ecthelion, var den förstfödde och den främste, och en skicklig krigare och ledare som försvarade Gondor mot den närbelägna fienden. Efter att en dröm hade uppenbarat sig för honom (och, det ska nämnas, även för Faramir) beslöt han sig för att resa norrut till Vattnadal för att söka hjälp. Den här resan gjorde han ensam och den tog 110 dagar, och Tolkien har senare noterat att det var en extraordinärt modig handling, även om den inte detaljeras i själva berättelsen. ... Läs hela texten

Det omöjliga är möjligt

Får jag göra er uppmärksamma på något jag skrev för exakt sju dagar sedan, när Capcom avslöjade en samling med de licensierade och efterlängtade Dungeons & Dragons-spelen: ”Vad kommer härnäst? UN Squadron, Alien vs Predator eller Duck Tales? Ingenting är tydligen omöjligt.”

Och inte tar det lång tid heller. Detta, mina damer och herrar, är en HD-remake av ett av tidernas bästa plattformsspel tillika ett licenshelvete där världens största underhållningskoncern aldrig i livet skulle nedlåta sig till att förhandla med lilla Capcom, för att kunna ge ut ett älskat men bortglömt NES-spel igen. Och så går Capcom och fixar ihop en fullständig 3D-remake, med till synes exakt samma gameplay fast med sprites som exakt liknar originalserien. ... Läs hela texten

Därför är alla spelhjältar 30+ orakade vardagskarlar

Spelvärlden blir mer och mer likriktad, åtminstone när det gäller påkostade titlar. Det finns oräkneliga exempel på hur praktiskt taget alla huvudpersoner idag antingen ser ut som Nathan Drake eller som Cole McGrath, det vill säga antingen hårbeprydd eller rakad 30-nånting vit kille med någon sorts skjutvapen eller möjligen superkrafter. Vill man vara riktigt kreativ kan det tänkas att huvudpersonen har skägg. Kvinna? Herregud nej, försöker du sabba försäljningen helt, människa? ... Läs hela texten

Neo-Geo X – testet

neogeox_main

Som ni säkert har märkt har jag varit extremt sugen på Neo-Geo X, den portabla/stationära nyversionen av SNK:s klassiska konsol, fullproppad med gamla spel. När den väl släpptes blev jag mer skeptisk och de första köparna var inte alls särskilt nöjda. Är det bara svårflörtade Neo-Geo-elitister i farten, eller är Neo-Geo X inte det mästerverk den skulle kunna vara? Den svenska distributören Wendros lånade ut en maskin åt mig så jag kan bilda mig en egen uppfattning.

Det första intrycket är gott, mycket gott. Tommo har skapat en väldigt trogen nyutgåva av SNK:s gamla konsol. Den rejäla kartongen innehåller dels själva spelmaskinen, dels dockningsstationen och dels en stadig joystick som åtminstone till utseendet är en exakt kopia av originalet. Neo-Geo X är oväntat stor med ungefär samma mått som PSP Slim och är relativt lätt, men känns också stabil i handen. Det finns inga ergonomiska urgröpningar, men den passar mina händer utmärkt. De fyra huvudknapparna fungerar bra och joysticken är av ungefär samma typ som på Neo-Geo Pocket Color, det vill säga en mycket exakt microswitchad joystick med högljudda klick i alla riktningar. Utöver det finns en menyknapp som sköter spelvalen, knappar för att justera volym och ljusstyrka, en startknapp och så aningen överflödiga axelknappar – L1 och L2 samt R1 och R2. ... Läs hela texten