I början av 2004 så blev jag ett Transformers-fan på nytt, efter ungefär tio år då jag inte hade brytt mig särskilt mycket om serien. Jag hade sålt bort en del av mina gamla figurer (även om de flesta lyckligtvis fanns kvar i säkert förvar på vinden hos föräldrarna), och på det stora hela ignorerat Transformers när de passerade genom G2, Beast Wars, Beast Machines och Robots in Disguise. Jag hade sett några av de splitternya Armada-figurerna hos en kompis, men det var mer ett artigt intresse.
Kategoriarkiv: Prylar
Svindyra Lego Pokemon på gång
Om vi kombinerar Pokemon som har en ohållbar samlarfluga på gång med spelkorten med Lego som trissar upp priser så mycket det går, vad får vi då? Jo, en uppsättning Pokemon-set till tämligen verklighetsfrånvända priser.
Det här är den första vågen set som kommer att lanseras i slutet av februari, och de motsvarar de stora Mario-seten som finns idag (Mario Kart, Bowser osv). Det kommer att släppas mer ordinarie lekset längre fram. Så det kan man ha i bakhuvudet.
Först ut är en Eevee. Den innehåller 587 bitar och är rätt oemotståndlig. Som ett stort Eevee-fan trots att jag har slutat med Pokemon Go så är jag sugen, men det svenska priset blir som vanligt högt. 749 kronor får du betala för den, men förhoppningsvis kommer nätbutiker att ha den billigare.
Transformers Retro: Seaspray
Eftersom det knappast släpps tillräckligt många olika Transformers-utgåvor numera har Hasbro gett sig på ännu en: Transformers Retro. Hittills är det här enbart tidigare minibots, som ges ut i sina senaste tolkningar i förpackningar som kopierar deras ursprungliga från 1984-1985. Designen är också inspirerad av originalleksakerna, till skillnad från de flesta nutida figurer som efterliknar tv-serien.
Seaspray är lite speciell eftersom den här modellen inte redan var släppt, så för en gångs skull får leksaksfans sin version först. Nu är inte skillnaden enorm, och jag hade nog accepterat båda alternativen. Seaspray är ju trots allt bara en i mängden av ett av mina favoritteam, men jag är knappast petig med detaljerna. Nu är det väl kanske att kasta sten i glashus, men när den här figuren visades upp så var det någon som klagade på att de inte korrekt hade avbildat ”Seasprays ikoniska väst”. Alltså, något om att de vita delarna av hans torso inte var formade likadant under armarna som i tv-serien. Det är vid sådana tillfällen som jag vill frånsäga mig allt samröre med Transformers-fans.
Transformers Age of the Primes: Onyx Prime
Det senaste året har de huvudsakliga Transformers-figurerna tillhört Ages of the Primes, där konceptet är att släppa leksaksversioner av alla tretton ursprungliga Primes, de gudalika originalfigurerna som var de första Transformers. Några av de här har figurerat relativt ofta som Alpha Trion och Vector Prime, men många är helt nya som leksaker. Tanken är att de här ska vara anfäder till alla olika gimmickar som dykt upp i Transformers-historien. Ironiskt nog har det också gjort att serien har varit ganska ointressant för mig. Visst, det är kreativa designer med typer som Micronus Prime som är en pyttefigur i en större dräkt, och Amalgamous Prime som går att plocka isär och kombinera till massor av varianter. Men eftersom jag inte har läst särskilt mycket med de här karaktärerna har jag ingen direkt koppling till dem.
Transformers Age of the Primes Aerialbots: del två
I somras fick jag tre femtedelar av Aerialbots-teamet, men det skulle dröja för de sista två eftersom jag beställde dem tillsammans med Seaspray som blev försenad långt in i november. Men nu är Skydive och Fireflight äntligen här, och jag kan komplettera min Superion.
För det är väl egentligen bara det de är till för. Varken Skydive eller Fireflight har fyllt någon större roll varken i de gamla serietidningarna eller de nya. I de här utgåvorna är det helt okej figurer, men samtidigt är de också bara varianter på redan släppta Air Raid och Slingshot. Det är inte bara ommålningar, så på så sätt är Hasbro mer ambitiösa idag än i Combiner Wars eller för den delen i Energon. Men det är inte någon av dessa som vinner några priser för fantastisk design.
