Kan det verkligen vara sant? Är den här samlingen slut… över? Troligen inte. Men för tillfället, åtminstone, har jag nu en uppsättning av det här lilla teamet i mer eller mindre korrekt storleksklass.

Gruppen introducerades i nummer 1 1988, som var min första Transformers-tidning. Redan då var de gamla leksaker, som hade lanserats i 1985-utbudet i USA, och jag vet inte om de ens fanns att köpa fortfarande. Jag vet visserligen att Smokescreen och Hoist, som också kom 1985, fortfarande fanns att köpa i april 1988 på PUB i Stockholm, men på baksidan av tidningen gjorde Playmix, som då var generalagent för Transformers, reklam för figurer hela vägen fram till 1987 med figurer som Headmasters (dock inte Fortress Maximus, som aldrig kom till Sverige). Sedermera skulle serietidningen jobba sig ikapp rätt snabbt, och redan under hösten 1988 introducerades vi till Headmasters – vilket fick bieffekten att de äldre karaktärerna aldrig hann få något utrymme.

Men nåväl, åter till Powerglide. I det här första numret handlar det mesta om Blaster, som förstås var den största leksaken i gänget. Hans kollega Perceptor var också lite mer påkostad och likaså en leksak hämtad från Micro Change, där Blaster var en bergsprängare och Perceptor ett mikroskop. Powerglide kom inte från Micro Change, men designades för att passa in i samma skala som exempelvis Bumblebee, och var därför en liten, billig leksak precis som kompanjonerna Cosmos, Seaspray, Beachcomber och Warpath. Därför behövde de inte lika mycket reklam för att sälja, och Powerglide har möjligen den sämsta möjliga introduktionen. I den allra första panelen ser vi bara hans rygg. När han väl blandar sig i Blasters äventyr förvandlar han sig till ett cybertronskt flygplan och inte sin faktiska leksaksmodell. Och nästa gång vi ser honom har hans ansikte stoppats upp på en vägg i en människofabrik. Köp Powerglide, ungar.

Att den svenska distributionen av Transformers-leksaker inte har synkats med media är alltså ingen nyhet, och därför är det ingen överraskning att Powerglide den här gången dyker upp i Age of the Primes helt godtyckligt. Men det är den första gången vi har fått en Powerglide i den här skalan, såld som en deluxe men betydligt kortare än genomsnittet. Han är större än den förra figuren från 2015, men jämfört med större deluxe-figurer som exempelvis Needlenose är han pytteliten.

I gengäld är han rejält solid, nästan helt utan ihåligheter. Hasbro har också kunnat lyxa till det med extratillbehör. Dels går det att öppna hans bröstplåt, och där har han ett hjärta av lysdioder, för att han hade det i en scen i tv-serien. Och så har han en ful alien-mask som han kan ha på sig. Det slog mig nu att jag troligen har de andra figurerna som var med i den scenen, Sunstreaker och Hoist, och båda har likadana alien-masker i sina Masterpiece-versioner. Jag skulle alltså kunna återskapa den scenen. Men det gör jag inte, dels eftersom jag inte ids hämta ner deras tillbehör från vinden, och dels eftersom jag inte är en psykopat. Jag kan däremot inte klaga, den här gången, på att alla resurser läggs på referenser till tv-serien och inte serietidningen, eftersom Powerglides karriär där inte var mycket att hänga i julgranen.

Powerglide förvandlas till en någorlunda detaljerad A-10 Thunderbolt. Den har några brister, som att luftturbinerna är blockerade av vingarna, men förvandlingen är komplex och ändå ganska rättfram, så figuren känns kvalitativ trots sin ringa storlek. Jag hade dock några problem med turbinerna som ramlade av när jag försökte baxa dem till rätt position, men de gick att sätta tillbaka. Jag undrar också varför Hasbro designade honom så att han ser konstant skitförbannad ut. Och så har jag några frågor kring den tämligen fallos-liknande dekoren på hans skrev.

Det faktum att jag nu äger Powerglide för tredje gången utan att egentligen bry mig om honom som karaktär är väl ett exempel på en i grunden aningen sjuklig nostalgi, men jag kan trösta mig med att jag åtminstone håller mitt tvångssamlande till några specifika grupper. Den här figuren är välgjord, men med de priser som deluxe-figurer går på numera är han definitivt inte värd att köpa. Om du alltså inte också råkade snubbla över nummer 1 1988 som ditt första möte med Transformers.

Och så kan jag konstatera att det har tagit tolv år att nästan helt ersätta mina tidigare varianter av det här gänget. På den här äldre bilden var Blaster en laptop som fungerade som USB-hubb, Perceptor var en bil, och både Seaspray och Powerglide var enorma. Warpath har jag fortfarande kvar eftersom det är den bästa versionen trots senare försök att ersätta honom. Cosmos har jag bara ersatt en gång (samma design återanvändes dock till Scrounge som jag har kvar), de andra fem har jag ersatt två gånger. Det är också en anledning till att det förhoppningsvis får räcka nu.