Lego Lord of the Rings var den sista knuffen som fick mig att ramla raklång ner i Lego-träsket. Redan då, 2012, var det något av en anakronism, där tioåriga byggare förväntades uppskatta detaljerna i miljöer från en film som släpptes innan de föddes. Visserligen släpptes seten i samband med The Hobbit-filmerna, men de ursprungliga filmerna var redan då närmare ett decennium gamla och de flesta fansen borde ha varit äldre än en genomsnittlig Lego-byggare med god marginal. Men å andra sidan hade Lego inte alls upptäckt vuxna fans på samma sätt som idag.
Den nya generationen av Lego Lord of the Rings har ingen sådan identitetskris. Här snackar vi gigantiska samlarset som riktar sig helt och hållet till åldrade nördar med gigantiska plånböcker. Den här åldrade nörden köpte förstås Rivendell omedelbart, och det är troligen mitt bästa Lego-bygge någonsin. Sen har det varit lite blandat i några år. Jag har egentligen ingen relation till Barad-dûr. Det hade visserligen sett trevligt ut tillsammans med mitt gamla dammiga Orthanc, men vi snackar massvis av tusenlappar. Sen kom The Shire, som i princip bara var en dubbelt så stor och tre gånger så dyr variant av mitt ursprungliga Bag End. Och så har de släppt några Brickheadz, och så en book nook med en extremt ful balrog, och så en helgrå Sauron-hjälm. Inte riktigt något spännande nog.
Men så kom äntligen det som hade ryktats om i flera år. Minas Tirith fanns inte med i något av de ursprungliga lekseten, och hur skulle de egentligen ha gjort det? Vi pratar om en fullständig stad med sju separata ringmurar. Till och med den mest ikoniska platsen, tronsalen, är praktiskt taget en katedral. Det skulle inte ha gått att göra den rättvisa med en lekbudget på några hundralappar. Men nu är den här, och Lego har tagit i från tårna med det största bygget, den bästa designern och en av de högsta prislapparna någonsin.
Minas Tirith levereras förstås i en gigantisk låda. Som med många andra större set finns det tre separata lådor inuti för att separera påsarna, som vi sammanlagt får sextio stycken av, med totalt över 8000 bitar. Bygget börjar med den yttre muren och är väl inte sådär spektakulärt underhållande. Men redan här ser vi prov på kreativiteten. Från utsidan är det bara den yttre muren i väldigt liten skala, men på insidan är det mer av en klassisk Lego-borg med lite marknadsstånd och en fontän. Nu är det väl väldigt osannolikt att något barn kommer att få leka med pappas dyra samlar-Lego, så det är aningen bortkastat. Hela den här yttre muren är ett separat bygge som sedan löst kopplas in i resten, och ska man flytta Minas Tirith behöver man lyfta dem separat. Det här är ett set som är så stort och tungt att det behöver särskilda instruktioner om hur man lyfter det på ett säkert sätt.
I nästa steg börjar själva huvudbygget, och det bara växer och växer, och sakta men säkert tar tronsalen form. Det var också det som sålde mig på det här. Minas Tirith är ju en vagt konformad stad där volymen mestadels bara består av berg. Men den formen var också perfekt för att klämma in en grandios tronsal inuti. Allt eftersom bygget fortskrider, nästan hela vägen till slutet, bygger vi bara högre och högre, och dekorerar med statyer och eleganta pelare, tills vi slutligen konstruerar det välvda taket med en gyllene krona som hänger ner över tronen. För att fylla ut sidorna finns små rum som också är i minifigurskala. Här finns arkivet som Gandalf använder för att läsa på om Ringen, och ett litet sovrum som både fungerar som helarnas hus och som balkongen där Gandalf och Pippin står och pratar. I ännu mindre skrymslen finns en trave ved (och mer explicit än så blir det inte – ingen brinnande Denethor här) och en palantir. Allt detta är ganska ordinärt Lego-byggande med sedvanliga detaljer.
Det som däremot är sensationellt är hur hela utsidan av bygget hänger ihop. Staden består ju alltså av sju koncentriska ringmurar runt en bergskant, och matematiken som behövs för att få allt att passa ihop är brutalt komplicerad. Vi sätter bara upp fästpunkter här och där, och bygger en del murar på hängande tappar eller med några gångjärn, och vips finns det rundade murar som sitter som berget. Ingenting känns ansträngt, utan allt passar perfekt. Vid ett par tillfällen var det däremot några plattor som inte riktigt hölls på plats, men det löste sig när jag staplade fler bitar ovanpå. Det är förstås Legos matematiksnille Mike Psiaki som ligger bakom även detta bygge, och många gånger fick jag stanna upp i ren beundran över hur allt bara passar.
Även om staden är gigantiskt stor så är den förstås miniatyriserad, och har även ett inbyggt perspektiv där de högre murarna blir mindre och mindre i skala. Förutom själva murarna finns också massvis av byggnader, både på insidan och på utkanten av murarna, och det här är en studie i miniatyrbyggande för ingen byggnad är den andra lik. Det gör att det aldrig blir riktigt enformigt, förutom de spetsiga murkrönen på de yttersta murarna som var lite trista att sätta ihop.