Dripp dropp, Lego
Lego är ett ganska hyvens företag, eller hur? Eller kanske mer något med ”hygge”. Familjeföretag, barnvänligt, nostalgi. Bra grejer, som jag har varit ett intensivt fan av i tretton år så till den grad att jag har ett rum fullt och ändå har grejer som dräller ut i vardagsrummet. Men på sistone har jag börjat uppmärksamma mer och mer saker med Lego som gör mig irriterad. Inte så att det handlar om någon omedelbar bojkott, men såna saker som gör att det blir svårare och svårare att känna sig riktigt engagerad i sitt fan-skap.
Transformers Studio Series 86 Perceptor, Ratbat och Ramhorn
Nyligen släppte Hasbro en ny version av Perceptor, baserad på hans design från tv-serien och filmen från 1986. Larvigt. Jag har redan en fullt tillräcklig tolkning av Perceptor, någon måtta får det vara. Men nu har de släppt en ny variant som också har en nyversion av Ratbat. Jaså, då är det en helt annan sak…
Perceptor och Ratbat har förstås absolut inte ett skvatt gemensamt, förutom att Perceptor var med i en scen i filmen där Soundwave attackerar och Ratbat är en av hans kassetter. Fast där är det ju Blaster som slår tillbaka med sina egna kassetter, inklusive Ramhorn, så varför detta paket?
Transformers Henkei Jetfire håller än
Det ligger i sakens natur med Transformers att nya versioner generellt är bättre än gamla, eftersom Hasbro hela tiden utvecklar sina tekniker och designval. Därför tenderar jag att ersätta gamla figurer med tiden, och jag har knappt kvar några alls från de första åren då jag samlade igen i mitten av 2000-talet.
En av dem som faktiskt hänger med än är Jetfire från Henkei-serien. Henkei var Takaras version av Transformers Classics, på den tiden då den japanska grenen gjorde sina egna figurer med egen dekor. Jag hade redan Jetfire från Classics, men använde den figuren i ett hobbyprojekt och behövde en ny. Henkei-utgåvan från 2008 var ännu snyggare, och har hängt med sedan dess.
Nendoroid Suikoden Hero I (Tir McDohl)
Jag har generellt inte gett mig in i Nendoroid-samlandet. Nendoroid är något av Japans motsvarighet till Funko Pops på så sätt att i princip alla karaktärer som någonsin existerar får en Nendoroid-version. Skillnaden är att Nendoroids generellt inte ser ut som själlösa monster direkt från helvetet, utan bara vanliga superdeformerade tolkningar av animefigurer.
Jag köpte faktiskt tidigare en poserbar Nendoroid för mitt ritande, men det här är min första riktiga karaktär. I samband med nysatsningen på Suikoden släpptes även ”Hero I” som, än så länge, inofficiellt har namnet Tir McDohl. Jag visste inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det är en figur med fler möjligheter än jag hade trott.
Lego Transformers Soundwave
Lego är nästan oförskämda mot oss 80-talsnostalgiker i år. Inte nog med att de släppte en perfekt kopia av en Game Boy, snart kommer också ett gigantiskt set baserat på The Goonies och nyligen utannonserades en strålande Back to the Future-DeLorean. Men dessutom fortsatte Transformers-utgåvorna i Lego med Soundwave, den kanske mest 80-talsikoniska karaktären någonsin.
Det kan kännas som ett märkligt val efter Optimus Prime och Bumblebee. Megatron och Starscream brukar vara de självskrivna valen i såna här sammanhang, men Megatron är ju i princip omöjlig som Lego oavsett om han blir en pistol eller en tank. Och Starscream blir ett stridsflygplan, som Lego inte heller vill befatta sig med (om de inte kan tolka dem som uppvisningsplan). Men Soundwave har många fördelar. Dels har han en ikonisk röst, som Lego fångade i en inbyggd ljudlåda, och dels har han sina kassett-kompisar, vilket innebär att vi inte bara har Lego-Soundwave utan också Lego-Laserbeak och Lego-Ravage.