Jag gillade Gris för ett antal år sedan, ett väldigt stilistiskt elegant sidscrollande plattformsäventyr med lite art nouveau-känsla. Jag minns knappt något av det, men coolt var det. När uppföljaren Neva utannonserades rullade jag ögonen lite åt de uppenbara Ghibli-parallellerna, och något annat kom i vägen när det släpptes. Men nu var det på rea och jag var sugen på något kort och koncist.

Men efter bara cirka en timme Neva känner jag mig redan klar med det. Det gör verkligen allt fel. Till att börja med är Ghibli-parallellerna inte bara paralleller, det är ren och skär stöld. Flicka lever tillsammans med gigantiska vargar och slåss med ett kortsvärd precis som det som Ashitaka har i Princess Mononoke. Strax därefter springer jag genom skogen och passerar… en gigantisk hjort med märkliga horn. Oc sedan passerar jag en hord gigantiska vildsvin. Alltså. De hade kunnat slänga in några gigantiska kaniner bara för att bevisa att de var kapabla till NÅGON originell idé.

Sen börjar man få slåss mot fiender, och de är allihop Noface från Spirited Away. Tills lite senare då de klumpar ihop sig till en gigantisk Noface som förstås är en stor slemmig grej som vandrar omkring på spinkiga ben. Någonstans där börjar också stridsmekaniken fallera. I teorin är det relativt rättfram ”se vad fienden håller på att göra, undvik och attackera”, men det är svårt att se vad fienden håller på med, särskilt när det är flera samtidigt och allihop är en gröt av svart slem. Till det kommer små irritationsmoment som att huvudpersonen skriker på Neva genom handkontrollens högtalare konstant vilket inte verkar gå att stänga av.

Sen tror jag att jag börjar vara less på genren. Jag har spelat massor av varianter på temat, med mer eller mindre pussel, mer eller mindre action och mer eller mindre gulliga kompanjoner. Nej, det här var ett dåligt köp trots reapriset. Istället köpte jag Absolum, och där snackar vi höjdare.