Det tog närmare en vecka av rätt intensivt byggande innan jag slutligen kunde sätta upp det sista tornet vid sidan av slottet längst upp, och nu står den här: en massiv pjäs av lika delar plast och Tolkien-nörderi. Volymen är verkligen slående. Den är inte lika groteskt stor som Titanic, Eiffeltornet eller den senaste AT-AT:n, och Rivendell är bredare. Men det här är ett jättebygge som kräver sin rätt när det gäller utrymme. Den ska få stå på hedersplats vid min TV, på motsatt sida från själva Rivendell, men en vanlig Billy är egentligen inte tillräckligt djup. Ett annat problem är förstås att hela bygget är nästan helt kritvitt. Med åren kommer det ofrånkomligen att bli solskadat, men å andra sidan planerar jag inte att sälja det i första taget heller, så det är ett framtida problem.
Även om staden i sig är i miniatyr hade det förstås varit oansvarigt att inte bjuda på några nya figurer. Det är inte alls lika generöst som Rivendell, men här finns ändå flera efterlängtade rariteter. Tio figurer (plus två statyer och en häst) är okej men jag hade verkligen velat ha några till, framför allt saknas de ceremoniella vakterna vid det vita trädet. Faramir dyker upp i Lego-form för första gången i sin utbygdsjägarutstyrsel, och det är en utmärkt design med väldigt skarpa detaljer. Vill du representera honom i hans hopplösa anfall mot Osgiliath finns ju också fyra vanliga Gondor-soldater som du kan låna delar från. De är i sig utmärkta figurer också, med tryckta detaljer både på bröstplåten och på kläderna under, med en ny Gondor-sköld och en ny unik hjälmdesign. Tidernas sämsta pappa Denethor är betydligt enklare, men designen fångar i alla fall hans pälsrock och ringbrynjan under. Här saknas förstås också Boromir, även om figuren redan finns i Rivendell.
Sen har vi Peregrin Took som citadellvakt. Karaktären har funnits flera gånger förut, och först ser det som att han bara har fått samma torso som soldaterna. Men ansiktet är faktiskt nytt, och han har inte samma färg på benen som i Rivendell. Gandalf den vite fanns förut specifikt i den här versionen, men är helt omgjord här. Ansiktet är samma som Gandalf den grå, men har tryckt vitt skägg som övergår i själva skäggdelen, och detaljerade texturer på kläderna hela vägen ner på benen. Han har förstås också Skuggfaxe, som är en helt vanlig Lego-häst men utan seldon. Här hade det ju också varit lämpligt med hans rival, Häxmästaren från Angmar, men den scenen blev ju helt annorlunda i filmen och det fanns ingen passande plats för deras scen ändå. Min gamla figur fick göra ett inhopp istället.
Arwen har faktiskt förekommit två gånger förut, men aldrig i den här formen. Här har hon sin ljusgröna klänning från kröningen, med massvis av extremt fina silverdetaljer och även ett silverpannsmycke. Hon bär på ett vitt banér med Gondors träd. Slutligen har vi kung Aragorn Elessar. En mellanvariant av honom fanns i det gamla Battle at the Black Gate (tillsammans med Gandalf den vite), där han hade samma dubbelfärgade rödsvarta mantel och en blå Gondor-dräkt, men här har han hela kröningspaketet med en exklusiv tunika med rustningstryck på armarna, en förgylld rustning, och en mer städad frisyr med krona och allt. Den här figuren är precis det som jag förväntar mig av svindyra Lego-set, med alla önskvärda detaljer. Det är bara en sak som stör: varför har han inte Andúril? I Rivendell fanns den brutna versionen av svärdet, och här borde det färdiga ha funnits med.
Det är dock bara små detaljer som stör i ett annars strålande set. Jag tror inte att det överträffar Rivendell, men det är det få saker som gör. Om du är ett jättefan av filmerna och åtminstone ett ordentligt fan av Lego är det otroligt attraktivt. Men så har vi ju det här med priset. 8200 kronor är en sanslös summa pengar även för en samlarpryl. Nu hade jag fyrahundra kronor rabatt (för att jag har köpt en massa dyrt Lego förut) och så fick jag även med Grond som ”bonus”, där tanken förstås är att galna samlare ska betala överpriser för det längre fram så att jag kan avlasta kostnaden lite. Det är ett närmast oansvarigt köp i en tid som denna, som jag främst motiverade genom att jag precis har sålt en massa gammalt Lego. Mitt ursprungliga Helm’s Deep och Bag End samt en bunt lösa figurer (inklusive den förra Gandalf och Aragorn) finansierade det här rakt av. Men med såna här pengar börjar det ju finnas rätt spektakulära samlarobjekt att köpa. Du får nog en rätt välgjord replika av själva Andúril, till exempel. Men pratar vi modeller av just Minas Tirith så hittar jag inget i samma skala, och om du köper en ganska sjaskig modell i halva storleken får du ändå betala sisådär 1500 till 2000 kronor.
För mig var det värt det, nätt och jämnt. Minas Tirith är en av mina fiktiva favoritplatser, och det kommer att få en hedersplats i vardagsrummet i många år framöver. Det enda från Tolkien som skulle kunna överträffa det är Edoras, men det kommer nog så småningom. Nu härnäst ryktas det om en mûmak från slaget vid Pelennor, som förstås kommer att passa utmärkt tillsammans med det här, och förhoppningsvis komplettera samlingen med ytterligare några figurer vi saknar. Så än fortsätter samlandet, men jag har svårt att tro att det någonsin kommer ett bättre Minas Tirith i Lego än detta. Och kommer det något större så är frågan om jag har råd, hur mycket jag än vill.
